Mikael Reuter
Det kom från flera håll önskemål om att vi skulle ge ut en tidskrift, och vi märkte att det fanns ett behov. Innan vi började diskuterade vi vad tidskriften skulle heta. Språknämnden i Sverige gav redan ut en tidskrift som hette Språkvård, men så kom någon med förslaget Språkbruk. Med namnet ville vi visa att vi skulle beskriva språket och diskutera det, inte bara skriva om språkregler. Som mest var upplagan över 2 000 exemplar per nummer.
Jag jobbade med Språkbruk under en så lång period att det inte går att sammanfatta allt, men i den första artikeln i det första numret (1/1981) sammanfattar jag den språkvårdsideologi som jag har företrätt i alla år. Det var jag som skrev ledaren eller den inledande artikeln, och den handlade ofta om allmänna principiella frågor. Jag tog fasta på diskussioner som pågick till exempel i Hufvudstadsbladet. I övrigt tyckte jag mest om att skriva om finlandismer och ta ställning till deras användbarhet.
Konceptet och layouten var oförändrade under hela tiden som jag var chefredaktör. Vi ville ha en saklig tidning, och det konceptet fungerade bra.
Bianca Ortiz Holmberg
Jamima Löfström
Jag började jobba på Forskningscentralen för de inhemska språken 1986 och kopplades efter några år med andra uppgifter in på Språkbruk för att göra ombrytningen. På den tiden gjorde vi det mesta själva, utan utomstående krafter. I början skedde ombrytningen manuellt, med sax och papper. Den stora grejen under min tid var digitaliseringen, då vi började bryta om på skärm i början av 1990-talet. Jag och många andra tidskriftsredaktörer satt tillsammans på kurs på Soc & kom och lärde oss redigera. Det var verkligen roligt och motiverande, för arbetet blev så mycket lättare i och med omläggningen.
I början jobbade jag främst med ombrytningen och det tekniska, men småningom började jag skriva. Jag skrev ofta språkfrågorna för spalten ”Språkfrågor i urval”. Nu i efterhand kan man följa världsutvecklingen och den tekniska utvecklingen i språkfrågorna, med alla omvälvningar i början av 1990-talet. Man ser också alla tidigare vårdreformer och politiska partier som kommit och gått.
När jag blev redaktionssekreterare försökte jag lätta upp de långa artiklarna på olika sätt, till exempel med mellanrubriker. Nu i efterhand ser jag att artiklarna på den tiden var ganska tunga och inriktade på forskning. Men det var den tidens sätt att tänka.
Ordlistorna var viktiga och efterfrågade. Vi publicerade en massa ordlistor, och särskilt väl minns jag listorna med aktuella hälsovårdstermer och arbetsmarknadstermer. Dataordlistorna var också mycket efterfrågade, och dem hade chefredaktören Mikael Reuter ansvar för.
Strax före min tid hade Språkbruk blivit en tidskrift som kom ut fyra gånger per år, från att ha varit ett informationsblad som kom ut två gånger om året. Vi som jobbade med Språkbruk var stolta över tidskriften och jobbade gärna för att sälja prenumerationer. Vi fick mycket respons på Språkbruk och den var redan då ett väldigt viktigt redskap för många översättare och professionella skribenter.
Språkbruk har haft stor inverkan på mitt arbete och mina yrkesval. Tack vare Språkbruk blev jag intresserad av tidskrifter och fortsatte jobba med publikationer i många år, bland annat som chefredaktör för Nordiska investeringsbankens kundtidning Bulletinen. Jag har fortsatt följa Språkbruk aktivt och glatt mig åt förnyelser som senare redaktioner har vågat göra.
Bianca Ortiz Holmberg
Pia Westerberg
Jag tog över som redaktionssekreterare när dåvarande redaktionssekreteraren Jamima Löfström bytte jobb 1996. Jag jobbade i flera år som redaktionssekreterare, tills jag blev chefredaktör 2015.
Det har alltid varit ett spännande äventyr att få jobba med Språkbruk. Allt tar sin början med att redaktionen ser eller läser om något som fångar vårt intresse. Det här måste vi ha i Språkbruk!
Vi har ett idé- och planeringsmanus på hisnande 23 sidor där vi skriver in ALLA idéer som inte får plats i nya numret. Och idéerna ska skrivas ner bums, annars faller de alltför lätt i glömska. Många av idéerna kommer också från våra kolleger på Språkinstitutet. De senaste åtta åren har Svenska språknämnden i Finland varit redaktionsråd för Språkbruk, och där har vi även fått många utmärkta artikeluppslag och idéer.
