Hen?

Svårigheten att skriva könsneutralt på svenska är något som ofta tas upp till diskussion. Svenskan har de könsspecifika pronomina han och hon, medan t.ex. finskan har det könsneutrala hän. Vissa formuleringar kräver omskrivningar för att bli könsneutrala, eller att skribenten använder uttryck som t.ex. han eller hon.
  
På senare år har bl.a. förslaget hen figurerat i sammanhanget. Med ordet har man velat signalera att det avser bägge könen, men framför allt att könstillhörigheten inte är det centrala. I vissa fall är det ett medvetet steg bort från ett uteslutande tvåkönstänkande, helt enkelt.
  
Den finlandssvenska tidskriften Ny Tid har i sitt senaste nummer valt att genomgående använda hen framför han eller hon (och henom i stället för honom eller henne). En annan tidskrift där redaktionen gått in för hen, i det här fallet permanent sedan år 2007, är den sverigesvenska feministiska tidskriften Ful.
  
Vilka alternativ finns det då om man strävar efter att skriva könsneutralt? Språkvården visar på några möjligheter. Ibland går det att ta till omskrivningar för att undvika pronomen helt och hållet – men en viss risk är förstås att formuleringarna då blir opersonliga, speciellt om draget blir för påfallande.
  
När skribenten vill visa att den (!) avser en person, oavsett kön, kan pronomenet den också användas. Språkriktighetsboken från år 2005 anger att den ofta är den möjlighet som fungerar bäst: "I jämförelse med de andra alternativen har den klara fördelar; det är kort och lätthanterligt och dessutom förankrat i både tal- och skriftspråket sedan länge. Allt sedan slutet av 1500-talet har den till och från använts med allmän syftning eller när den åsyftade personens kön varit obekant eller irrelevant."
  
En annan möjlighet som Språkriktighetsboken tar upp är användning av konstruktioner i plural i stället för i singular, vilket kan fungera smidigt i många fall. Om något omtalas i plural, kan pronomenet de användas i syftningen, som i bokens exempel "Forskarna kan söka forskningsanslag för de idéer de har utvecklat.".
  
Orsaken till att språkvården fortfarande är tveksam till lanseringen av det könsneutrala ordet hen är inte avsikten med pronomenet. Tanken är vällovlig. Men på denna punkt är språkvården pragmatisk. Utsikterna att få genomslag för något så grundläggande som ett nytt pronomen i ett stabilt språksystem är mycket små, och som Språkrådet i Sverige skriver i sin frågelåda har pronomenet inte heller något som helst stöd i det talade språket.
  
Visar det sig att hen (och henom etc.) trots allt får stort genomslag kan språkvården överväga att ändra sin åsikt.