Tekniken har utvecklats snabbare än språkbruket

Jag har varit intresserad av språkbruk i digitala medier i ungefär tjugo år. I början av 2000-talet skrev jag en artikel med rubriken ”Internet och språket – hot och möjligheter” som publicerades i Språkbruk 1/2003. I den artikeln skisserade jag upp hotbilder och möjligheter för det svenska språket i de nya digitala kommunikationsformer som vid den tiden uppstått. Jag diskuterade farhågor om att slarviga texter och avsteg från traditionella skriftspråksnormer i medier som chatt och diskussionsforum försämrar eller rentav förstör det svenska språket. Mot hotbilderna ställde jag de möjligheter nätet ger för allt fler att uttrycka sig i skrift i olika sammanhang, vilket föder anpassningsförmåga och kreativitet. Jag hävdade att internet knappast kommer att revolutionera vårt språk, men betonade att vi befann oss i en tidig fas av utvecklingen och att det var svårt att sia om framtiden.

Nu, år 2020, befinner vi oss ett par decennier in i framtiden. Vilken utveckling har skett sedan millennieskiftet och vad vet vi idag om skriftspråket i digitala medier och om hur det möjligen påverkar språket i allmänhet? Utifrån såväl min egen som andras forskning och erfarenhet har jag kunnat konstatera att tekniken utvecklats mer än språket, och att vi egentligen inte vet så väldigt mycket mer än för tjugo år sedan.

Forskningen om språket i digitala medier kom igång på allvar runt millennieskiftet. Redan tidigt konstaterade man att det uppstått nya former av skriftbruk, och olika typiska särdrag för digitalt skrivande lyftes fram. Gemensamt för dessa var avvikelser från skriftspråkets standardnormer i form av okonventionella stavningar, förkortningar och teckenanvändningar och andra inslag av informellt och dialogiskt språkbruk. Det digitala skriftspråkets stil förklarades med anpassning till mediernas krav på korthet och snabbhet liksom deras interaktiva egenskaper som ansågs leda till ett slags skrivet talspråk.

Det digitala skriftspråkets stil förklarades med anpassning till mediernas krav på korthet och snabbhet.

De särdrag som den tidiga forskningen lyfte fram står sig väl än idag. Nyare forskning presenterar nämligen i stort sett samma drag. Tolkningarna av varför språkbruket i digitala medier ser ut som det gör är också de mer eller mindre oförändrade.

Insikterna om det digitala skriftspråkets variationsbredd har däremot fördjupats. Om den tidiga forskningen behandlade ”nätspråket” som en rätt enhetlig företeelse, är det nu klarlagt att språkbruket kan se mycket olika ut beroende på mediets egenskaper (till exempel interaktion i realtid som chatt eller med fördröjning som e-post), sammanhang (till exempel fritidsumgänge eller yrkesverksamhet) och deltagare (till exempel ungdomar eller ålderspensionärer).

Det mesta av forskningen om digital skrift har undersökt enskilda medium eller fenomen vid en viss tidpunkt. Forskning som tar fasta på utveckling inom ett och samma medium finns det relativt lite av. Jag har själv gjort en uppföljningsstudie av interaktionen i två webbaserade diskussionsforum med tre nedslag under en tioårsperiod (2001, 2006 och 2011). Resultatet visade – kanske något överraskande – att skriftspråket i diskussionerna blev mer konventionellt med tiden och detta också i det forum där majoriteten av deltagarna var ungdomar. Endast smilisarna blev mer frekventa.

Nya medier, apparater och fenomen

Även om språkbruket i digitala medier inte som sådant verkar ha förändrats dramatiskt sedan millennieskiftet, har medierna i sig däremot både blivit fler och skiftat form. Som exempel kan nämnas att Facebook lanserades 2004, Twitter 2006, Whatsapp 2009, Instagram 2010 och Snapchat 2011. Bloggar fanns redan för tjugo år sedan, men de fick sitt verkliga genomslag under 2000-talets första årtionde. Också de enskilda medierna har utvecklats. Facebook ser till exempel inte längre likadant ut som för femton år sedan, och framför allt används det inte längre på samma sätt eller av samma användarskara.

Också de tekniska apparater vi kommunicerar med har förändrats under 2000-talet. Datorerna finns kvar, men de är snabbare och ofta bärbara. Det mesta av åtminstone den privata digitala kommunikationen sker ändå numera via smarttelefoner och surfplattor. Den första Iphone-modellen kom 2007, och smarttelefoner och surfplattor överlag invaderade marknaden under 2010-talet. I min avhandling från 2005 om diskussionsforum på webben talar jag om datorförmedlad kommunikation, men redan ett par år senare slog begreppet sociala medier igenom som en övergripande benämning på digitala interaktionskanaler.

Den tekniska utvecklingen har gått hand i hand med en ökad multimodalisering av den digitala skriften.

Den tekniska utvecklingen har särskilt det senaste decenniet gått hand i hand med vad man kan kalla en ökad multimodalisering av den digitala skriften, genom att den oftare och på nya sätt kombineras med olika slags tecken, figurer, bilder eller filmsnuttar. En relativt ny teckenanvändning är hashtaggen, som kan fungera som ämnesetikett (#åboakademi) eller bidra med tilläggsinformation (#trointejagärpåsemester). Smilisar uppbyggda av kolon och parentestecken har i stor utsträckning ersatts av små färggranna figurer, emojier, som föreställer mycket annat än ansikten och kan förtydliga, dekorera eller rentav ersätta text. På liknande sätt fungerar animerade gif-bilder. På Facebook har vi blivit vana att reagera på andras inlägg med tummar, hjärtan och ansikten i olika känslolägen. Vi möter också så kallade internetmem där bild och skrift kombineras på humoristiska sätt.

