I förra numret av Språkbruk skriver Riina Heikkilä om svenska lånord i sverigefinskan(avautuu uuteen ikkunaan). Jag läste artikeln med intresse, men ritade också några frågetecken i marginalen. Det gäller terminologin.

Det sägs att finlandismer i finlandssvenskan motsvaras av svecismer i sverigefinskan, men riktigt så är det väl inte? Så här fick jag lära mig i skolan:

Finlandismerna är ord och uttryck som är säregna för den finländska svenskan, men inte alls (eller mycket lite) förekommer i sverigesvenskan. Några, men ingalunda alla eller ens merparten av finlandismerna är fennicismer, det vill säga lånade från finskan. Fennicismer kan naturligtvis finnas också i andra språk än svenskan.

Sveticismer är ord och uttryck i finskan (eller andra språk) som är lånade från svenskan. Här använder Riina Heikkilä termen svecismer. Också vissa ordböcker tycks mena att de här termerna är synonyma, men här blir jag lite förbryllad.

Jag har nämligen lärt mig att fennismer är uttryck och konstruktioner som är speciella för finskan, med andra ord exempel på särskilt god finska. Då borde väl svecismerna vara exempel på särskilt god svenska? Eller har jag fått något om bakfoten?

Som jag ser det borde vi alltså vårda, bruka och älska svecismerna när vi talar svenska och fennismerna när vi talar finska.

Hur vi ska förhålla oss till sveticismer i finskan och till fennicismer och andra finlandismer i svenskan, det är en knepigare fråga, där språkvårdarna är långtifrån eniga. Själv tillhör jag inte de renlevnadsmän som vill utrota trevliga inlån i mitt modersmål. I likhet med Charlotta af Hällström-Reijonen (artikeln i samma nummer) vill jag gärna ha kvar både hoppeligen (som inte är en fennicism) och örfil (som möjligen är det).  Jag kunde till och med behålla både munturen och ringbudet, om vi bara kunde berika också sverigesvenskan med de här behändiga orden.

Bengt Ahlfors

Svecism definieras i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SOSA, 2009) som ”svenskt ord eller uttryck som uppträder eller efterbildas i annat språk”. Sveticism är en äldre synonym till svecism, ett ord som i Svenska Akademiens ordbok (SAOB, artikeln tryckt 1999) angetts som mindre brukligt numera, även om det används i Finland fortfarande, kanske för att det på finska heter svetisismi.

Fennicism definieras i SOSA som ett ”språkdrag som uppstått under påverkan från finskan i annat språk”, och fennismi är det finska ordet för samma sak.

Att göra skillnad på svecismer i svenskan och sveticismer i finskan är att komplicera i onödan. Detsamma gäller skillnaden mellan fennicism och fennism.

Att därtill lägga in en negativ värdering i sveticismer i finskan och fennicismer i svenskan är puristiskt på ett sätt som varken motsvarar den finska eller den svenska språkvårdens språksyn i dag.