Den 1 augusti tillträder Mona Forsskåhl som professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet, dit hon kommer från Tammerfors universitet och professuren i nordiska språk. Hon kommer att koncentrera sig på modersmålet svenska, finlandssvenskans variation och dess plats i samhället, både i sin forskning och när hon undervisar och handleder.
– Planen är att erbjuda forskningsbetonade kurser om språklig variation och inspirera studenterna att ta sig an ämnen som finlandssvenska dialekter, texter och skriftpraktiker och varför inte finlandssvensk slang, säger Forsskåhl.
Ungdomars språkbruk intresserar
Forsskåhl är intresserad av många olika ämnen inom nordistiken, men nämner speciellt slang och finlandssvenska ungdomars språkbruk över huvud taget, både i informella och formella sammanhang.
– Textforskning intresserar mig också allt mer, att studera hur språkbruket i texter ser ut och hur form och användning är kopplade till varandra.
Just nu är Mona Forsskåhl involverad i tre olika forskningsprojekt. Det första handlar om språket i studentprovet i modersmålet svenska. Det andra handlar om hur naturvetenskapliga textpraktiker historiskt har förändrats och utvecklats i Norden. Det tredje projektet är ett nordiskt projekt som går ut på att bygga upp en databas över dialekter, metadata om dialektområden och resultat från dialektforskning från de nordiska länderna. Tanken är att databasen ska kunna användas för stora jämförande studier om språklig variation och förändring i Norden.
– Det ska förhoppningsvis kunna bredda den sociolingvistiska forskningen, i och med att databasen ska innehålla så mycket material att det går att göra internationella jämförelser och metastudier utifrån det, säger Forsskåhl.
Politiken påverkar ämnets framtid
När det gäller svenskämnets och nordistikens framtid är Forsskåhl försiktigt optimistisk, men samtidigt realistisk. Situationen i Finland skiljer sig från den i övriga Norden.
– I Sverige är svenskämnet starkt och i Norge, Danmark och Island satsas det mycket på studier exempelvis av dialektal variation i respektive lands språk. I Finland är ämnets framtid beroende av stöd från den politiska ledningen, säger Forsskåhl.
I Finland är ämnets framtid beroende av stöd från den politiska ledningen.
Universitetsfältet i Finland har i dag stor frihet att själv styra profileringar och bortval. Det syntes till exempel när Vasa universitet beslöt att låta språkstudierna och översättningen flytta till Jyväskylä. Men Jyväskylä har en profil där inte översättning hör hemma. Efter flytten har därför ett enda universitet ansvar för all översättarutbildning från finska till svenska, och det är inte bra, menar Forsskåhl.
– Tanken att skapa starka institutioner genom större kritisk massa kanske var god, men konsekvenserna för de enskilda ämnena var inte nödvändigtvis lika goda. Risken finns att liknande beslut fattas även i framtiden om insikten om svenskans betydelse som modersmål och som det andra inhemska språket saknas, säger Forsskåhl.
Vi kunde ytterligare vässa argumenten för studier i nordiska språk och särskilt vidareutveckla kontakten mellan svenskämnet och gymnasierna
Vid Tammerfors universitet har Mona Forsskåhl arbetat för att främja kontakten mellan det omgivande samhället och universitetet, för att väcka intresset för nordiska språk bland abiturienterna. Den dimensionen vill hon också arbeta för i Helsingfors.
– Vi kunde ytterligare vässa argumenten för studier i nordiska språk och särskilt vidareutveckla kontakten mellan svenskämnet och gymnasierna, säger Forsskåhl.