Den 3−4 november 2011 hölls ett nordiskt seminarium med rubriken Synlig politik − osynligt språk på Hanaholmens kulturcentrum för Finland och Sverige i Esbo. Underrubriken för seminariet lydde ”Internationaliseringens påverkan på det högskolepolitiska språklandskapet − nationell politik och lokal praktik”. Seminariet handlade alltså om högskolornas och universitetens språkpolitik i fråga om undervisning på engelska och modersmål (lokalspråk).
Under de två dagarna diskuterades bland annat behovet av att synliggöra högskolornas och universitetens språkpolicyer i den konkreta verksamheten, bristen på helhetsansvar och helhetsperspektiv liksom det ibland alltför fyrkantiga tänkandet i dagens språkpolicyer. Också kvaliteten på de engelska utbildningsprogrammen togs upp. I ett av föredragen presenterade John Airey från Uppsala universitet sina forskningsresultat från en omfattande undersökning där han studerat hur studenterna själva ser på sin inlärning om de valt kurser både på engelska och på svenska. Airey har också studerat hur lärarna ser på sin egen undervisning på två språk, dvs. de skillnader som de upplever i undervisningen på engelska och svenska. Bland annat har Airey videofilmat svenska studenter under både svenska och engelska föreläsningar. När studenterna intervjuades uppgav de att det inte är någon skillnad att gå på en engelsk eller en svensk föreläsning, men när de sedan fick titta på sig själva under en engelsk föreläsning noterade de skillnader som t.ex. att de ställde färre frågor, hade svårt att lyssna och anteckna samtidigt och så vidare. Bland föreläsarna var det många som uppgav att de inte gavs extra tid för att förbereda sina lektioner på engelska och att de kände sig mindre flytande och flexibla på engelska än på svenska.
En av de slutsatser som lades fram under konferensen var att det behövs mer språklig reflexion över huvud taget på högskolorna och universiteten − språkpolicydokument leder ingenvart om de inte konkretiseras i den dagliga verksamheten. Just nu verkar diskrepansen mellan ideologi och verklighet vara stor på många håll. Det behövs alltså en ökad medvetenhet i språkfrågor i alla sammanhang och språkdiskussionen borde därför lyftas in i den pedagogiska diskussionen och inte föras separat, vilket ofta är fallet nu.
Deltagarna utgjordes av cirka fyrtio personer från olika nordiska institutioner, främst högskolor och universitet. Konferensen arrangerades inom ramen för de två Nordplusprojekten ”Det nordiska språklandskapet – forskning och policy perspektivet”, som koordineras av Jyväskylä universitet och Hanaholmen − kulturcentrum för Finland och Sverige, och ”Parallelsproglige mål for Nordens internationaliserede universiteter”, som koordineras av Köpenhamns universitet.