När jag beslutade mig för att skriva en avhandling om ordspråk visste jag egentligen ganska lite om vad jag gav mig in på, och flera av de föreställningar jag hade om detta språkliga fenomen skulle komma att visa sig vara helt felaktiga. Bland annat såg jag framför mig att själva definitionen av vad ett ordspråk är skulle bli en lätt match, och trots att ordspråken jag skulle studera var äldre ordspråk som speglade ett norrländskt bondesamhälle tänkte jag att själva tolkningarna inte skulle vålla några större problem.
Ordspråken lever
Den första överraskningen kom dock när jag plockade fram en lång lista över svenska ordspråk och började markera vilka av dessa jag kände till. Jag gjorde detta mest på skoj, och tänkte att resultatet skulle bli ungefär ett tiotal markeringar, exempelvis vid Ingen rök utan eld, Gräset är alltid grönare på andra sidan, När katten är borta dansar råttorna på bordet, Bättre en fågel i handen än tio i skogen, och vid några fler av de mer välkända svenska ordspråken. När jag efter ett tag hade markerat hela hundra ordspråk, och fortfarande hade en del kvar av listan, så blev jag tvungen att lägga ner pennan och tänka igenom hur detta egentligen var möjligt. Såvitt jag kunde minnas kände jag ingen som använde ordspråk särskilt ofta, och jag kunde inte heller komma på när jag själv sist yttrat eller skrivit ett ordspråk.
Det finns en spridd uppfattning om att ordspråk hör äldre tider till, och att särskilt yngre människor i dag inte ens känner till några ordspråk, än mindre använder dem. Jag menar att detta åtminstone delvis är felaktigt.
Svåra att definiera
Det här med definitionen av vad ett ordspråk egentligen är, som jag ju trodde skulle vara enkelt, visade sig dock vara en snårskog. När man börjar läsa den paremiologiska litteraturen (forskningen om ordspråk går under namnet paremiologi) inser man snabbt att detta problem sysselsatt många, och under lång tid. En förgrundsgestalt inom denna forskning, folkloristen Archer Taylor, skriver om detta i sin ofta citerade bok The Proverb från 1931. Han menar att det som berättar för oss huruvida en mening är ett ordspråk eller inte tycks vara en egenskap som inte går att kommunicera, och att det är alltför svårt att komma fram till en heltäckande definition. Den idag mest kända ordspråksforskaren, professor Wolfgang Mieder i Vermont, har med glimten i ögat påpekat att Taylor skriver detta i inledningen till sin bok, men sedan ägnar hundratals sidor åt att faktiskt försöka åstadkomma en sådan definition.
Huruvida en mening är ett ordspråk eller inte tycks vara en egenskap som inte går att kommunicera.
Om man trots svårigheterna ska slå fast några kriterier som krävs för att en mening ska utgöra ett ordspråk så brukar man först påpeka att meningen ska kunna fungera självständigt. Med detta menas att den ska kunna stå på egna ben, utan att fogas in i en omgivande sats. Ett andra kriterium är att meningen ska uttrycka något slags ”visdom”, dvs. en insikt eller erfarenhet om någonting, som är generaliserbar till en mängd olika situationer. Slutligen behöver ett ordspråk vara traditionellt i den meningen att det är eller har varit i bruk i en kulturell och språklig gemenskap.
Ordspråk eller ordstäv?
För att skilja mellan ordspråk och ordstäv (som även kallas wellerismer), så kräver man att ordspråket ska sakna en uttalad sagesperson. Detta sorterar bort ordstäv som exempelvis Det blir andra bullar det, sa bagarn, sköt käringen in i ugnen och Alla barn i början, sa länsman, lurade bonden på femtio öre. Intressant nog verkar dessa ordstäv inte passa in i dagens samhälle lika bra som ordspråken, eftersom så många av dem glömts bort.
Det är vanligare att allmänheten glömmer bort vem ett citat härrör ifrån, med det resultatet att citatet på sätt och vis övergår till att bli ett ordspråk.
En annan typ av språkligt gods som liknar ordspråken är vissa citat, och här blir det lite komplicerat. En känd person kan bli förknippad med ett uttalande som i sin tur bygger på ett äldre ordspråk, och då uppfattas uttalandet fortsättningsvis som ett citat. Den motsatta rörelsen är dock vanligare, dvs. att allmänheten glömmer bort vem ett citat härrör ifrån, med det resultatet att citatet på sätt och vis övergår till att bli ett ordspråk. Det är exempelvis inte alla som längre vet att Blott Sverige svenska krusbär har är ett citat från Carl Jonas Love Almqvist, att Verner von Heidenstam ligger bakom Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge, eller att Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta,är en del av Esaias Tegnérs dikt ”Epilog vid magisterpromotion i Lund 1820”.
