Det finns en mängd uttryck och omskrivningar för att vara gravid. Svenska Akademiens ordlista ger med barn och havande som ordförklaringar till gravid och sökningar i svenska synonymordböcker utökar vokabulären med bland annat befruktad, i välsignat tillstånd, i väntans tider, i omständigheter, på det viset, i grossess, på tjocken, på smällen, på burken och på trinten. Dessa utgör dock enbart en droppe i havet bland alla uttryck som förekommer i talspråk och dialekter. Sökningar på gravid och havande i Ordbok över Finlands svenska folkmål kompletterar listan med ytterligare ett femtiotal uttryck, och det finns ännu fler.
Tabubelagt tillstånd
Jag går igenom graviditetsuttrycken som jag hittar i Ordbok över Finlands svenska folkmål och försöker sortera dem enligt värdeladdning. Jag inleder med en jakt på uttryck som kunde klassificeras som neutrala. Hur är det egentligen med dialektala ord som barnot* och digrig eller uttryck som att vara på lästen? För att inte tala om ord som körsog som utöver gravid också kan ha betydelsen ’tilltrasslad, oredig’. Då kategorin neutrala uttryck fortfarande står så gott som tom efter en första genomgång inser jag att min strategi inte fungerar. För det första kräver en bedömning av värdeladdning mer än min personliga åsikt och för det andra är graviditet helt enkelt inte något neutralt. Om graviditet skulle uppfattas som något neutralt skulle det inte finnas otaliga omskrivningar och uttryck för detta specifika tillstånd.
Varför graviditet ofta uppfattas som något känsligt utgör en mer omfattande samhällspolitisk och existentiell fråga.
Detsamma konstaterar Gunilla Byrman i sin doktorsavhandling Graviditetsuttryck i svenskan från 1989. Byrmans undersökningsmaterial omfattar upp till 1 008 olika svenska uttryck för graviditet från 700 år. Att uttrycken är så många förklarar Byrman med att vi i talat språk har otaliga normer för olika samtalssituationer. Hur vi uttrycker oss beror på sammanhang, mottagare och vårt förhållande till det vi pratar om. Men utöver detta kan det vara både känsligt och tabubelagt, men samtidigt angeläget att föra en graviditet på tal. Varför graviditet ofta uppfattas som något känsligt utgör en mer omfattande samhällspolitisk och existentiell fråga. Byrman förklarar det delvis med mystiken som finns kring att det i en gravid kvinna växer liv ”till synes skapat ur intet”. Men framför allt relaterar hon graviditetstabut till samlaget som oundvikligen föregår ett havandeskap. Även om graviditet och förlossning på många sätt exemplifierar kroppslighet (till exempel smärta och blod) så drar Byrman alltså slutsatsen att det framför allt är kopplingen till sexualiteten (och den kvinnliga sexualiteten i synnerhet) som ger graviditet sin begreppsliga laddning.
Magastinn, bällog och fullpämpad
Majoriteten av sökträffarna i dialektordboken kan relateras till själva magformen och dess omfång. Begrepp för stormagad eller ’bukig’ i bemärkelsen gravid förekommer bland annat som magavippog i Strömfors, bällog i Pargas och magog i Pyttis. I Korsnäs går en gravid med ”pöutamagan” (putadmage) och i Tenala beskrivs en havande kvinna som ”hö:gmagågär” (högmagog) utifrån formen på hennes mage. Ett flertal begrepp kan användas både för att beskriva en allmänt trind, pösig eller klumpig person och (i alternativ eller överförd bemärkelse) en havande kvinna. Exempel på sådana begrepp är bossig, pimpog, bulen, fet, förndog och pumpog. Från Hitis finns också exempel på frasen ”(hon är) tjåkk onde armana” i bemärkelsen gravid.
Det förekommer också ett flertal uttryck som syftar på att kvinnan är ’fylld’ eller ’mätt’ av barn.
