Året är räddat! Centralen för Teknisk Terminologi (TSK) utgav i slutet av förra året boken  Mobilordlista (Matkaviestin­sanasto) med 365 ord som hänför sig till mobiltekniken. Inmundiga ett ord om dagen och du har blivit uppdaterad, kunnigare och mer allmänbildad efter exakt ett år! Och lärt dig en massa om mobilkommunikation, mobilnät och mobiltjänster.

Mobilordlista är en kraftigt omarbetad upplaga av Mobilteleordlista som utgavs av samma organisation år 1993. Sedan dess har vi blivit alltmer mobilberoende; vi både brukar och missbrukar våra mobiltelefoner till lust och leda. Den här utvecklingen har ju också haft sina följdverkningar på språket, inte bara genom att vi skriver våra ofta slarviga textmeddelanden utan också eftersom mobiltekniska termer med nödvändighet har trängt in i vårt dagliga tal. Termer som SMS, wap, PIN-kod och basstation var knappast något vi rörde oss med för ett decennium sedan – nu har de blivit vardagsmat för speciellt den yngre delen av befolkningen.

Det är intressant att lägga märke till hur utvecklingen av mobilterminologin följer det mönster som förekommer på andra specialområden, till exempel informationstekniken. Också här finns nyskapade termer (tidslucka, paraplycell), gamla ord som fått ny betydelse (inflätning, nalle), engelska termer vilka som sådana tagits in i svenskan (roaming, handsfree) och de obligatoriska förkortningarna, lustiga, irriterande och synbarligen oundgängliga (UMTS, TETRA, PUK, CAMEL).­

Typiskt nog svänger vi oss också på mobil­området gärna med engelska termer (message, browser) även om det finns fullgoda svenska motsvarigheter. Därtill har vi vår egen finlands­svenska skötesynd, inplockandet av rent finska (slang)ord (tekstari, akku, kenttä, kännykkä).

Allt det här innebär att den nyutgivna mobilordlistan verkligen ligger, som det heter, ”i tiden”.

Klargörande men ogenomskinliga diagram

Den nya upplagan av Mobilordlista innehåller termer och motsvarande definitioner på finska, svenska och engelska. De flesta termerna har kompletterats med kommentarer och belysande exempel.

Boken innehåller dessutom ett tjugotal dia­gram och bilder som åskådliggör relationerna mellan olika begrepp. De här begreppsdiagrammen är mycket klargörande, men troligen inte alltid helt genomskinliga för den vanliga mobiltelefonanvändaren. De utgör i alla fall en av bokens många förtjänster; de lockar en till närmare­ studium av de onekligen ibland rätt invecklade mobiltekniska sammanhangen. Och som hjälp för oss lexikografiskt fåkunniga som inte kan det där med generiska, partitiva och associativa relationer på våra fem fingrar ingår i boken en kort och informativ framställning av terminologiarbete.

Bakom Mobilordlista har stått en arbetsgrupp på tio personer som varit sammansatt av språkvetare, tekniska experter och representanter för olika organisationer på teleområdet. Boken har också sänts ut på remiss till ca 40 organ och många utomstående experter har anlitats. Slutresultatet har blivit en ordbok som med sina bakgrundsfakta, termdefinitioner, anmärkningar och begreppsdiagram ger intrycket av att vara ett mycket vederhäftigt och genomarbetat verk.

365 termer på 12 kapitel

Bokens 365 termer har delats in i tolv kapitel enligt ämnesområde, exempelvis Mobilnät, Mobili­tetshantering, Mobiltjänster och Mobilterminaler och annan abonnentutrustning. Det är alltså termernas betydelse och inte deras alfabetiska ordning som avgör var de finns i boken. Det här upplägget är berättigat men inte helt problemfritt. Styrkan i det är naturligtvis att samman­höran­de begrepp, till exempel cell (”täckningsområde för sändare-mottagare vilka tillhör en viss basstation”), pikocell, mikrocell, makrocell och paraplycell kommer efter varandra. Å andra sidan blir den här indelningen en aning konstgjord. Vissa begrepp berör ju flera områden: ska kortmeddelandetjänstcentral höra till Mobilnät, Mobilnätens struktur (där det nu har placerats) eller Mobiltjänster? Nå, det problemet kan man leva med genom att slå upp i bokens register.

