Presentation av ett forskningsprojekt
Svenska avdelningen vid Forskningscentralen för de inhemska språken har länge saknat finlandssvenskt personnamnsmaterial från vår tid. År 1981 införskaffades ett personregister över alla finska medborgare till Forskningscentralen för de inhemska språken från Befolkningsregistercentralen. När jag fick höra om detta register, insåg jag att det fanns en god utgångspunkt för att planera ett register över finlandssvenskarnas efternamn. När tillstånd hade beviljats till startandet av ett forskningsprojekt som jag kallade Finlandsvenskarnas efternamn – deras struktur och utveckling på 1900-talet,påbörjade jag en omfattande undersökning i flera faser.
En motivering till arbetet var att jag ville skapa en databas, eftersom vi på svenska avdelningen saknade uppgifter om finlandssvenskarnas efternamn och att ett unikt material, som gäller en hel befolkningsgrupp, borde göras tillgängligt för forskningen. Personnamn intresserar många. Inom Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) i Sverige har också startats ett projekt om släktnamn. Projektet Finlandssvenskarnas efternamn har jag presenterat för svenska personnamnsforskare i seminariet för nordisk namnforskning i Uppsala våren 1997. Avsikten är att också i fortsättningen ventilera olika efternamnsproblem tillsammans. Namnmaterialet från Finland är till nytta för forskare i alla nordiska länder. En analys av efternamnsstrukturen som bygger på en systematisk genomgång av efternamnsbeståndet på alla finlandssvenskar betjänar också på ett pålitligt sätt den finländska namnvården.
Projektet handlar om finlandssvenskarnas efternamnsbestånd. Med finlandssvenskar avses de personer som har angett att deras modersmål är svenska. Deras efternamn har sorterats ut ur det ursprungliga registret från Befolkningsregistercentralen. Detta register omfattar uppgifter om personer som huvudsakligen är födda på 1900-talet, de yngsta 1980. De äldsta var födda 1838, 1844 och 1854. Beläggen ökar på 1860- och 1870-talen. Detta innebär att materialet täcker en period på drygt hundra år.
Enligt Befolkningsregistercentralens uppgifter omfattar materialet över finlandssvenskarna år 1980 nästan 430 000 personer. Under arbetets gång visade det sig att det ursprungliga materialet delvis var bristfälligt. Materialet har nu kompletterats med ett tillägg på cirka 30 000 namnbärare.
Databaser
Materialet har bearbetats på en Macintosh-dator. Information för undersökningen har lagrats i databaser, som består av ett personregister, ett kommunregister och ett länsregister. I personregistret finns ett personkort eller en s.k. post för varje enskild person. Varje post innehåller ett efternamn (men inte förnamn) och i förekommande fall flicknamn för kvinnor samt födelseår och födelseort, kön och civilstånd. Personregistret har skapats med uppgifter från Befolkningsregistercentralens datafiler. Kommunregistret anger både kommunkod och kommunnamn och länstillhörighet. Registret innehåller också uppgifter om eventuella kommunsammanslagningar och anger även dagens språksituation i kommunerna. Registret baserar sig på den officiella Kommunregisterkatalogen. Länsregistret är enklast. Det innehåller bara koden för de olika länen och länens namn (enligt den tidigare länsindelningen).
Ett alfabetiskt efternamnsregister med frekvenser har skapats utgående från de ovannämnda registren. Efternamnsregistret omfattar samtliga namnbärare. För närvarande ingår där över 16 000 enskilda efternamn och omkring 380 olika bindestrecksnamn med uppgifter om antalet namnbärare, jämför tabell 1 nedan.
Av tabellen framgår att finlandssvenskarna bär efternamn av olika ursprung. Enligt mitt efternamnsmaterial har finlandssvenskarna t.ex. närmare 4 000 olika finska namn. Över 13 500 personer bär namn på -nen (med cirka 1 200 olika namn). Något över 4 100 personer (med ca 670 olika namn) har namn på -la, och cirka 1 200 personer (med cirka 140 olika namn) variant-formen -lä.
De femtio vanligaste efternamnen ges i tabell 2 (s. 19). Majoriteten av toppnamnen är sammansatta. Om huvudgrupperna till vilka efternamnen hör kan i detta sammanhang endast kort konstateras att över 40 000 finlandssvenskar bär namn på -son med cirka 300 olika förleder. Namnen på -son är vanligast på Åland. De tio vanligaste efternamnen i Sverige är alla namn på -son, som Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson samt Olsson, Persson, Svensson och Gustafsson. Efter namnen på -son är namn på -ström vanligast hos oss (över 37 800 personer), därefter följer namn på -man och -berg. Av de omkring 32 000 namnbärare som har namn på -man skriver några hundra sitt namn på ett tyskt sätt (-mann); deras namn är ofta också av tyskt ursprung. Det tyska inflytandet i finlandssvenskarnas efternamnsskick syns på många olika sätt.
Berg och Holm är de enda enkla namnen som är med bland de femtio vanligaste efternamnen. Holm kan även nämnas som exempel på ett omtyckt efternamnselement som förekommer i olika böjningsformer i finländarnas efternamn, som Holme, Holma, Holmen, Holman, Holms, Holmes samt i avledningar, som Holmén, Holming och (fi.) Holmasto. Olika avledda namn utgör en omfattande grupp av efternamnen.
De skapade databaserna betraktar jag som en första fas i arbetet med finlandssvenskarnas efternamn. Man kan säga att databaserna tillgodoser forskningscentralens behov av ett efternamns-register över finlandssvenskarna och samtidigt allmänhetens behov av olika namnuppgifter. Dessutom tillgodoser de namnforskningens behov av att ha en systematiskt gjord överblick över efternamnsbeståndet i hela Svenskfinland.
Efternamnsboken
När en kontroll av det kompletterade materialet har slutförts kommer jag att ge ut en bok om finlandssvenskarnas efternamn. Boken blir närmast jämförbar med Georg Søndergaards bok Oversigt over efternavne i Danmark och Olav Vekas Norske etternamn. Sett ur samnordisk synvinkel är boken en viktig komplettering till uppgifter om efternamn i Norden.
Analysprogram
Min avsikt är att genom en systematisk undersökning av namnen på en hel befolkningsgrupp beskriva utvecklingen av finlandssvenskarnas efternamnsskick. Det äldre materialet är särskilt viktigt, eftersom det beskriver namnsituationen före den första namnlagens tillkomst 1920. Jag vill undersöka vilka språkliga element som ingår i efternamnen och utreda vad som är svenskt och vad som är lånat, dvs. hämtat från andra språk och länder. Under den närmaste framtiden kommer jag att utnyttja efternamnsregistret för en sammanfattande analys av de olika namntyperna: enkla, sammansatta eller avledda efternamn. Efternamn kan dock studeras inte bara ur morfologiska utan även ur många andra aspekter.
Med hjälp av de ovan nämnda databaserna är det möjligt att fastställa olika namntyper i finlandssvenskarnas efternamnsbestånd och få fram namnfrekvenser i hela landet eller i olika län och kommuner och därmed få svar på frågan vilka de vanligaste namnen och namntyperna under olika perioder och i olika regioner är. Det blir intressant att se vilka namn som är allmänt förekommande och vilka namnleder eller namntyper som enbart har en regional utbredning. Fastän materialet är från 1900-talet och slutet av 1800-talet innehåller det element som har tagits i bruk i namnbildningen för länge sedan. I efternamnen återspeglas landets historia och namnmode. Jag hoppas att denna databank över finlandssvenskarnas efternamn och analysen av dem kan tjäna som underlag för jämförelser i andra nordiska länder.