Som redaktionssekreterare layoutade jag länge tidningen själv. När jag började som redaktionssekreterare hade vi ett mycket avskalat och enkelt tvåspaltsformat. Med tiden fick vi en egen layoutare, först Christel Westerlund och sedan Pia Pettersson. Under åren har tidskriften genomgått ett par rätt stora omgörningar. Antti Pokela genomförde ett par reformer, och han var en sagolik klippa. Antti gjorde även våra omslag i flera år. Det behövdes inte många ord eller instruktioner så var han med på noterna. Det är skönt att jobba med sådana människor.
I dag har vi foton på våra artikelskribenter, det kändes nästan otänkbart förr. Men tiderna förändras. Numera känns personfotona som en självklarhet.
Det tekniska var oerhört omständligt jämfört med i dag. När jag layoutade tidningen hoppade raderna ibland i ombrytningsprogammet Pagemaker, och det allra sista jag gjorde var att jämna raderna innan tidningen skickades till tryckeriet på diskett. Ögonen gick i kors efter proceduren vill jag lova. Om inget annat hjälpte fick jag lägga till någon millimeter mellan raderna.
Medan allt numera skickas i väg till ombrytaren Pia Pettersson med ett musklick, skulle allt material tidigare läggas i ett kuvert, artiklar, illustrationer och foton. Jämte disketten! Bilderna skulle ha noggranna instruktioner om hur mycket de skulle förminskas, i procent. Det hela var en smått högtidlig procedur.
Så gick det några dagar. Sedan kom den så kallade blåkopian till oss per express. Den hade en rätt stark doft! Därefter kopierade man blåkopian för lusläsning och så läste vi tills ögonen blödde. När blåkopian var korrläst skulle den ok:as till faktorn och vårt stora stöd Hans ”Hasse” Sneitz och tidningen kunde gå i tryck. Och lättnaden och tomheten när tidningen var inne. Pust! Numera kommer tidningen som pdf i e-posten, smidigt och lätt.
Själva substansarbetet har inte ändrats så mycket under åren. Till att börja med är materialet extremt spretigt, och artiklarna kommer aldrig in samtidigt, manusstopp till trots. Jag har alltid tyckt om det lite hetsiga tempot, och gillat den sista adrenalinboosten innan man kan skriva ok till layoutaren eller tryckeriet.
Det är alltid lika spännande att se texter, korta och längre, växa fram från lösa blad, kommenterade texter, redigerade texter, ibland ”hopplösa texter”, till en organisk helhet, en tidning. De som inte jobbat på en redaktion vet nog inte hur mycket jobb som ligger bakom.
Vad som varit roligast? Det är omöjligt att säga. Att får arbeta med fantastiska och inspirerande kolleger, kontakten med hundratals skribenter, redigerandet, att hitta intressanta forskare och kontakta dem, att få höra att de gärna skriver en artikel för Språkbruk, att söka efter lämpliga bilder till artiklarna, att stå på bokmässan och träffa sina läsare, att få bra respons av läsarna, kreativiteten, att få det färska numret i sina händer. Allt!
Pia Westerberg
Charlotta af Hällström-Reijonen
Först var jag en period redaktionssekreterare; chefredaktör blev jag 2009 i samband med att Mikael Reuter gick i pension. Det var ett uppdrag jag sökte mig till för att jag ville ha en ny utmaning på jobbet. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om att jobba med Språkbruk!
När jag blev chefredaktör fick Språkbruk en liten ansiktslyftning, då pärmen och rubrikerna inne i tidningen började tryckas i färg och vi införde foton på skribenterna. Förändringarna var inte särskilt radikala, och verkar ganska anspråkslösa i dag, men tidskriften utvecklades långsamt mot det mer populära under min tid som chefredaktör.
I december 2014 fick jag en känsla av att om vi inte gör något åt layouten nu kommer tidningen att dö. Då genomförde vi på kort varsel en layoutförändring och tidningen började tryckas i fyrfärg på glansigt papper från det första numret 2015. Det blev snyggt och var ett bra beslut, men borde antagligen ha gjorts tidigare.
