Island fick sin första egentliga språklag då Alltinget den 27 maj 2011 godkände Lög um stöðu íslenskrar tungu og íslensks táknmáls ’lag om det isländska språkets och det isländska teckenspråkets status’. I lagen fastslås att isländska är islänningarnas nationalspråk och officiellt språk på Island och i internationella forum, t.ex. EU om Island blir EU-medlem.
Lagen innebär att isländskan är invånarnas gemensamma språk, och att staten och kommunerna ska säkerställa att det isländska språket är brukbart och blir använt i Alltinget, domstolarna, de statliga och kommunala myndigheterna, skolorna och de offentliga institutionerna. Det officiella språkbruket ska vara vårdat, enkelt och klart, och alla invånare har rätt att lära sig och använda isländska.
Lagen stadgar också att Isländsk språknämnd ska ha 16 medlemmar som har i uppdrag att ge råd åt myndigherna om isländskan och dess status, att förbereda förslag om isländsk språkpolitik, samt att ta ansvar för rättskrivningsreglerna.
Det isländska teckenspråket är enligt lagen ”första språk” för personer som behöver det för kommunikation, och för deras barn. Myndigheterna har ansvar för att stärka det isländska teckenspråket, och ska se till att alla som behöver det har möjlighet till service på teckenspråk.
En nämnd för det isländska teckenspråket ska upprättas, med uppgift att vara rådgivande i frågor som har med teckenspråket att göra och arbeta för att stärka teckenspråket och dess bruk i det isländska samhället.
Språklagen fastställer också att isländsk punktskrift är ”första skriftspråk” för personer som behöver det för sin kommunikation. Árni Magnússon-institutet för isländska studier (Islands motsvarighet till Forskningscentralen för de inhemska språken) driver sekretariatet för Isländsk språknämnd och Isländska teckenspråkets språknämnd.