Tydlighetskommatering
Kommateringen kan vara ett problem när man skriver. Alltför många kommatecken kan göra en text hackig och störa läsrytmen, medan alltför få kan innebära att texten blir svår att tyda. I nutida svenska används kommatecken just för att texten ska bli lätt att läsa och tyda, inte så mycket för att markera grammatiska strukturer. Vi brukar säga att vi har tydlighetskommatering i svenskan. I finskan är situationen en annan. Där sätter man till exempel alltid ut kommatecken före että-satser. För den som översätter från finska till svenska gäller det därför att se upp: det går inte att automatiskt sätta ut kommatecken i den svenska texten varje gång det finns ett komma i den finska versionen.
Även om kommateringen i svenskan är tämligen fri finns det en del kommateringsregler, och dem hittar vi till exempel i Svenska skrivregler. Här följer några regler som det kan vara bra att lägga på minnet.
Sätt komma
1) mellan huvudsatser som samordnas av ord som och, men, eller, utan.
Exempel: Ordföranden ville godkänna förslaget, men de flesta i gruppen var emot det.
2) runt icke-nödvändiga som-satser och andra parentetiska inskott.
Exempel: Herrgården, som låg vid stranden av en insjö, var ett populärt utflyktsmål.
De nya eleverna, en tämligen stor grupp, samlades i korridoren.
3) före det andra dels i uttrycket dels ... dels.
Exempel: I gåvan ingick dels kläder, dels matvaror.
Sätt inte komma
1) mellan satser med gemensam satsdel.
Exempel: Peter anlände tidigt på morgonen och Johanna sent på kvällen.
Här är det predikatet anlände som är gemensamt för bägge satserna.
2) före nödvändiga bisatser, det vill säga bisatser som behövs för att meningen ska bli fullständig eller för att den ska kunna tolkas rätt.
Exempel: De besökte den herrgård som författaren hade skrivit om (nödvändig som-sats). Forskarna ansåg att fenomenet borde undersökas närmare (nödvändig att-sats).
Meningslängdens inverkan
Meningens längd kan ha betydelse för kommateringen. Det kan finnas orsak att mot reglerna utelämna komma i korta meningar (En gick hem och tre stannade kvar) eller sätta ut komma i långa meningar (Peter anlände tidigt på morgonen i sällskap med fem av sina kusiner, och Johanna sent på kvällen tillsammans med sin man). Det viktigaste är att texten blir tydlig och lätt att läsa.
Kommatera sparsamt
Generellt kan man säga att det för det mesta är bättre att kommatera sparsamt än alltför flitigt. Det förefaller som om utvecklingen i svenskan går mot användning av allt färre kommatecken.