Jag tror att tidningen under min tid gick mot en bredare språksyn, alltså att vi började skriva om mer varierande teman inom ramen för det som kan kallas språk. Vi var öppna för det mesta med språklig relevans. Det blev också flera kortare artiklar och små notiser som balanserade upp de lite längre artiklarna i Språkbruk.
En artikelserie jag minns speciellt väl är den sexdelade serien om språkkontakt som publicerades 2014 och 2015. Det var en lyckad serie, men jag minns den också för att skribenterna lade ner så oerhört mycket energi på den. När artiklar är bra ligger det oftast väldigt mycket arbete bakom.
Jag skriver fortfarande regelbundet artiklar om finlandismer i Språkbruk. Det kan ibland vara svårt att komma på vad jag ska skriva om, men när jag väl kommer igång så tycker jag att det är väldigt roligt att skriva dem. Att få skriva dem sätter guldkant på min vardag.
I framtiden hoppas jag att Språkbruk kommer att vara lika mångsidig som hittills. Jag tror Språkbruk har ett viktigt uppdrag i att bidra till kunskap om språk och öka förståelsen för språkets roll för oss som individer och hela samhället.
Bianca Ortiz Holmberg, Charlotta af Hällström-Reijonen
Bianca Ortiz Holmberg
När jag kom till Språkinstitutet och Språkbruk 2015 hade Språkbruk nyligen gjort en stor layoutförändring och trycktes i färg och på glansigt papper. Det var roligt att komma in i bilden just när tidningen hade fräschats upp.
Den största förändringen under min tid som redaktionssekreterare var layoutförnyelsen 2018 och lanseringen av Språkbruks nya webbplats som skedde samtidigt. Jag och chefredaktören Pia Westerberg jobbade intensivt tillsammans med den nya grafikern Pia Pettersson för att ta fram en ny layout. Ibland kändes det som om arbetet aldrig skulle ta slut, men när vi kunde presentera den nya tidskriften och den nya webbplatsen gjorde vi det med stolthet. Vi började jobba annorlunda på webben när vi i stället för att lägga ut alla artiklar på en gång i slutet av året började lägga ut dem en i taget, direkt efter att papperstidningen hade kommit ut. Omläggningen krävde en massa jobb, men det var härligt att se resultatet!
Det som har gett mig mest i arbetet med Språkbruk är alla intervjuer jag har fått göra med personer som på ett eller annat sätt jobbar med språk. Humorgruppen KAJ, tidigare biskopen Björn Vikström, riksdagstolkarna Anna Heikkilä och Madeleine Berner och skådespelaren Asko Sarkola är bara några av alla de intressanta personer jag har fått träffa tack vare Språkbruk.
En särskilt minnesvärd händelse var när jag intervjuade Jaan Siitonen, initiativtagare till projektet Språkambassadörerna, och skrev ett reportage om ett ambassadörsbesök i en finsk gymnasieskola i Helsingfors. Av just det numret råkade tryckeriet av misstag trycka 400 extra exemplar, och tack vare ett samarbete med Språkambassadörerna kunde vi skicka ut nästan 200 exemplar av Språkbruk till intresserade svensklärare runtom i landet. Ett lyckosamt sammanträffande!
Jag har i princip gjort allt utom skrivit ledare. Skrivit artiklar, redigerat texter, kontaktat skribenter, lagt ut artiklar på webben, skrivit notiser och språkfrågor och stått i Språkbruks monter på bokmässan. Jag har verkligen fått maximal nytta av båda mina utbildningar, i journalistik och nordiska språk.
Det har också varit roligt att se hur den positiva responsen har ökat under åren. Det är för er läsare vi skriver och att få uppmuntrande kommentarer av er ger glädje och motivation. Sist men inte minst tror jag att mitt och chefredaktören Pia Westerbergs utmärkta samarbete har synts i tidningen. Bra kollegor ger kreativitet och arbetsglädje!
Efter det här numret kommer ännu en stor förändring, när Språkbruk blir helt digital. För mig personligen är förändringen dubbel, eftersom jag i och med digitaliseringen kommer att ta över som chefredaktör efter Pia Westerberg. När både tidningen och jag går mot nya tider är jag verkligt tacksam över att trots allt få fortsätta jobba med Pia. Vårt mål är att fortsätta publicera artiklar som är både läsarvänliga och trovärdiga, och göra en minst lika bra tidning som hittills.
Bianca Ortiz Holmberg
