Vad menas med ett läsombud? Ett läsombud är helt enkelt någon som läser högt för andra och på det sättet hjälper personer som av någon orsak har svårt att läsa själva, till exempel personer med utvecklingsstörning eller äldre med minnessjukdom. Med hjälp av högläsning gör läsombuden böcker, tidningar och samhällsinformation tillgängliga för personer som annars inte skulle haft möjlighet att ta del av innehållet i dessa.
Ideologin bakom läsombudsverksamheten är att alla har rätt till läsning. Läsning är en demokratisk rättighet, och personer som har svårt med läsningen har rätt att få hjälp med den på samma sätt som man också får hjälp med andra slags funktionshinder. Läsombudsverksamheten är nära förknippad med lättläst litteratur (LL), som innebär att texterna är skrivna så att de ska vara så enkla som möjliga att förstå. Till de centrala egenskaperna i lättlästa texter hör korta meningar, enkla ord och att bildspråk och liknelser saknas. Läsombuden använder ofta lättlästa böcker och tidningar vid sina högläsningsstunder, men också annan litteratur kan fungera, om läsombudet är mån om att anpassa texten efter lyssnarna. Fördelen med lättlästa texter är att de redan har genomgått en anpassning och är skrivna på ett sådant sätt att personer med olika slag av lässvårigheter ska kunna förstå dem.
Läsombudsverksamheten etablerades i Sverige på 1990-talet och i dagens läge finns det ungefär 5 000 läsombud i Sverige. Det är först under de senaste åren som läsombudsverksamheten fått fotfäste i Finland. Inom projektet Läsombud i Svenskfinland (2010–2012), som finansierades av RAY och genomfördes vid LL-center/FDUV, etablerades och spreds läsombudsmodellen inom äldre- och handikappomsorgen i Svenskfinland. Inom projektet utbildades sammanlagt 40 personer på 25 vårdenheter till läsombud. Läsombuden fick som uppgift att ordna regelbundna läsestunder på de vårdenheter där de var andställda, och som material använde de bland annat de lättlästa böcker som projektet donerade till enheterna.
Projektet Läsombud i Svenskfinland är alltså nu avslutat, men kommer att få fortsättning i det nya projektet Läsombud – Lukutuki (2013–2015), som också finansieras av RAY och har som syfte är att sprida läsombudsverksamheten också till andra regioner inom Svenskfinland och även på finskt håll. Projektet ska bland annat sprida läsombudsverksamheten till frivilligsektorn – det är tänkt att de nya läsombud som utbildas ska omfatta också frivilliga högläsare, och inte som i nuläget enbart personal inom vården och omsorgen.
Vad är då nyttan av högläsning inom vården? Både tidigare forskning och erfarenheter samt erfarenheter inom det projekt som nyligen avslutats har kunnat visa att högläsning inom vården ger höjd livskvalitet och har en rad positiva effekter. Högläsningen ger stimulans, då de texter som läses ofta ger upphov till samtal och till att minnen väcks. Men högläsningen höjer inte enbart aktivitetsnivån. För personer med minnessjukdom kan effekten av läsningen vara lugnande och skapa en känsla av trygghet. Högläsningen kan alltså leda till en ökad livskvalitet hos vårdtagarna. Men det är inte bara de som påverkas. En effekt som blivit synlig inom Läsombud i Svenskfinland och som man kanske inte räknat med på förhand är det som högläsningen gett personalen – de som deltagit i läsombudsutbildningen säger att de fått ett lyft i sitt arbete och att de fått en bättre kontakt med personer som de läser högt för. Högläsningen kan alltså förhöja livskvaliteten inte bara hos vårdtagarna, utan också hos personalen!
Så långt är allt väl. Men finns det några risker förknippade med läsombudsverksamheten? Läsombudsmodellen är som ovan nämnts ny i Finland, och har etablerats inom ett projekt. Som med de flesta interventioner och tidsbundna insatser som görs för att förbättra kvaliteten på något ligger förstås utmaningen i hur verksamheten kan förankras i enheternas vardag.
En utgångspunkt för läsombudsprojektet var tanken om att verksamheten bör organiseras noga för att högläsningen ska bli en etablerad och bestående del av omsorgen. Projektet var förstås ett steg i rätt riktning och följs nu av ett nytt projekt, men ändå förekommer vissa risker kring verksamhetens förankring. Om enbart en eller två personer på en enhet gått läsombudsutbildningen, blir systemet sårbart och verksamheten hotar att ebba ut om de utbildade läsombuden byter arbetsgivare.
För att verkligen förankra verksamheten krävs en omfattande insats från läsombudens arbetsgivare – att läsestunderna schemaläggs på veckoschemat, att högläsningen lyfts fram i verksamhetens kvalitetsdokument och att hela personalen involveras i högläsningen. Ansvaret för verksamhetens fortlevnad kan inte ligga hos de enskilda anställda, utan på organisationsnivå. Vi får hoppas på att organisationerna prioriterar läsningen lika högt som vårdtagarna och personalen gör.
Läs mer om läsombud och lättläst: