Innan språkinläraren når målet, d.v.s. en normriktig kännedom av målspråket, genomgås en fas av språkkunskap som varken följer modersmålets eller målspråkets regelverk. Denna mellanfas är ingalunda ointressant utan innehåller betydelsefull information för både språkforskaren, språkläraren och inläraren själv. Kännedom om det s.k. inlärarspråket gagnar forskningen kring andraspråksinlärningen eftersom inlärarspråket ger information både om inlärningen som process och inlärarens kunskapsnivå, vilket i sin tur hjälper läraren att anpassa sin undervisning efter inlärarens behov.

Avvikelser i inlärarspråket betraktas ofta med utgångspunkt i inlärarens modersmål och i målspråkets komplexitet. En metod för att studera ett språks påverkan vid inlärningen av ett annat är den kontrastiva analysen, som växte fram i USA på 1940-talet. Den utgick från att man genom att systematiskt jämföra inlärarens modersmål med målspråket kan förutse de svårigheter som inläraren med stor sannolikhet konfronteras med i sin inlärning av språket. Tyngden låg alltså på modersmålet. Långt mindre uppmärksamhet har riktats mot hur ett främmande språk som inläraren behärskar kan påverka inlärningen av ytterligare ett språk. I min undersökning har jag försökt klargöra hur engelskan påverkar inlärningen av svenska hos finskspråkiga gymnasister.

Ett av nyckelorden i detta sammanhang är transfer. Med transfer avses överföring av element från inlärarens modersmål, eller något annat språk han behärskar, till målspråket. Överföringen av element kan leda till ett målspråksenligt yttrande (positiv transfer) eller till ett yttrande som bryter mot målspråksnormen (negativ transfer eller interferens). Transferstudierna i likhet med den kontrastiva analysen har till största delen berört överföring av språkliga element från inlärarens modersmål till ett andraspråk. Förvånansvärt lite forskning har bedrivits kring den slags transfer som innebär överföring av element från ett främmande språk till ett annat. Ändå påvisar flera undersökningar att särskilt om det typologiska avståndet mellan de främmande språken är litet växer sannolikheten för transfer från L2 till L3. Som vi kommer att se nedan är detta faktum särskilt påfallande när språken i fokus är finska, svenska och engelska.

Engelskan har ett starkt inflytande på finskspråkigas inlärarsvenska av åtminstone två skäl. För det första har engelskan en dominerande roll i dagens samhälle, i synnerhet i ungdomskulturen. Engelska språket är en självskriven del av vardagen i Finland. På grund av allt fler internationella kontakter både privat och i företagsvärlden, en högklassig språkundervisning och engelskans frammarsch som världsspråk behärskar en allt större skara engelska. Intresset för och nyttan av att kunna engelska leder till att nästan alla finsk­språkiga skolelever väljer engelska som sitt första främmande språk i årskurs 3 (A-språk). I en undersökning av ungdomens fritidssysselsättningar framgår också att engelskan är involverad i ca 40 % av den finskspråkiga ungdomens fritidssysslor, medan svenskans motsvarande andel är ca 5 %. De unga exponeras m.a.o. för en mångsidig och riklig engelsk input också utanför skolundervisningen, vilket i sin tur underlättar inlärningen av engelska och även kan bidra till implicit inlärning.

Den andra orsaken till att engelskans inflytande är så pass stort är att eftersom finskan och svenskan är typologiskt olika kan den finskspråkiga inläraren i många fall inte ty sig till sitt modersmål vid inlärningen av svenska. Däremot har de flesta gymnasister många år av engelskstudier bakom sig och kan (antingen intuitivt eller medvetet) utnyttja sina kunskaper i engelska, som är ett med svenskan närbesläktat språk, både när det gäller att förstå och producera svenska. Undersökningar påvisar att särskilt om det typologiska avståndet mellan målspråket och ett annat främmande språk som inläraren behärskar är mindre än avståndet till modersmålet är sannolikheten stor för överföring av språkliga element från L2 till L3. Detta gäller i synnerhet när de främmande språken lärs in på formell väg. I en jämförelse av förekomsten av transferfel i finsk- respektive svenskspråkiga gymnasisters översättning från modersmålet till engelska framgår det att svenskspråkiga överför betydligt mindre från finskan (21 belägg av 670 fel) än vad finskspråkiga överför från svenskan (164 belägg av 746 fel). Resultatet visar tydligt hur transfer från ett främmande språk till ett annat (s.k. LN-transfer) sammanhänger med de inblandade språkens typologiska närhet.

Den vanligaste typen av LN-transfer är överför­ing av lexikala element, medan överföring av grammatiska element förefaller ovanlig. Även på ortografisk nivå är LN-transfer vanlig. Stavfel förekommer oftast i sådana fall där orden i de involverade språken är liknande men inte identiska till formen och identiska eller nästan identiska till betydelseinnehållet.

