Svenska språknämndens föreståndare, professor Margareta Westman, avled den 15 augusti i Stockholm efter en längre tids sjukdom.

Margareta Westman var född 1936. Hon an­ställdes som forskningsassistent vid Språknämnd­en redan 1966 och efterträdde Bertil Molde som föreståndare 1985. Däremellan hade hon sedan 1976 varit docent och vikarierande professor i svenska vid Stockholms universitet.

Under ett långt och rikt arbetsliv förenade Margareta Westman språkvård, språkvetenskap och folkbildning. Doktorsavhandlingen Bruksprosa från 1974 är ett ofta citerat arbete om språket i vardagstexter som läroböcker, tidningsartiklar och informationsbroschyrer. Läroboken Att skriva bättre offentlig svenska (1977) var ett pionjär­arbete som har betytt mycket för att förenkla och förbättra myndigheternas språk, en uppgift som Margareta Westman kände mycket varmt för. Många av de principer som hon förespråkade i den boken har blivit vägledande även för den offentliga språkvården i Finland, både på finskt och på svenskt håll, och återspeglas t.ex. i boken Svenskt lagspråk i Finland.

I den populärvetenskapliga boken Språkets lustgård och djungel, 1994, förmedlas i enkel och personlig form djupa insikter om svenskan och om språkets natur. Boken är en medryckande introduktion till språkets väsen, läsvärd både för språkliga amatörer och längre hunna språkvetare. I Svenska språknämndens tidskrift Språkvård skrev Margareta Westman under åren ett hundratal artiklar, både utredningar om enskilda språkriktighetsproblem, svar på läsarfrågor och principiella artiklar om språkvård. Hon deltog regelbundet i Sveriges Radios språkprogram under en stor del av nittiotalet.

I Finland medverkade Margareta Westman i flera översättarseminarier och andra kurser. Hennes intresse för Finland tog sig också uttryck i att hon lärde sig grunderna i finska. För sina insatser för finlandssvenskan invaldes hon som korresponderande ledamot i Hugo Bergroth-sällskapet.

Allt vad Margareta Westman gjorde präglades av en djupt demokratisk språksyn: respekt för andra människors språkbruk, motvilja mot tillkonstrade resonemang, förtjusning i språkets oändliga möjligheter. Hon gav alltid klara be­sked, inte minst när beskedet var att det går bra att skriva och tala på många olika sätt.

Som föreståndare för Språknämnden byggde Margareta Westman vidare på företrädaren Bertil Moldes arbete med rådgivning, ordboksarbete och välutvecklat nordiskt samarbete. Hon var ordförande i Nordiska språkrådet 1997–99, och hon såg alltid den nordiska dimensionen som en oskiljaktig del av arbetet för svenska språket. Men hon förde också in språkvården på nya områden, och ägnade under nittiotalet mycket tid åt att analysera och diskutera svenskans plats i det datoriserade och internationaliserade informationssamhället.

En av hennes sista stora insatser var att 1998 lägga fram Språknämndens handlingsprogram för att främja svenska språket, ett program som fått stor uppmärksamhet också i Finland. Programmet skisserades för första gången upp i ett föredrag som Margareta Westman höll tillsammans med Ulf Teleman på det nordiska språkmötet i Utsjoki 1996, och som också inspirerade Forskningscen­tralen för de inhemska språken till att utarbeta sitt språkpolitiska program som godkändes i början av 1998.