Knepiga att tolka
En viktig funktion hos många ordspråk är att de uttrycker normer och regler.
Många ordspråk är metaforiska och använder ting, djur, natur och praktiker, som alla har betydelse inom ett visst kulturellt sammanhang, för att skapa nya betydelser om människor. Detta leder till att den som inte ingår i detta kulturella sammanhang kan ha svårt att förstå dem. Ordspråk som Först till kvarns får först mala och Man saknar inte kon förrän båset är tomt får sin fulla betydelse först i en kontext där jordbrukssamhällets förutsättningar är kända av allmänheten. Dessa tolkningssvårigheter för den som inte direkt ingår i den tankevärld som ordspråken härrör ifrån fick jag själv känna på när jag skulle analysera och tolka de ordspråk som jag samlade ihop till min avhandling. Hur skulle jag exempelvis förstå ordspråk som Pojkarna är som korna efter svamp, eller Storhovade hästar och smalbenta kvinnor ska man akta sig för?
En viktig funktion hos många ordspråk är att de uttrycker normer och regler; man säger att de har en didaktisk betydelse, en betydelse som berättar hur man bör agera och resonera. Några exempel är Ropa inte hej förrän du är över bäcken, Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, Man får ta seden dit man kommer och Har man tagit Fan i båten så får man ro honom i land.
Universella visdomar
Detta att ordspråken är nära knutna till kulturella sammanhang, samt att de uttrycker normer och regler, gör att man kan lockas att tro att ordspråken håller nyckeln till ett slags ”folksjäl” eller ”nationalkaraktär”. Här måste man dock vara försiktig. Många svenska ordspråk uttrycker närmast universella ”visdomar” som också finns i andra språk och kulturer, låt vara att de uttrycks med annan metaforik. Ja, många av dessa ordspråk har faktiskt sitt ursprung i gamla latinska sentenser eller så kan de vara översättningar av exempelvis tyska ordspråk. Det är även viktigt att problematisera vilken typ av kunskap – och inte minst vems kunskap – som blivit förevigad i ordspråksform: eftersom ordspråken ofta är starkt normativa så exkluderas ju erfarenheter från alla som på något sätt uppfattas som avvikande.
Nya versioner av ordspråken
Slutligen några ord om ett relativt nytt fenomen, nämligen det som på tyska går under benämningen Anti-sprichwort (anti-ordspråk) men som jag väljer att benämna modifierade ordspråk. Genom språkliga lekar skapas humoristiska versioner av befintliga ordspråk. Några av mina personliga favoriter är Liten duva släpper ofta stort lass, där ett par utbytta ord skapar ett visdomsord vars sanningshalt och träffsäkerhet närmar sig originalets, och den något cyniska ”moderniseringen” som ligger bakom Gammal kärlek kostar alltid. Ett tredje exempel slår nog an en sträng hos alla hemmafixande hobbyelektriker: Friskt kopplat, hälften brunnet.
Friskt kopplat, hälften brunnet.
Jag värjer mig emot att använda uttrycket antiordspråk om dessa, eftersom det på intet sätt handlar om någon motsats till ordspråk. Tvärtom så uttrycker modifierade ordspråk sina alldeles egna visdomar, som vid sidan av den dråpliga humorn också har ett eget berättigande. En annan intressant aspekt med denna genre är att alla dessa modifierade ordspråk också kräver att originalordspråket är välkänt i språkgemenskapen – annars skulle uttrycket helt enkelt inte fungera. Detta gör att också de traditionella ordspråken, genom dessa språkliga lekar, åter aktualiseras och förs vidare.
Idag sker mycket av vår kommunikation skriftligen över internet, en fundamental skillnad jämfört med äldre tider, då kunskap och erfarenheter i hög utsträckning traderades muntligen. Även om man kan hävda att ordspråken hade en mer naturlig plats i det äldre muntliga sammanhanget är jag övertygad om att de också har en plats i dagens samhälle. Men exakt vilka ordspråk som kommer överleva, vilka nya ordspråk som kommer att komma till, och vilka sätt vi kommer att använda ordspråken på, det är fortfarande skrivet i stjärnorna. Som man säger: Den som lever får se.