Ett av Finlands autoktona språk är karelska, det vill säga ett språk som har talats länge i landet. Vilka är dess talare, och i vilka sammanhang används språket i Finland i dag? Frågorna har undersökts i en enkätstudie från 2010, och år 2024 genomfördes en ny undersökning. Jämförelsen visar att karelsktalande är mer motiverade att använda språket och har en mer positiv attityd till det än tidigare. Det ger ett gott utgångsläge för att ta fram ett nytt revitaliseringsprogram för karelskan.
Karelska är nära besläktad med finskan och har många gemensamma drag. En allmän uppfattning är att karelska endast talas i Ryssland där merparten av de karelsktalandes traditionella områden ligger. Utöver Ryssland är karelskan dock ett autoktont språk även i Finland, även om det på 1900-talet var tämligen osynligt i det finländska samhället. I dag talar uppskattningsvis 11 000 personer karelska i Finland.
Den språksociologiska forskningen om karelskan gjorde stora framsteg i början 2010-talet. Karelskan ingick då i ELDIA-projektet (European Language Diversity for All), ett forskningsprojekt om flerspråkighet och europeiska minoritetsspråk. Projektet omfattade både enkät- och intervjustudier och gav bland annat information om hur ofta och i vilka sammanhang karelskan används, hur väl karelsktalande behärskar språket samt vilka inställningar och attityder som finns till det (Sarhimaa 2011, 2016).
Sedan ELDIA-enkätundersökningen 2010 har karelskans ställning förändrats påtagligt, och språkliga minoriteter har blivit mer synliga i medierna och i den nationella språkpolitiken. År 2024 genomfördes en ny undersökning för att belysa språkets situation i dag och ge underlag för framtida riktlinjer för revitalisering.
År 2024 var det dags att göra ny enkät med utgångspunkt i frågorna från ELDIA-undersökningen, men vi anpassade den till dagens situation och informationsbehov. Den var mindre omfattande än den tidigare men berörde samma teman: bakgrundsinformation, språkanvändning förr och nu, språkkunskaper, attityder till olika språk, språkbruk i vardagens olika områden samt språk i kultur och medier. Syftet var att möjliggöra en jämförelse med 2010 års resultat och därigenom ge en bild av hur språkets användning och ställning kan ha förändrats.
Vilka är de karelsktalande?
Den elektroniska enkäten delades i sociala medier och via de karelska organisationernas informationskanaler under våren 2024. Formuläret kunde besvaras på fyra språk: finska, livvikarelska, sydkarelska och vitahavskarelska. Alla dessa karelska dialekter talas och lärs ut i Finland. Enkäten besvarades av 499 personer som talar karelska och som bor i olika delar av landet. Med personer som talar karelska avsågs personer som använder karelska åtminstone ibland. Det ställdes inga krav på språkkunskaper, eftersom även personer som håller på att lära sig språket var av intresse.
Jämförelsen av resultaten visar en tydlig förändring i åldersfördelningen bland svarspersonerna. Enkäten 2010 besvarades av 356 personer (Sarhimaa 2016:86), och de flesta tillhörde åldersgruppen 65 år och äldre. År 2024 var åldersfördelningen betydligt jämnare, även om den största gruppen fortfarande bestod av personer över 65 år. Det var dock inte möjligt att ta fram ett statistiskt representativt urval av karelsktalande, bland annat eftersom det saknas tillförlitlig statistik över språkbrukarna. Därför går det inte att dra några säkra slutsatser om att antalet unga karelsktalande har ökat enbart utifrån förändringen i åldersfördelningen.
Det är också sannolikt att de olika kanaler genom vilka enkäterna delades har påverkat hur brett man lyckades nå ut. ELDIA-enkäten skickades via de karelska organisationerna till deras medlemmar, vilket innebar att den relativt höga medelåldern bland medlemmarna påverkade resultatet (Sarhimaa 2016:100).
