Det var knappast någon tillfällighet att årets traditionella Hugo Bergroth-dag på Hanaholmen den 18 maj blev en sådan publiksuccé att ett femtiotal hugade deltagare rentav måste avvisas. Språkvårdsdagens tema var datorn och språket och föredragen var intressanta och inspirerande. (Läs mer om språkvårdsdagen på sidorna 23–27.) Språkteknologin och de möjligheter den för med sig är alldeles uppenbart en fråga som väcker nyfikenhet och förväntningar inte minst bland professionella språkanvändare.

På vilket sätt kan språkteknologin underlätta arbetet för oss som dagligen sliter med skrivna texter? Kan språkgranskningsprogrammen hjälpa oss att formulera oss bättre? Kan maskinöversättningen ta över det rutinmässiga i översättarens arbete och på det viset ge mer tid för det krävande och kreativa? Eller är det så att språkteknologi är till nytta bara för språksvaga och för dem som behöver en grovöversättning för att de inte förstår ett främmande språk?

Några absoluta svar kunde de gästföreläsande svenska forskarna inte ge på de här frågorna, men de kunde med både konkreta exempel och teoretiska resonemang visa på de möjligheter och begränsningar som i dagens läge gäller för språkteknologiska hjälpmedel. Ett språkgranskningsprogram kan i vissa fall hitta fler fel än en mänsklig språkgranskare, men samtidigt kan det missa sådant som det mänskliga ögat omedelbart upptäcker eller föreslå absurda ändringar av sådant som är helt korrekt. Ett översättningsprogram kan klara vissa saker galant men bomma helt på till synes enkla meningar.

Ett grundläggande problem för språkteknologin är att datorn inte kan tänka logiskt och semantiskt och inte har någon egentlig kunskap om världen utanför texten. Den kan därför inte inse vad som är rimligt i sammanhanget, vad textförfattaren kan tänkas avse att säga. Står det farmor eller mormor i en text så godkänns det, även om en människa genast inser att det som avses är marmor.

Även om dataprogrammen säkert kommer att utvecklas också i detta avseende (t.ex. genom att lära sig känna igen ord och uttryck som ofta hör samman) är det bäst att vi inser deras begränsningar och i stället utnyttjar det som språkteknologin verkligen kan hjälpa oss med. Och det är alldeles uppenbart att det finns många tillämpningar som skribenter och översättare kan ha nytta av. Språkteknologin befinner sig i en spännande utvecklingsfas, och det gäller för oss språkvetare och språkvårdare att hänga med. Språkteknologin behöver förstås i första hand datalingvister, men för utvecklingen av innehållssidan behövs också språkvårdare.

Svenska språkbyrån har alltid haft som mål att ligga i framkanten av utvecklingen (som modeuttrycket lyder) när det gäller datorn och språket, och det ska vi fortsätta med. Det gäller både språkgranskningsverktyg (Svefix), textkorpusar (ett samarbetsprojekt med Svenska litteratursällskapet och IT-centret för vetenskap CSC) och maskinöversättning (ett nytt projekt för maskinöversättning mellan finska och svenska planeras). Självfallet fortsätter vi samtidigt att satsa på vår webbplats som en källa för alla dem som vill ha råd och tips i språkliga frågor.