Den offentliga språkvården i svenska i Finland har snart femtio år på nacken. Det är alltså nästan ett halvt sekel sedan myndigheten Forskningscentralen för de inhemska språken grundades 1976. Forskningscentralen blev senare genom en organisationsförändring 2012 det som i dag heter Institutet för de inhemska språken (Språkinstitutet). Det hade bedrivits språkvårdande verksamhet tidigare också, men år 1976 anställdes den allra första finlandssvenska språkvårdaren på heltid, nämligen Mikael Reuter. Han hade tidigare varit sekreterare i Svenska språkvårdsnämnden som vid den tiden var en deltidstjänst med telefonjour för språkfrågor två timmar om dagen.
Den svenska språkvården och språkvårdsarbetet har utvecklats och förändrats under åren. Staben och uppgifterna har utvidgats, samarbetet med till exempel journalisterna intensifierats, klarspråksarbetet har bedrivits med framgång. Mycket är likt men mycket är också annorlunda jämfört med femtio år tillbaka i tiden.
Från gröna kartonger till databaser på nätet
Själv började jag jobba på Forskningscentralenför ungefär 30 år sedan. Då, i början av 1990-talet, såg det dagliga arbetet mycket annorlunda ut. Telefonrådgivningen utgjorde fortfarande ett dominerande inslag i den dagliga verksamheten, och telefonen ringde så gott som oavbrutet under jourpassen.
Det enda ’register’ vi hade att tillgå var det så kallade kartoteket som bestod av tre gröna kartonger med handskrivna lappar.
I dag kan man undra hur språkvårdarna lyckades svara på alla frågor utan internet och utan elektroniska hjälpmedel och digitala register. Det enda ”register” vi hade att tillgå var det så kallade kartoteket som bestod av tre gröna kartonger med handskrivna lappar ‒ lappar som språkvårdarna själva producerade. I dag har vi givetvis tillgång till omfattande digitala register och databaser.
Språkvårdarna hade också tillgång till ett stort bibliotek med ordböcker, ordlistor, uppslagsverk och speciallitteratur. På skrivborden stod rader av ordböcker och handböcker ‒ något som är en sällsynt syn i dag.
En viktig källa till information utgjordes av språkspalter i finlandssvenska och sverigesvenska tidningar, både sådana som andra språkexperter skrivit och sådana som vi själva skrev. Språkvårdarna i både Finland och Sverige skickade också ut språkbrev rekommendationer till medierna. Alla spalter excerperades och bokfördes i register och kunde på det sättet användas i rådgivningen.
I dag har vi fortfarande telefonrådgivning, men det har skett en drastisk förändring i antalet telefonsamtal. Vi får på sin höjd en handfull samtal i veckan. Sedan många år tillbaka är det främst e-postrådgivningensom används av frågeställarna. Jämfört med de frågor vi fick tidigare är frågorna i dag generellt sett mer komplicerade, tidskrävande och kontextbundna. Språkvården anlitas när vanliga källor inte räcker till och frågeställarna är ofta språkexperter själva.
Tätt samarbete med viktiga målgrupper
De finlandssvenska språkvårdarna har i alla tider jobbati nära samarbetemed sina viktigaste målgrupper, framför allt med översättarna på olika myndigheter och med journalisterna på de finlandssvenska medierna. Språkstöden på KSF Media, HSS Media och Svenska Yle har till exempel ett dagligt samarbete i sitt eget nätverk med mediespråkvårdaren ‒ ofta också med namnvårdaren ‒ på Språkinstitutet. Namnvården har över lag blivit en alltmer integrerad del av språkvården, eftersom många frågor i dag är namnrelaterade.
Namnvården har blivit en alltmer integrerad del av språkvården.
Myndighetsspråkvårdaren deltar liksom tidigare aktivt i arbetet med revideringen av Svenskt lagspråk i Finland och håller skräddarsydda kurser i klarspråk och språkriktighet.