Även om en direkt jämförelse är svår att göra är det tydligt att enkäten 2024 nådde fler unga karelsktalande – till skillnad från 2010, då yngre svarspersoner var mycket få. I den nya enkätstudien hör nästan en femtedel av svarspersonerna till åldersgruppen 15–29 år. Det är fråga om en grupp som är särskilt intressant med tanke på karelska språkets framtid.
Från släktsammankomster till nätforum
Undersökningen från början av 2010-talet lät förstå att karelskan främst användes inom familjen och vänkretsen. Då uppgav 70 procent av svarspersonerna att de åtminstone ibland talade karelska med släktingar, nästan 60 procent använde språket i hemmet och drygt hälften tillsammans med vänner. Som väntat användes karelska minst i formella sammanhang: omkring fem procent talade karelska i kontakt med myndigheter, i skolan och på bibliotek.
År 2024 verkade karelskan fortfarande vara ett språk som främst används i vardaglig kommunikation, även om stora förändringar hade skett. Många talade fortfarande karelska med släktingar och vänner (i båda fallen omkring 60 procent av svarspersonerna), men ännu fler använde språket i nätforum, språkcirklar och vid evenemang med anknytning till karelsk kultur (cirka 65 procent).
Den nya enkäten visar alltså att karelskan i allt högre grad används även utanför hemmet. Användningen av sociala medier har ökat mycket sedan 2010 och karelsktalande har varit aktiva i den utvecklingen. Internet kan därmed bidra till de problem som orsakas av att de karelsktalande är spridda över ett stort område.
I ELDIA-enkäten uppgav omkring 30 procent att de använde karelskan vid sammankomster inom den egna gemenskapen – vilket tydliggör ökningen ytterligare. Språkcirklar nämndes inte som en separat kategori, eftersom denna typ av verksamhet till största delen har vuxit fram först under 2020-talet.
Språkcirklarna – samtalsgrupper där man övar karelskan tillsammans – spelar en viktig roll för både språkinlärning och gemenskap. Men precis som tidigare var hemmet den vanligaste platsen att tala karelska på även i 2024 års enkät: nästan 70 procent av de svarande uppgav det. Språket användes mer sällan församlingen (cirka 20 procent) eller till vardags (cirka 17 procent). Det verkar alltså som att karelskan främst används inom den egna gemenskapen, snarare än ute i det övriga samhället.
Jämfört med ELDIA-undersökningen framträder några intressanta förändringar i hur karelskan används utanför hemmet. Av dem som svarat på enkäten 2024 uppger 20 procent att de använder karelska i församlingen. År 2010 var motsvarande andel cirka 30 procent.
Användningen har alltså minskat, men även siffran i den nya undersökningen kan ses som förhållandevis hög – särskilt med tanke på att antalet kyrkomedlemmar har minskat. Mycket tyder på att många karelsktalande fortfarande ser församlingen som en möjlighet att använda språket. Enkäten innehöll inte frågor om religionstillhörighet, men det handlar troligen om den ortodoxa kyrkan, där karelskan har använts lokalt i flera decennier.
Det är svårt att jämföra hur karelskan används i vardagsärenden, eftersom man 2010 endast frågade om användningen på bibliotek (cirka 5 procent) eller i butik (omkring 9 procent). Glädjande nog uppger nästan 17 procent i 2024 års undersökning att de åtminstone ibland talar karelskan på bibliotek, i butik eller i andra vardagsärenden. Det tyder på att språket åtminstone i viss mån sprids utanför sammanhang med direkt koppling till karelsk kultur.
De svar som visar att karelskan används regelbundet är ett svarsalternativ vanligast: språkcirklar och evenemang med koppling till karelska. Där uppger omkring 25 procent att de använder språket regelbundet. Även nätet (17 procent) och hemmet (knappt 15 procent) nämns som viktiga omgivningar där karelska kan användas. Studien visar dock att det i fråga om alla svarsalternativ är betydligt fler som använder karelskan ibland än regelbundet. Det tyder på att språket ofta får stå tillbaka för ett starkare språk i en flerspråkig vardag.