Mer kontroversiellt är att boken på slutet håller sig med de lite ”udda” kapitlen Namn inom tele­branschen och Organisationer inom telebranschen. Vad är ett namn, vad en organisation och vad ett normalt begrepp? Bluetooth (”kortdistant radioteknik med vars hjälp elektroniska apparater kan kommunicera med varandra utan kablar och infraröd överföring”) hänförs till Namn inom telebranschen medan CDMA, TDMA och FDMA (olika tekniker för radiosändningar) återfinns under Radiotekniska begrepp. 1G (första generationens mobilkommunikationssystem), 2G och 3G räknas till Mobilkommunikationssystem medan GSM och UMTS är namn inom telebranschen. GSM Association finns bland Organisationer inom telebranschen. Eftersom det är svårt, kanske omöjligt, att vara konsekvent i uppdelningen av termer på olika avdelningar är jag inte helt säker på att de två kapitlen på slutet är en helt lyckad lösning.

Register med brister

Principen med kapitel enligt ämnesområde för­utsätter att det finns ett felfritt och heltäckande register med vars hjälp man kan slå upp ett ord utan att behöva tänka på dess innebörd och terminologiska begreppsrelationer. Mobilordlista har tre sådana register, ett för varje språk, som omfattar samtliga termposter och olika syno­nymer.

Registren uppvisar dock en av de få bristerna i boken: ett indexord hänvisar inte till alla förekomster av ordet i boken (vilket ju i allmänhet register gör), utan bara till det ställe där ordet förekommer som direkt termpost. En term som tagits upp i en definition eller en kompletterande anmärkning saknar alltså i de flesta fall motsvarande hänvisning i registret. Ett par exempel: i definitionerna av mobilkommunikationssystem (”telekommunikationssystem som består av både mobilnät och mobilterminaler”) och allmänt mobilnät (”mobilnät vars tjänster är avsedda för alla”) talas det alltså om mobilnät, men någon motsvarande hänvisning finns inte vid ordet mobil­nät i registret. Ordet tidslucka förekommer i anmärkningen till termen höghastighetsdata (”… där dataöver­­för­ingen kan snabbas upp… med hjälp av en eller flera tidsluckor…”), men tidslucka i registret hänvisar bara till termposten där ordet definieras. Den här bristen försvårar i viss mån användningen av boken.

Registren hänvisar inte heller till delar av sammansatta ord (vilka är talrika i en ordlista av det här slaget). Det finns inget uppslagsord på exempelvis anslutning, kanal, kodek eller lokalnät, utan användaren måste ha fantasi och kunskap nog att kunna specificera sitt sökande till mobiltelefonanslutning, röstkodek, paketdatakanal, trådlöst lokalnät. Ett register med indexord på två nivåer där den första nivån visade det ena ledet i en term (t.ex. operatör) och den andra nivån de egentliga indextermerna (mobiloperatör, tele­operatör, nätoperatör, tjänsteoperatör) hade varit avsevärt användarvänligare.

Termurvalet

Urvalet av termer kan naturligtvis alltid diskuteras. Att arbetsgruppen stannat vid just 365 termer är kanske medvetet, kanske en slump, men det hade säkert funnits lämpliga mobiltermer för åtminstone ytterligare en månad enligt medicineringsprincipen ett ord om dagen. Till exempel chatt, (användar)profil, meny, direktuppspelning (eng. streaming), WPAN (Wireless Personal Area Network), lokalisera (i betydelsen anpassa till exempelvis ett visst språk), medflyttning, vidarekoppling, infraröd överföring torde knappast ligga utanför mobilterm­området, speciellt som arbets­gruppen har godkänt sådana ”allmänna” termer som konvergens och missbruk. Å andra sidan är en viss begränsning förståelig – redan nu har boken över två hundra sidor.

Den svenska terminologin är genomtänkt och utarbetad med sakkunnighet, såvitt jag kan bedöma. Arbetsgruppen bakom boken har haft kontakt med organisationer i både Finland och Sverige, bland annat Svenska datatermgruppen, vid ut­arbetandet av de svenska termmotsvarigheterna. Här finns ibland ett språkligt filigranarbete som imponerar – och till och med överraskar – med sina exakta beskrivningar och betydelseavgränsningar. Till exempel begreppet roaming behandlas säkert i allmänspråket mer ”storsint” (läs: inexakt) än i mobilordlistan. Nu får man veta att begreppet å ena sidan betecknar själva funktionen som gör det möjligt för en mobilabonnent att förflytta sig från ett nät till ett annat (fi. sijainnin seuranta) och å andra sidan avtalet mellan mobil­operatörerna som möjliggör förflyttningen (fi. verkkovierailu).

