(kan vid behov sjungas till melodin Tomtegubben som hade snuva)
Ett litet kommatecken satt en gång
som andningspaus där mitt på raden.
Hon tyckte raden var så fasligt lång
och svårförstådd om någon sa den.
Uppehåll
kan spela roll
sa kommatecknet på paraden.
Hurra! sa utropstecknet med ett tjut.
Jag säger liksom lite mera.
Jag finns när nån behöver ropa ut
en kraftfull känsla eller flera.
Tar man mej
ger man sej
rätten att få reagera!
Vad menar ni? sa frågetecknet slött,
Kolleger, var är alla svaren?
Jag undrar, frågar, tvekar, letar trött
förklaringar, men ingen har en.
Jag lever med
noll besked
och tar en liten krök i baren.
Då hördes plötsligt någon sucka tungt,
en ensam en, som suttit stilla.
En klok och självmedveten liten punkt
som vet att det kan sluta illa
om man är
litterär
men glömmer bort det sista lilla.
Henrik Hu