De öppna svaren visar på många olika sätt att hålla karelskan vid liv – något som ofta kräver stort personligt engagemang- Någon skriver dagbok eller antecknar familjeberättelser, en annan skickar meddelanden, pratar med sitt husdjur eller träffar andra med karelska rötter för att få använda språket tillsammans. Samma engagemang noterades redan i ELDIA-undersökningen, som visade att karelskan användes i Finland mer än man tidigare trott. Samtidigt framgick det att det var svårt att använda språket utanför familjen och den närmaste vänkretsen (Sarhimaa 2016, s. 169).
Numera tycks karelskan nå ut även till en vidare vänkrets – ett nätverk av personer med karelsk bakgrund eller intresse för språket, delvis verksamt online. En del av dessa nätverk på digitala plattformar har skapats av personer som arbetar med språket, men i allt högre grad också av vanliga användare. Det gemensamma är att de skapar rum för karelskan.
Tro på karelskans möjligheter
Karelskan används fortfarande sällan på platser där man hittills har talat finska. I 2024 års undersökning anser dock många att språket kan vara ett gångbart språk inom olika samhällsfunktioner: underhållning (96 procent), medier (94 procent) och kulturtjänster som bibliotek och museer (92 procent). Trots det är det färre än 17 procent som säger att de faktiskt använder språket i vardagsärenden – och mindre än 2 procent använder det regelbundet.
Över 80 procent av de svarande anser att karelskan kan användas inom utbildning, i företagsreklam samt i forskning och kunskapsförmedling. Även inom social- och hälsovården och i myndighetskontakter anser över 70 procent att språket kan användas.
I 2010 års undersökning var formuleringen om karelskans offentliga användning mer förpliktande än år 2024: ”Karelskan ska kunna användas.” I 2024 års upplaga var tonen mjukare: ”Karelskan skulle mycket väl kunna användas.” Skillnaden i hur frågan ställdes kan delvis förklara varför betydligt fler svarspersoner 2024 än 2010 ansåg att karelskan kan användas offentliga sammanhang.
I den tidigare undersökningen tog de flesta inte ställning till merparten av alternativen, och endast hälften ansåg att karelskan borde användas i tv, på internet och inom utbildningssystemet – det vill säga inom områden där användningen verkligen har ökat sedan dess. Enligt de öppna svaren upplevs det som naturligt att använda karelskan tillsammans med andra som talar språket. Svårigheten att använda språket i olika sammanhang förklaras bland annat med att det inte är alla som förstår det.
Karelska är inte alltid begripligt för någon som talar finska, men en finsk- och en karelsktalande kan troligen sköta till exempel ett biblioteksärende så att bägge talar sitt eget språk. I 2024 års undersökning ansåg en klar majoritet (361 personer) att sådan tvåspråkig kommunikation är både naturlig och värdefull – något som bådar gott för att bredda språkets användning.
En tydlig skillnad mellan resultaten från 2010 och 2024 gäller svarspersonernas tro på karelskans framtid. I båda enkäterna fick deltagarna bedöma om användningen av karelska kommer att öka under de kommande tio åren. I början av 2010-talet höll 42 procent inte med om påståendet, medan 34 procent trodde att användningen skulle öka. År 2024 instämde 65 procent helt eller delvis i att karelskan kommer att användas mer i Finland, och endast 4 procent höll inte alls med.
Vad har hänt sedan början av 2010-talet?
Skillnaderna mellan resultaten 2010 och 2024 är inte bara en avspegling av de olika grupper som svarat utan även av de förändringar som har skett i det karelska språkets situation.
