Svar: Internet används i allt högre grad som källa och arbetsredskap i vetenskapliga arbeten. Det är alldeles naturligt, eftersom det finns information om det mesta på Internet, även mycket seriös och pålitlig sådan. Ett problem i samband med denna nya teknik är hur man gör källhänvisningar till material man har fått på webben.

Helt entydiga regler för hur källförteckningarna ska se ut kan man inte ge. Man måste bara tänka på vad en läsare behöver för information för att ha möjlighet att kritiskt ta ställning till källan och själv kunna ta fram dokumentet vid behov. Det är bättre att källuppgifterna innehåller för mycket information än för lite. Ta därför med så mycket som möjligt av följande:

1. Författare (om uppgifterna finns, annars utgivande organisation)

2. Årtal

3. Dokumentets titel

4. Utgivande organisation (om inte i punkt 1)

5. Publiceringsdatum eller senaste uppdatering av dokumentet

6. Typ av medium (www)

7. Webbadress (Om webbplatsen använder sig av ramar (”frames”) är det bättre att ge den exakta adressen till dokumentet, inte till hela webbplatsen.)

8. Datum för den dag informationen hämtades

Exempel:

I ett arbete om euro, där man har använt sig av den information som finns på webbsidan http://www.kotus.fi/svenska/artiklar/euro.html kan källförteckningen se ut så här:

Forskningscentralen för de inhemska språken (1999). Hur ska vi hantera euro? 11.2.1999. [www]. Tillgängligt på <http://www.kotus.fi/svenska/artiklar/euro.html>. Hämtat 23.2.1999.

Problemet med webben är att informationen är flyktig och att man inte kan garantera att dokumentet finns kvar på samma adress för evigt, eller att det överhuvudtaget finns kvar. Därför är det naturligtvis allra säkrast att ta utskrifter på alla sina källor och ha dem som bilaga till artikeln eller avhandlingen eller åtminstone spara dem på sin hårddisk eller på diskett.

Hur man ska veta vilka källor man kan lita på och vilka man ska strunta i är ett annat problem. Det problemet har vi tyvärr inte någon enkel lösning på, utan var och en måste lösa det själv med hjälp av sunt förnuft och kritiskt tänkande.

Läs också Svenska datatermgruppens rekommendationer om hur man gör källhänvisningar till elektroniska medier på <http://www.nada.kth.se/dataterm/fos-lista.html#f37>.