Och vilken fascinerande noggrannhet uppvisar inte arbetsgruppen när den definierar de närliggande begreppen trådlös terminal, mobilterminal, mobiltelefon, mobil station, mobilteleapparat, kortstyrd mobilterminal, korttelefon, mobil dataterminal och (rätt och slätt) mobil samt anger vilka begrepp som är synonyma och vad som används i Sverige respektive Finland! Skillnaden mellan de olika termerna och definitionerna blir måhända inte helt glasklar för ”medelmobilisten”, men ordlistan ska ju också kunna betjäna tekniska experter på området.

Trådlös inte detsamma som sladdlös

En annan viktig åtskillnad – som man negligerar i allmänspråket – görs mellan trådlös (fi. langaton, eng. wireless) och sladdlös (johdoton, cordless). Det är alltså skillnad på trådlös kommunikation (”telekommunikation som utnyttjar elektromagnetiska vågor…”) och sladdlös kommunikation (”trådlös telekommunikation med sladdlös förbindelse mellan de olika delarna i terminalutrustningen”) samt mellan trådlös telefon (”… som utnyttjar en radioförbindelse eller en optisk förbindelse…”) och sladdlös telefon (”… där sladden mellan luren och telefonens basenhet har ersatts med en radioförbindelse eller en optisk förbindelse”). Jag misstänker att man inte når upp till normen en term per dag om man ska lyckas internalisera de här begreppen helt och fullt i sin egen ryggmärg!

Arbetsgruppen har inte tagit med vissa vardag­liga mobiluttryck som faktiskt är rätt allmänna och som förekommer i massmedier och på webben. Initialförkortningen SMS har inte angetts som synonym till SMS-meddelande och kortmeddelande (däremot godkänns den som engelsk motsvarighet). Mer förståeligt är kanske att man inte godkänt verbformen SMS:a (att skicka ett SMS-meddelande). Däremot kunde ordet wappa (att använda wapptjänsten) gärna ha inkluderats i ordlistan.

Mobilordlistan skiljer för övrigt på textmeddelande och SMS-meddelande, där det senare begreppet också omfattar bildmeddelanden. (Här släpar till exempel Svenska datatermgruppen lite efter: ”SMS: teknik för utväxling av textmeddelanden mellan mobiltelefoner”). Och översättare får bekräftat att sisällöntuottaja inte är ”innehålls­producent”, utan innehållsleverantör eller inne­hållslämnare.

Den enda i mitt tycke verkligt misslyckade svenska termen är automatisk textigenkänning för företeelsen att mobiltelefonen slår upp i en inbyggd ordbok och gissar sig till vilket ord man håller på att mata in (fi. ennakoiva tekstinsyöttö, eng. predictive text input). Handböckerna till åtminstone Nokiamobilerna använder samma term. I mina öron anger automatisk textigenkänning inte vad det är fråga om och ger dessutom felaktiga associationer. Termen används ju (jämsides med teckenigenkänning) för att beskriva omkodning av bilder till tecken hos bildläsare.

Vad ska man då använda i stället? Smart/intelligent textinmatning, automatisk ordgissning, förutseende textinmatning, ordlistbaserad inmatning? Eller måhända ordbongande inmatning?

Till slut några små typografiska önskemål inför nästa upplaga (om 8–10 år?): Ange gärna kapitelnamn i sidhuvudet, eftersom kapitlet ju har en viktig roll i sammanhanget; nu finns där bara ordet Matkaviestinsanasto på både udda och jämna sidor. Gör registren mer lättlästa genom att infoga en tom rad då en ny begynnelsebokstav börjar. Använd varierande styckeavstånd i texten som hör till en termpost för att göra den mer överskådlig. Man kan till och med överväga om det inte vore bättre att låta termen, definitionen och anmärkningen som hör till samma språk bilda en helhet inom en termpost. Nu byts språket hela fem gånger inom samma termpost, vilket gör det hela en smula oöverblickbart.

Mobilordboken, som så småningom kommer att ges ut också i cd-romversion, utgör en nyttig, njutbar och tankeskärpande läsning och är behäftad med mycket få brister. Den som skaffar sig boken och sätter sig in dess 365 termer kan man bara önska: gott nytt mobilår!

 

Matkaviestinsanasto. Mobilordlista (TSK 29). Centralen för teknisk terminologi 2001. 238 sidor.