Möjligheterna för vuxna att studera språket har förbättrats sedan början av 2010-talet, mycket tack vare att karelska erbjuds som studieämne vid Östra Finlands universitet. Nätbaserade kurser med flerformsundervisning inom Öppna universitetet har gjort det möjligt att studera karelska även för dem som bor i andra delar av Finland – eller till och med utomlands. Antalet studenter har ökat, och inom ämnet karelska vid Östra Finlands universitet betonas vikten att integrera studenterna i den karelsktalande gemenskapen. Dessutom erbjuder revitaliseringsprogrammet för karelska språket ett mångsidigt stöd för dem som vill använda karleska. Programmet har pågått i samband med studierna i karelska vid Östra Finlands universitet sedan 2021.
Frågor som rör karelskan har, liksom samiska frågor, också börjat synas i dagspress och tidskrifter som når en bred publik. Sedan 2015 har radioprogrammet Yle Uudizet karjalakse visat att karelskan kan ta plats och höras även i de nationella mediernas nyhetsförmedling. Karelskan har också börjat synliggöras i andra offentliga sammanhang. Vid Östra Finlands universitet har till exempel studentrestaurangernas menyer och skyltar i campusbyggnaderna översatts till karelskan. Att på det här sättet göra språket till en naturlig del av vardagen kan öka både intresset och modet att använda det i många olika situationer.
Karelskan har också fått en tydligare roll i Finlands språkpolitik. År 2022 tog statsrådet ett viktigt steg genom att anta ett språkpolitiskt program för andra språk än nationalspråken. I programmet lyfts karelskan fram tillsammans med andra autoktona minoritetsspråk som behöver stöd – samiska, finländsk romani och de finländska teckenspråken.
I programmet fastslogs ett mål om att ta fram ett revitaliseringsprogram för karelskan. Det färdiga programmet, framtaget av en expertgrupp utsedd av undervisnings- och kulturministeriet i samarbete med projektet för att revitalisera karelskan vid Östra Finlands universitet, publicerades i maj 2025. Denna utveckling kan vara en förklaring till den starka framtidstro och de nya möjligheter för karelskan som framträder i 2024 års enkät.
Enligt 2024 års undersökning är användningen av karelskan fortfarande begränsad till vissa situationer, men språkbrukarnas attityder och motivation ger goda möjligheter att förändra situationen. Nu är det också ett bra tillfälle att börja genomföra åtgärderna i revitaliseringsprogrammet. Jämförelsen med 2010 ger dessutom ett tydligt intryck av att revitaliseringsarbetet har gått i rätt riktning.
Artikeln publicerades ursprungligen på finska i Kielikello den 22 maj 2025. Svensk översättning: Sandra Broborn i samarbete med språkvårdaren Daniela Felixson.
Källor
Sarhimaa, Anneli 2011: The Karelian Language in Finland. An Overview of a Language in Context (Working Papers in European Language Diversity 3)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun) Mainz: Johannes Gutenberg-Universität Mainz.
Sarhimaa, Anneli 2016: Karelian in Finland. ELDIA Case-Specific Report (Studies in European Language Diversity 27)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun) Wien: Wiens universitet.
Sarhimaa, Anneli 2017: Vaietut ja vaiennetut. Karjalankieliset karjalaiset Suomessa. Helsingfors: Finska litteratursällskapet.
Tánczos, Outi & Jalava, Lotta 2024: Karjalan kielen käyttö 2024 -tutkimuskyselyn aineisto.
Läs mer
Jalava, Lotta – Tánczos, Outi – Tynnyrinen, Niko 2024: Karjalan kielen opiskelumahdollisuudet osana kulttuurista kestävyyttä (Kieli, koulutus ja yhteiskunta 15)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Joki, Leena 2019: Kotimainen kielemme karjala (Kielikello 2/2019(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Nuolijärvi, Pirkko 2013: Euroopan vähemmistöjen kieliolot karjala ja viro Suomessa (Kielikello 1/2013)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Tynnyrinen, Niko – Jalava, Lotta (toim.) 2025: Karjalan kielen elvytysprogramma. Suuntaviivat kotoperäisen karjalan kielen vahvistamiseksi Suomessa (avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)(Utbildnings och kulturministeriets publikationer 2025:14)
Yle Uudizet karjalakse (Yle Areena)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)