Svar: Frågan låter enkel och okomplicerad, men svaret är lite invecklat. Dessa regler kan man använda sig av när örat inte längre hjälper: Då titeln som står ensam före namnet är obestämd form det normala. Detta gäller akademiska och motsvarande förvärvade titlar (filosofie magister, doktor, agronom, merkonom), tjänstetitlar (chefredaktör, kommundirektör), militära grader (sergeant, major) och adliga titlar (greve, friherre). Exempel: doktor Ruth Nilsson, chefredaktör Erik Blix, sergeant Petter Lundsten.
Till detta finns det några undantag då titeln alltså står i bestämd form:
1. Titlar som är neutrum
Exempel: bergsrådet Karl Johansson, forskningsbiträdet Anna Johansson
2. Kvinnliga titlar (i den mån sådana används)
Exempel: städerskan Svea Persson, sjuksköterskan Amanda Granqvist, kommerserådinnan Augusta Rosenberg
3. Korta, traditionella yrkesbeteckningar
Exempel: prosten Ingvald Ström, bonden Anders Pettersson, lotsen Sture Lindberg
4. Beskrivande yrkesbenämningar
Exempel: skådespelaren Göran Schauman, författaren Tove Jansson, hamnvakten Nils Bergström, sättaren Gösta Holmberg, skogsarbetaren Sune Berg, forskaren Annika Lindström, öronläkaren Marianne Johansson, busschauffören August Lindholm , biologiläraren Petra Grönkvist
5. Titel följd av bestämning eller annan titel + namn
Exempel: skoldirektören i Pargas Torsten Ek, verkställande direktören för Oy Firma Ab Svea Sirén, byråchefen, fil.mag. Niklas Smeds, professorn, friherre Johan Wrede.
När titlarna står efter namnet, t.ex. i olika förteckningar, står de i obestämd form: Erik Pettersson, sättare, Stig Lundberg, smed.
Språkbruket är emellertid statt i utveckling och man kan konstatera att den obestämda formen håller på att bli vanligare, både i svenskan i Sverige och i Finland.