När det gäller frågan om hur språkbruket i digitala medier påverkar språket i allmänhet är det viktigt att inte blanda ihop språksystem och språkbruk. Vårt svenska språk är som system för ljudkombinationer, ordbildning och grammatik förhållandevis stabilt. Utveckling sker, men i långsam takt. Däremot kan hur språksystemet tas i bruk och anpassas till olika kontexter förändras snabbare. Det är uppenbart att digitala medier inverkat på hur den skrivna svenskan totalt sett ser ut, men nya medier är ingalunda det enda som påverkat språkbruket de senaste decennierna. Exempelvis har trender som intimisering och informalisering satt sina spår i myndighetsspråket.

Trender som intimisering och informalisering har satt sina spår i myndighetsspråket.

Eftersom ungdomar sågs som upphovsmän till och aktiva användare av de okonventionella dragen i digital skrift, oroade man sig när de nya medierna slog igenom särskilt för att de ungas skriftspråk skulle bli bristfälligt och olämpligt för mer formella sammanhang. Oron verkar leva kvar än i dag. Forskare framhåller emellertid att barn och unga kan anpassa sig till olika skrivsituationer och skribentroller och skilja mellan privat fritidsskrivande och skolskrivande. Man hävdar att dagens ungdomar rentav har fler olika stilrepertoarer till sitt förfogande än vad ungdomar tidigare hade och än vad äldre personer har än idag.

Men för att man ska klara av att anpassa och utveckla sitt skriftspråk till olika skribentroller krävs förstås att man möter olika slags texter, och tränas i att skriva sådana. Ingen blir mästare på att skriva akademiska uppsatser genom att chatta, blogga och instagramma, det är forskarna eniga om. Att man i digitaliseringens anda uppmanar till ökad användning av sociala medier i skolundervisningen leder förhoppningsvis inte till att gränser mellan fritidsskrivande och skolskrivande suddas ut, vilket kan tänkas göra det mer utmanande för eleverna att hålla isär olika stilnivåer i skrift.

En relaterad fråga gäller om och i så fall när och i vilken utsträckning förkortningar, smilisar och emojier, kreativa stavningar, hashtaggar med mera kommer att spridas till så kallade traditionella medier och till mer formella texter.

Smilisar och emojier uppfattas fortsättningsvis som markörer för informell stil.

På den här punkten syns ingen omvälvande förändring under tjugo år. Till exempel smilisar och emojier uppfattas fortsättningsvis som markörer för informell stil, som lämpar sig i privat och personlig dialogisk kommunikation. Däremot avråder till exempel handboken Språket i sociala medier från användning av smilisar i formellare sammanhang, som när myndigheter eller företag kommunicerar med kunder i sociala medier. Inte heller i mer personligt hållna tidningsgenrer som kåserier har särdrag från digitalt skrivande hittat in i någon större utsträckning. Detsamma gäller för skönlitteratur. I reklam eller på kvitton och anslag syns en del smilisar, men någon påtaglig ökning kan man inte notera.

En nyhet de allra senaste åren är ändå att den officiella språkvården börjat ge rekommendationer för fenomen som har sitt ursprung i den typ av privat och informell skrift som språkvårdare normalt inte befattar sig med. Exempelvis tas smilisar upp i den senaste upplagan av Svenska skrivregler (2017). Också den andra upplagan av Siv Strömquists Skiljeteckensboken (2019) har ett kapitel om känsloikoner, i vilket Strömquist ger grundläggande anvisningar för användningen av smilisar och emojier.

Tekniken förändras men språket består

Under de två senaste decennierna har tekniken alltså utvecklats en hel del och gett oss nya medier, med nya funktioner och fenomen och utvidgade användningskontexter.

Samtidigt kan man konstatera att de flesta av de språkliga särdragen i digital skrift är desamma som i början av 2000-talet och anpassning till olika medier och situationer presenteras som förklaringen bakom deras förekomst och spridning. Det är också i stort sett samma farhågor om att skriftspråket och skrivförmågan ska försämras som ibland kommer till uttryck. Forskarna verkar för sin del fortsättningsvis bemöta farhågorna med lugnande besked; jag har åtminstone inte ännu kommit över något belägg på motsatsen.

Själv har jag gått från ung doktorand till medelålders lektor. När jag började undervisa vid Åbo Akademi för femton år sedan var jag någorlunda på samma mediekarta som mina studerande i 20-årsåldern. Nu tillhör vi ohjälpligen olika generationer. Det här märker jag av i min undervisning där exempel ur Facebook ännu för några år sedan fungerade fint men numera bara ger mig dinosauriestämpel. Men samtidigt kan jag med ett litet leende notera att när studenterna analyserar exempelvis Instagraminlägg eller bloggtexter tar de fasta på samma slags språkliga drag som jag själv gjorde för 20 år sen.

När man ser på den tekniska utvecklingen känns två decennier alltså som en lång tid, men i ett språkförändringsperspektiv är perioden trots allt ganska kort.