Riksdagen godkände i våras den nya företags- och organisationsdatalagen, och den trädde i kraft den 1 april. Det mest synliga resultatet av lagen är att alla företag och organisationer får nya identifierande nummer som ersätter de tidigare affärs- och samfundssignumen (as-signum) och handelsregisternumren.

När lagen bereddes var översättare, laggranskare och språkexperter eniga om att man vid översättningen av yritys- ja yhteisötunnus, som det nya numret heter på finska, skulle frångå den gamla finlandismen ”signum” (den förekom ju fram till mitten av 70-talet också i ”social­skyddssignum”, föregångaren till personbeteckningen), liksom att man skulle undvika finlandismen ”samfund”. Enligt svenskt och norskt mönster kunde numret ha kallats helt enkelt organisationsnummer, men för att det inte skulle skilja sig för mycket från det finska stannade man till slut för företags- och organisationsnummer.

På senhösten 2000 kontaktades svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken av en person på skattestyrelsen. Skatte­styrelsen och patent- och registerstyrelsen, de två myndigheter som närmast berörs av lagen, höll på och planerade en informationskampanj. Nu ville man av marknadsföringsskäl köra fram bokstaven Y som den stora symbolen för hela reformen: Y som i yritys och yhteisö. Man hade bestämt sig för att på finska lansera förkortningen Y-tunnus, och ville nu få bekräftelse på att det också på svenska skulle gå bra att använda kortformen ”Y-signum”.

Men den bekräftelsen kunde vi inte ge. Signum hade man som sagt medvetet undvikit i lagen, och Y kan inte gärna stå som svensk symbol för företag och organisationer. Med det beskedet nöjde man sig, fick vi höra.

Så, i slutet av februari, samtidigt som lagen slutbehandlades i riksdagen, kom det plötsligt en larmrapport. Någon hade fått reda på att ledning­en för de två myndigheterna trots allt hade beslutat sig för att köra över alla svenskspråkiga och introducera Y på alla språk: Y-tunnus, Y-signum, Y-code. Den stora informationskampanjen skulle starta, alla broschyrer och blanketter skulle tryck­as.

Det här fick också Hufvudstadsbladet nys om. Saken togs upp i tidningen, och artikeln lästes av svenska riksdagsgruppen som själv hade varit med om att behandla den lagtext där det uttryckligen talades om företags- och organisationsnummer, ingenting på Y. Samtal från riksdags­gruppens sekreterare till skattestyrelsen, krismöte på skattestyrelsen. Först ville man inte ändra på något, sedan föreslog man kompromissen Y-nummer. Men politikerna var obevekliga. Den svenska förkortningen ska bygga på den svenska benämning som riksdagen beslutat om.

Och så slutade allting i frid. Myndigheterna gav med sig och gick med på att kalla numret FO-nummer, men förbehöll sig rätten att använda Y som symbol också på svenska blanketter etc. Alla kan vara nöjda. Vi som höll på den svenska förkortningen fick vår vilja igenom, och de två myndigheterna fick alldeles gratis en informationskampanj för det nya FO-numret och företags- och organisationsdatasystemet.