Något så ovanligt som en fyrspråkig doktorsdisputation ägde rum den 10 februari då Karin Hoyer, tidigare anställd vid Forskningscentralen för de inhemska språken, försvarade sin avhandling Dokumentation och beskrivning som språkplanering – perspektiv från arbete med tre tecknade minoritetsspråk på Helsingfors universitet. Avhandlingen består av fem artiklar, i vilka teckenspråkens språkplanering granskas ur olika synvinklar. Fokus ligger på tre teckenspråk och arbetet med att skapa ordböcker för dessa, närmare bestämt de finlandssvenska, albanska och kosovanska teckenspråken. Disputationen var fyrspråkig eftersom opponenten talade finska, Hoyer höll sin lectio præcursoria på finlandssvenskt teckenspråk och svarade på oppo­nentens frågor på svenska och hela disputationen tolkades till finskt och finlandssvenskt teckenspråk.

Under den diskussion som fördes av opponenten och disputanden, tangerades många intressanta och inte helt okomplicerade ämnen, bland annat om det finlandssvenska teckenspråket ska anses vara ett eget språk. Även det problem som togs upp i förra numret av Språkbruk (s. 41(avautuu uuteen ikkunaan)), dvs. om barn med kokleaimplantat ska få lära sig teckenspråk eller inte, diskuterades. Hoyer menade att även språkforskare har ett ansvar att delta i diskussionen kring denna fråga, och underströk att man måste identifiera vems rättigheter man bevakar: barnens, föräldrarnas eller samhällets?

Opponent vid disputationen var Päivi Rainò (Humanistinen Ammattikorkeakoulu). Kustos vid disputationen var professor Jan-Ola Östman från Finska, finskugriska och nordiska institutionen vid Helsingfors universitet.