Årets språkvårdsdag hade mångspråkighet som tema, och temat belystes minsann från många olika håll. Hanaholmens direktör Gunvor Kronman som öppnade språkvårdsdagen konstaterade att det knappast finns ett enda land som är totalt enspråkigt. Globaliseringen leder till en allt större mångspråkighet.
Hugo Bergroth-sällskapets ordförande Eivor Sommmardahl inledde språkvårdsdagen med att berätta att man inom sällskapet funderat om ämnet egentligen har något med språkvård och språkvårdsdagen att göra, men sällskapet hade kommit fram till att allt är språkvård som har med språk att göra. När det gällde mång- och flerspråkighet citerade Sommardahl ideologin bakom handlingsprogrammet för svenska språket ”Tänk om … ”: ”Att arbeta för ett språk innebär inte att man arbetar mot ett annat”.
Kenneth Hyltenstam, föreståndare och professor vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet, diskuterade mångspråkigheten i världen, och gav oss intressanta perspektiv på språket, såväl historiska som dagsaktuella. Han redogjorde för såväl de sociohistoriska som de ideologiska ramarna för flerspråkighet, för ett språks födelse och utslocknande (som han tyckte var ett skonsammare ord än ”språkdöd” …). Han tog också upp frågan om flerspråkighet i tredje världen, och vilken betydelse den har för utbildning och utveckling i dessa länder. Hyltenstam betonade vikten av undervisning på det egna modersmålet, och framhöll det demokratiska i att alla får undervisning på det egna modersmålet. I vissa afrikanska länder är det vanligt att man hoppar av skolan när man inte förstår undervisningsspråket, t.ex. portugisiska.
Han talade också om engelskans roll i ett globalt perspektiv, samt mekanismerna bakom att ett språk utvecklas till ett globalt språk. Han berättade att det totalt talas kring 6 000 språk i världen, men att bara 200–250 av dessa språk har fler än 1 miljon talare. Medianvärdet för antalet talare är endast 5 000–6 000 per språk, vilket nog onekligen låter lite. Mer än 50 % av alla nu talade språk är ”döende”, dvs. språket kommer att försvinna inom ett par generationer. Ett av tecknen på språkdöd är när föräldrarna slutar använda sitt modersmål tillsammans med sina barn, konstaterade Hyltenstam.
Internet har gett engelskan ytterligare en skjuts framåt, men användarna som inte har engelska som modersmål är i dag tusentals gånger fler än för 10 år sedan, och detta innebär att man måste anpassa språket enligt detta. Att använda samma engelska webbsida världen över är inte bra för affärerna!
Pirkko Nuolijärvi, direktör för Forskningscentralen för de inhemska språken, belyste mångspråkigheten ur ett finskt perspektiv, och hon talade bl.a. om språklagen, och vad grundlagen säger om språken i vårt land. Hon framhöll att språklagar emellertid bara är ramar som hjälper oss att använda vårt modersmål. Hon redogjorde också för den språkliga situationen i Finland just nu och berättade vilka språk som talas i vårt land. Invandrarna bor främst i städerna, framför allt i huvudstadsregionen och Helsingfors östra delar. Om detta har det t.o.m. redan skrivits pro gradu-avhandlingar, berättade Nuolijärvi.
Mirja Saari, professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet, kommenterade i sitt inlägg såväl Hyltenstam som Nuolijärvi. Dessutom gjorde Saari historiska tillbakablickar på mångspråkigheten i Finland. Därutöver kunde hon upplysa publiken om när man använder ordet mångspråkighet och när man använder ordet flerspråkighet. Mångspråkighet avser samhället, medan flerspråkighet avser individen.
Sedan stod det skönlitterära i turen. Författaren Jonas Hassen Khemiri diskuterade tillsammans med sin översättare Outi Menna mångspråkigheten hos individen, och särskilt Khemiris roman ”Ett öga rött”. I samtalet deltog också författaren och översättaren Mårten Westö.
Jonas Hassen Khemiri berättade om sin flerspråkiga och mångkulturella bakgrund med en tunisisk pappa och en svensk mamma. Flerspråkigheten är en enorm rikedom, samtidigt som den hos Khemiri präglas av en viss ambivalens. T.ex. framstår fadern som en annan människa, ”en gud”, när han får tala sitt modersmål franska i sin egen miljö i Tunisien.