Detta förhållande återspeglas även i min undersökning (Lindroos 2004). I materialet förekommer också några belägg på morfologiska och syntaktiska fel men de är få och rätt osystematiska och utesluts därför ur denna framställning.

Det undersökta materialet består av 279 uppsatser skrivna av elever vid sex olika gymnasier i Åboregionen. Materialet fördelar sig relativt jämnt på s.k. A-svenska och B-svenska och på olika kurser eller stadier i svenskstudierna. I undersökningen fokuserades den negativa transfern, d.v.s. överföring som lett till språkfel. Sammanlagt påträffas nästan 300 språkliga avvikelser som enligt min bedömning beror på interferens från engelska. De utgör ca en fjärdedel av samtliga språkfel.

Ortografiska fel

Som ortografiska fel har jag räknat alla engelsk­influerade brott mot de svenska rättstavningsreglerna. Gränsdragningen mellan vad som är ett ortografiskt fel och vad som är ett lexikaliskt fel är emellertid inte alltid helt oproblematisk. Eftersom svenska och engelska är närbesläktade språk och språkkontakterna särskilt under det senaste seklet varit livliga innehåller de två språken en mängd till skriftformen identiska eller mycket likartade ord. Det kan därför vara oklart om t.ex. ordet *snob är ett ortografiskt fel (enkelskrivning av dubbel final konsonant) eller ett direkt ordlån från engelska. Det är ortografin av uttryckligen den här typens ord som tycks vålla svårigheter för finskspråkiga. Om skillnaden orden emellan varit större hade risken för engelsk påverkan troligen varit mindre. I mitt material påträffas flera fel av det här slaget. Jag har följt principen att om orden har identisk (eller nästan identisk) betydelse i engelska och svenska och felskrivningen drabbar endast en bokstav (bortfall, tillfogning eller utbyte av antingen vokal eller konsonant) har det kategoriserats som ett ortografiskt fel. Av den orsaken har jag t.ex. räknat. *Africa som ett ortografiskt fel (utbyte av k mot c) medan *Egypt är ett lexikalt fel. Gränsdragningen mellan ortografiska och lexikala fel kunde visserligen slopas helt och man kunde välja att betrakta samtliga fel som kontamination, d.v.s. en sammanblandning av engelska och svenska ord eller former. Eftersom vissa tydliga feltyper kan urskiljas har jag emellertid valt att ta upp felen under skilda kategorier för att mer ingående kunna behandla de olika fenomenen som aktualiseras.

I materialet påträffas 95 stavfel som jag tolkat som utslag av engelsk påverkan. De utgör m.a.o. omkring en tredjedel av samtliga engelskpåverkade fel och är den näststörsta felkategorin. I samtliga fall är det fråga om att en vokal eller konsonant saknas, lagts till eller bytts ut. Några exempel:

*skol i st. f. skola (< eng. school)                                                      

*hotel i st. f. hotell (< eng. hotel)

*alternative i st. f. alternativ (< eng. alternative)

*oftan i st. f. ofta (< eng. often)

*fron i st. f. från (< eng. from)

*fråm i st. f. från (< eng. from)

Alla ord som i mitt material kategoriserats som ortografiska fel har ett par gemensamma drag. För det första har de samma etymologiska ursprung som sina engelska motsvarigheter och i de flesta fall kan de förefalla som identiska särskilt för en inlärare med ett ickebesläktat modersmål. Det är ofta endast en bokstav som skiljer den engelska formen från dess svenska motsvarighet. Ett annat gemensamt drag är att de felstavade orden i mitt material är ganska frekventa och de förekommer i neutralt språkbruk. Av den orsaken kan det vara lätt att komma ihåg ordet utan större eftertanke; men spontaniteten kan också föra med sig en större risk för fel. Man kan också tänka sig att det aktuella ordet aktiveras i skribentens engelska lexikon och överföringen till svenska färgas därav.

Lexikala fel

Den nivå i språket som tycks vara mest utsatt för engelsk påverkan är den lexikala, d.v.s. ordförrådet. Engelska och svenska har en mängd ord som både till formen och betydelseinnehållet påminner om varandra, dels p.g.a. gemensamt ursprung i t.ex. latin eller franska, dels p.g.a. att många svenska ord är inlånade från engelska. Det verkar som om finskspråkiga med svenska som målspråk lätt övergeneraliserar denna närhet mellan svenskt och engelskt ordförråd. De är medvetna om de stora likheterna de två språken emellan och tyr sig till ett engelskt ord om de inte vet det svenska. I många fall kan chansningen lyckas och leda till ett svenskt ord (alltså positiv interferens), men försöket kan också föra med sig en inkorrekt form.