Nätverk och direkta kontakter med språkvårdens målgrupper, dvs. de professionella skribenterna, är utan tvekan av stor vikt när det handlar om språkvård för svenskan i Finland. Det är alltså något annat att vårda ett språk i minoritetsställning än att bedriva språkvård för ett majoritetsspråk. Att svenskan i Finland används av en minoritet som är geografiskt avskild från svenskan i Sverige, där standarden för svenskan formas, innebär att behovet av språkvård är större och mer omedelbart hos oss. Språkvårdens rekommendationer väger tungt och språkvården är ett medel för att hindra den skrivna svenskan i Finland från att glida i väg från standardskriften i Sverige. Detta innebär i sin tur att den finlandssvenska språkvården har en tydligare normerande roll än språkvård i en majoritetsspråkssituation. Närheten mellan språkvården och målgrupperna kan sägas vara både ett behov och en nödvändighet.
Språkvården når ut via digitala kanaler
För att språkvården ska ha någon effekt är det avgörande att språkvårdarna också når ut med sina rekommendationer. Nätverk är som sagt viktiga, men språkvården behöver också andra kanaler.
En sådan viktig kanal är språkvårdens egen tidskrift Språkbruk som grundades 1981. Ett stående och mycket populärt inslag i Språkbruk har alla tider varit de språkspalter där språkvårdarna återgett frågor som kommit till rådgivningen. Tidskriften har också innehållit många finsk-svenska specialordlistor. Arbetet med ordlistor var särskilt viktigt innan internet och digitala källor fanns och ordlistorna i Språkbruk fick stor spridning. Språkbruk har genom åren publicerat ordlistor om allt från sjukvårdstermer och datatermer till muminfigurer.
I dagens läge är webbplatsen kanske den allra viktigaste kanalen. Språkinstitutet var tidigt ute med att bygga upp en webbplats. I Språkbruk 3/1995 skriver språkvårdaren Robin Fortelius under rubriken Svensk språkvård i WorldWideWeb:
Nu har WorldWideWeb i Internet berikats med en ny resurs, nämligen hemsidan för Svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken. Avsikten med hemsidan är att erbjuda språkligt intresserade nätanvändare en tjänst där de kan hitta svar på språkfrågor (och bl.a. vissa termfrågor), söka information om svenska språket, navigera i www-nätet för att hitta genuina svenska texter i varierande ämnen eller för att koppla upp sig till svenska nätverkstjänster.
Mellan den första webbplatsen med adressen domlang.fi och dagens webbplats sprakinstitutet.fi har många versioner hunnit passerat revy.
Språkinstitutet strävar efter att publicera alla egna ordböcker och skrivhandledningar öppet tillgängliga på nätet och de är mycket välbesökta. Stora finsk-svenska ordboken är till exempel en av de absolut mest anlitade resurserna på hela webbplatsen.År 2021 publicerades också den första svenska webbkursen, nämligen Klarspråk – Skriv bättre myndighetstexter.
Utöver webbplatsen är de sociala medierna ett måste i dag. Genom dem styrs användarna in till material på webbplatsen och de är också en kanal för aktuella språkfrågor, enkäter, information om kurser osv. Språkinstitutet och Språkbruk finns i dag på X (före detta Twitter), Instagram och Facebook.
Ett eko från Bergroth
Svenskan har självklart förändrats under de senaste årtiondena, och synen på rätt och fel och variation i språket har blivit mer nyanserad. Målet för den finlandssvenska språkvården är fortfarande att bidra till att svenskan i Finland inte ska glida i väg från svenskan i Sverige och att skillnaderna därför ska dämpas i offentliga texter. Här kan man höra ett eko från Hugo Bergroths tid, och faktum är att även om Bergroth uttryckte sig mer drastiskt än vi gör i dag så handlar språkvården fortfarande i mångt och mycket om just detta: att upplysa om avvikelser från standardsvenskan. Det handlar om den grundläggande tanken att svenskan i Finland ska förbli ett starkt och livskraftigt språk. Språkvårdens uppgift är att bidra till detta, att upplysa om skillnaderna, att ge alternativ och diskutera stil, bruklighet och variation.