Jonas Hassen Khemiri talade om sin inställning till svenska språket, hur han alltid tyckt om att ”vända ut och in på det”. För huvudpersonen Halim i ”Ett öga rött” framstår svenskan däremot ofta som ”maktens språk”, och Halim tar medvetet avstånd från det genom att skapa ett eget språk, en egen svenska. Ett språk som Khemiri dock inte vill kalla rinkebysvenska, eftersom han menar att det inte finns en enda gemensam ”invandrarsvenska” för personer med mångkulturell bakgrund.
Khemiri berättade också om hur boken togs emot då den kom ut. Vissa negativa reaktioner kom från språkligt konservativt håll, men Khemiri frågade om någon faktiskt kan ha patent på svenska språket? Reaktionerna på boken var för det mesta positiva, även om Khemiri medgav att han inte kände igen sig i vissa beskrivningar. Ibland kunde han beskrivas som ”en äkta invandrare” som nu äntligen hade skrivit ”den första riktiga invandrarromanen”. Khemiri påpekade att det inte finns någon ”typisk invandrare”, och när man lyssnat en stund på Khemiri förstod man att det mångkulturella just är mångfald och kultur och att mångspråkighet inte enbart är en språkvetenskaplig term, utan något allt fler lever med i dag.
Det språkliga blir trots allt rätt sekundärt i Khemiris roman, det centrala är själva handlingen; en ung mans inre monolog och hans förhållande till sin far, utanförskapet och förvirringen hos den unge Halim.
Till sist fick företagen komma till tals. Under rubriken Flerspråkighet ur företagsperspektiv talade Helena Kangasharju (Helsingfors handelshögskola), Risto Säntti (Posten) och Christer Haglund (Finnair) om vilka strategier företagen använder sig av i den allt mångspråkigare världen. Många företag använder allt oftare engelska som koncernspråk; det mest ”demokratiska” är ju om alla talar en mer eller mindre dålig engelska …
Haglund menade att det är oerhört viktigt att kunna betjäna människor på deras modersmål, och att göra det innebär klara konkurrensfördelar för ett företag. Exempelvis Finnairs webbsidor finns att tillgå på respektive lands språk. Företaget har också satsat på att ha kinesiska flygvärdinnor på rutter till Peking etc.
Paneldebatten, där samtliga föredragshållare deltog, svängde hit och dit, och handlade om allt från mandarinkinesiska, ordförrådens storlek till funktionsdomäner. Mikael Reuter avslutade språkvårdsdagen med att konstatera att alla måste få ha rätten att tala och använda sitt modersmål. Men eftersom alla inte har samma modersmål måste vi kunna använda flera språk. Det principiella måste ibland vika för det pragmatiska, dvs. att vi kan göra oss förstådda.
Hugo Bergroth-priset till Sonja VidjeskogHugo Bergroth-priset, dvs. Hugo Bergroth-sllskapets och Svenska kulturfondens sprkpris, tilldelades i r universitetslektor Sonja Vidjeskog, bo. Prissumman r 4000 euro. Priset verrcktes till Vidjeskog p sprkvrdsdagen den 18 maj p Hanaholmens kulturcentrum av sllskapets ordfrande Eivor Sommardahl och ordfranden fr kulturfondens kulturdelegation Alice Lillas. Samtidigt verrckte sllskapet en s.k. sprksporre p 1000 euro till journalisten Patrik Stenvall, Vasa. Det var nu tolfte gngen som Hugo Bergroth-sllskapet delade ut sitt sprkpris i samband med sprkvrdsdagen i maj. Sprksporren har tidigare delats ut fem gnger. Sonja Vidjeskog arbetar vid bo Akademi, dr hon har sin dagliga grning vid Centret fr sprk och kommunikation. Enligt prismotiveringen vill sllskapet belna Sonja Vidjeskog fr hennes engagerade och kreativa insatser fr vetenskapligt skrivande och fr svenskan som vetenskapens sprk. Det r hon som har utvecklat den sprkgranskning och sprkstdsverksamhet som alla studerande vid bo Akademi har gldje av i dag, d de kmpar med att skriva vetenskapliga texter p sitt modersml. Ocks den som inte studerar vid akademin har nytta av det vetande och de goda rd som sammanstllts eftersom rden finns tillgngliga p ntet (www.abo.fi/sptj/askrivande). Sonja Vidjeskog r ocks sedan 2003 medlem av Svenska sprknmnden i Finland. |