Utöver att beteckna en stor eller omfångsrik mage förekommer också ett flertal uttryck som syftar på att kvinnan är ’fylld’ eller ’mätt’ av barn. Från Strömfors hittar jag bland annat exempelfrasen ”te tä:r flikkan ha:r no: få:tt magan full” (blivit gravid). I Närpes kan en havande beskrivas som barnstinn och i Nyland och östra Åboland finns det belägg för begreppet pämpog eller fullpämpad som också används för att beskriva någon som är stinn, däst eller övermätt av mat. Ett uttryck som följer samma logik men som kan tänkas uppfattas som mer anstötligt är iproppad som förekommer med exempelfrasen ”kansji han ha:r hon i:pråppa rej” från Sideby. Det som gör uttrycket mindre rumsrent enligt Byrmans teori är anspelningen på den sexuella akten och dessutom uttryckets passivering av kvinnan som något som bara ”blir iproppat” utan bestämmanderätt eller aktiv medverkan.
Resa till Tyskland och andra vägar
En del av graviditetsuttrycken i Ordbok över Finlands svenska folkmål beskriver havandeskapet som en resa eller vandring. En kvinna kan exempelvis vara uppå farten eller på andra vägar. Ett intressant belägg som jag hittar i norra Österbotten är också att vara på ”jålkkaveiji” med anmärkningen att Jolka utgör en gårdsgrupp i Nedervetil. En kvinna som snart ska avsluta sin niomånaders vandring kan också sägas ha mer avlägsna slutdestinationer som exempelvis Tyskland. Från Närpes finns exempelfrasen ”hon ska fa:r ti Tyskland” i betydelsen ’är havande och ska snart föda’. Denna konstruktion behandlar också Byrman i sin avhandling och skriver att metaforiken sannolikt syftar på att kvinnor från mer välbärgade förhållanden reste till andra orter för att föda. Resan kunde i sin tur hänga ihop med att kvinnan kommit i olycka, det vill säga blivit gravid som ogift och därför reste bort för att föda i lönndom. Uttrycket har dock använts för såväl utom- som inomäktenskapliga graviditeter.
Barn av sin tid
Efter genomgången av graviditetsuttryck i Finlands svenska dialekter hittills kan jag konstatera att en kategori av värdeladdade ord trots allt finns kvar på min lista. Tråkigt nog har jag rubricerat denna ”Uttryck med uppenbart negativ laddning”. I denna grupp återfinns adjektiven besvärlig och felaktog som beteckningar på havande kvinnor. Att någon enstaka Sibbobo benämner en gravid kvinna ’besvärlig’ kan eventuellt förklaras med de plötsliga hormonella humörsvängningar som en graviditet kan medföra, men att belägg för att kalla en gravid kvinna ’felaktig’ återfinns i både Kvevlax och Korsholm känns i min mening orättvist. Men liksom Lars Melin och Mikael Parkvall konstaterar i boken Laddade ord. En bok om tankens makt över språket från 2016, lever och utvecklas språket med samhället det används i. Vad som uppfattas som fint och fult eller laddat och neutralt bör med andra ord ses i sin rätta kontext, eller som ”barn av sin tid”.
Fruktbär låter i mina öron som en något klumpig men ändå välmenande och charmig omskrivning för just detta fruktbärande tillstånd.
Majoriteten av beläggen från Ordbok över Finlands svenska folkmål är insamlade under 1900-talets första hälft då samhället var ett annat än vad det är i dag. Men som barn av min tid skulle jag personligen helst se graviditet som en naturlig men samtidigt unik, modkrävande och livgivande process framom att vara något felaktigt ‒ eller ett invärtesfel som graviditet skämtsamt också kallats för i Pargas. Därför vill jag avsluta med att lyfta fram den något udda sökträffen fruktbär som upptecknats i Sastmola 1911. Fruktbär låter i mina öron som en något klumpig men ändå välmenande och charmig omskrivning för just detta fruktbärande tillstånd. Eller med andra ord som en positivt laddad benämning på någon som bär på nytt liv i sin rundade mage.
* Ordbokens uppslagsform återges med kursiv stil och uttalsformen med citationstecken.