Rekommendationer som färskvara
Språkliga rekommendationer har alltmer kommit att bli färskvara, rekommendationer förändras och föråldras snabbt ibland. Något som språkvården avrådde från för bara några år sedan kanske kan vara helt accepterat i dag. Att arbeta med språkvård innebär framför allt att följa språkutvecklingen och kunna avgöra var vi befinner oss i utvecklingsskedet av en process. Språkliga förändringar sker som bekant inte över en natt utan de uppstår ofta så att en konkurrerande form börjar sprida sig och etablera sig i bruket, och som så småningom får fotfäste och till och med kanske tar över helt. Språkvårdens uppgift är att ge råd och information om sådana förändringar i bruket.
Något som språkvården avrådde från för bara några år sedan kanske kan vara helt accepterat i dag.
I dag uttrycker vi oss väldigt ofta med uttryck som det beror på, kontexten avgör, bruket vacklar eller varierar eller båda går och vi talar om stilvärde, kontexten, värdet av begriplighet och mottagaranpassning. I dag har vi dessutom inte bara ett skriftspråk, utan genom internet, bloggar och sociala medier uppstår ständigt nya skriftgenrer ochhybridformer, där gränsen mellan tal och skrift ibland är diffus. Det skriftspråk som språkvården ger rekommendationer om är i första hand standardskriftsvenskan, det offentliga språkbruket.
Fokus ligger alltså ofta på det rådande bruket. Språkvårdarnas uppgift är att tolka bruket och för det behövs annat än bara kunskaper i googlande. Språkvården stöder sig alltmer på ny forskning och kunskap om hur svenskan förändras, forskning om olika skriftgenrer och olika gruppers språkanvändning.
Normkritik och inkluderande språk
I dag förekommer också det som kan kallas för språkaktivism, som innebär att finns många som gör sina röster hörda i språkvårdsdiskussioner och som själva till exempel aktivt tar ställning till hur de vill bli benämnda. Genom att betrakta språket ur en normkritisk synvinkel kan vi få syn på mycket som inte är lämpligt språkbruk, mycket som kan och bör ifrågasättas. Vad avser vi till exempel med hudfärgade strumpbyxor, och är det okej att tala om en bensträckarpaus om det finns personer i publiken som är rullstolsburna? Och hur ska vi hantera hudfärg, etnicitet, könstillhörighet, funktionsnedsättningar och så vidare.
Vad avser vi till exempel med hudfärgade strumpbyxor?
Språkvårdarna framhåller numera att språkbruket inte får vara exkluderande utan tvärtom ska det vara inkluderande och jämställt och argument som talar för sådana ordval betonas. Det handlar om att undvika diskriminerande benämningar och ord som uppfattas som direkt kränkande. Ochdet handlar framför allt om att skapa en medvetenhet kring sådana ord. Språkvårdarna kan bidra genom att upplysa språkbrukarna och skribenterna om vilka ord som är problematiska och erbjuda alternativ.
En balansgång
Det går knappast att undvika att nämna engelska när man talar om svenskan i dag, eftersom det engelska inflytandet och engelsk interferens är påfallande, särskilt i talspråket och i sociala medier. Språkvården kan ge råd om stavning och böjning av engelska lånord och bidra med svenska synonymer där sådana finns. Nästan alla talar engelska och använder engelska lånord i dag, de flesta utan att reflektera över det. Det här kommer antagligen att leda till förändringar i vårt språkbruk på längre sikt.
Balansgången kan ibland kännas svår, men samtidigt är det ju denna rikedom som gör att svenskan i Finland är just det den är.
Utmaningarna för den finlandssvenska språkvården tar inte slut i första taget. Svenskan i Finland befinner sig i korselden från många olika håll. Alla vi som talar och skriver svenska i Finland balanserar dessutom mellan olika varianter av svenska och ofta också mellan dialekt och standardsvenska eller mellan olika språk varje dag. Balansgången kan ibland kännas svår, men samtidigt är det ju denna rikedom som gör att svenskan i Finland är just det den är.