Ordfelen i mitt material är av fem olika typer. En vanlig feltyp är de direkta lånen. Det är ord som har överförts från engelska i en ursprunglig ortografisk form (och som inte med en bokstavs åtskillnad kan sammanblandas med motsvarande svenska ord, jfr de ortografiska felen ovan). Hälften av de direkta lånen är substantiv, men även några verb, konjunktioner, adverb och prepositioner har tagits över från engelskan. Exempel:

Jag har aldrig studerat *grammar så bra (i st. f. grammatik)

Han kan *travel runt världen (i st. f. resa)

… försöka flytta ur Iraq *and kom här  (i st. f. och)

I en del fall har ett svenskt ord använts i den betydelse som det motsvarande ordet har i engelska. Fenomenet kallas för semantisk utvidgning. Ordets betydelsefält har utvidgats p.g.a. engelsk påverkan. Exempel:

Jag skulle vilja *gå till Island   (i st. f. åka/fara/resa, < eng. go)

Jag *tänker att det var kul(i st. f. tycker, < eng. think)

Svenska språk är *hård (i st. f. svårt, < eng. hard)

Kategorin falska vänner påminner om feltypen ovan med den skillnaden att det felanvända ordet har givits ett betydelseinnehåll som är helt främmande för det svenska ordet. Exempel:

Några *just prata andra sproken än andra  (< eng. just = sv. bara)

Islands *kapital är Reykjavik (< eng. capital = sv. huvudstad)

När jag *red din annons (< eng. read = sv. läste)

En fjärde typ är de fraseologiska felen. Här har ord använts i mer eller mindre fasta fraser på ett sätt som kan härledas från engelskan. Kategorin är ganska brokig men en enskild feltyp kan urskiljas, nämligen engelskpåverkat bruk av prepositioner. Exempel på dessa:

Jag har studerat *för tre år (i st. f. i, < eng. for three years)

…lära sig mycket *från varandra (i st. f. av,

< eng. learn from each other)

Attityderna har ändrat en hel del *i tjugo år (i st. f. på, < eng. in twenty years)

En liten men intressant ordfelstyp är nybildningar­na, d.v.s. ord som varken existerar i svenskan eller engelskan. Den engelska influensen är ändå tydlig. Några exempel:

*imaginera i st. f. föreställa sig (< eng. imagine)

*defensera i st. f. försvara (< eng. defend)

*möttning i st. f. möte (< eng. meeting)

De flesta av nybildningarna visar på ett intressant sätt att gymnasisterna har kännedom om de svenska ordbildningsreglerna och att de kan använda dem produktivt. Gymnasisterna har i detta avseende utvecklat en språkkänsla som närmar sig den som infödda talare har.

Slutord

Det engelska inflytandet i finskspråkigas inlärarsvenska är synligt på språkets alla nivåer men ges tydligast uttryck i ortografi och ordförråd. Felen är förvisso ganska små. De äventyrar knappast förståelsen och är obetydliga i kommunikativt av­seende, men är intressanta ur lingvistisk synvinkel. De påvisar hur lätt inlärarspråket påverkas även av andra språk än modersmålet, samtidigt som de på ett intressant sätt framhäver svenskans och engelskans likheter och också de fallgropar som denna likhet kan leda till.

Engelskans roll i vårt samhälle och som världsspråk kommer knappast att bli mindre i framtiden. Det är därför en självklarhet att kunskaper i engelska får en allt mer framstående position som individens första främmande språk. Samtidigt som alla förväntas kunna engelska värdesätts ändå kunskaper i andra språk allt mer. Hos oss i Finland är svenskan av naturliga skäl ett sådant språk. Vid undervisningen i svenska som främmande språk kan de finska elevernas kunskaper i engelska med fördel användas som verktyg för att förstå och korrigera elevernas språkfel och som stöd när nya strukturer och ord lärs ut. Betydelsen av den positiva transfern får ingalunda förbises även om denna artikel fokuserat endast den negativa. Vi bör således utnyttja elevernas kunskaper i engelska när vi undervisar i svenska. Språklärarens insikt i skillnader och likheter mellan engelska och svenska kommer här till nytta. Om läraren aktivt tar hänsyn till engelskans närhet och närvaro och upptäcker när eleverna blir förbryllade av den och när de kan dra nytta av den är det troligt att engelskans negativa inflytande på inlärarsvenskan försvagas medan den positiva effekten kvarstår.

Litteratur

Cenoz, Jasone (2000). Research on Multilingual Acquisition. I: Cenoz J. & Jessner, U. (red.), English in Europe. The Acquisition of a Third Language. Clevedon: Multilingual Matters Ltd.

Lindroos, Kim (2004). Engelsk interferens i finskspråkiga gymnasisters inlärarsvenska. En felanalys. Opublicerad pro gradu-avhandling. Åbo: Åbo universitet.

Ringbom, Håkan (1987). The Role of the First Language in Foreign Language Learning. Clevedon: Multilingual Matters Ltd.

Sjöholm, Kaj (2000). Attitudes towards English and two second national languages in Finland. I: Sjöholm, K. & Østern, A. (red.), Perspectives on Language and Communication in Multilingual Education. Vasa: Åbo Akademi.