Fråga: Kan man säga effektivaste? Heter det inte den mest effektiva?
Svar: Adjektiv kan kompareras antingen med ändelser (glad, gladare, gladast) eller genom omskrivning (äkta, mer äkta, mest äkta). De flesta adjektiv böjs med ändelser – både korta, enstaviga ord och ord som händig (händigare, händigast), effektiv (effektivare, effektivast) och intressant (intressantare, intressantast). Det finns emellertid vissa adjektiv som alltid ska böjas med mer(a) och mest. Till dem hör adjektiv som slutar på -a (udda), -e (öde), -ad (lättad), så gott som alla participformer, till exempel spännande, leende, böjd, omtyckt samt ord som slutar på -isk (typisk). Dessutom används mera och mest vid så kallad intern komparation, när något jämförs med sig själv (Vasen är mer prålig än vacker).
Den omskrivande komparationen med mer(a) och mest är produktiv och har redan sedan länge börjat tränga ut ändelsekomparationen. I dag böjs både längre adjektiv som intressant, felaktig med omskrivning och korta, enkla adjektiv som aktiv, seriös enligt detta mönster – och omskrivningen uppfattas till och med många gånger som den mer korrekta formen. Ofta kan man se de två sätten att komparera parallellt i samma text. Vid jämförande fraser som inleds med subjunktionen än och innehåller ett adjektiv i positiv är omskrivning regel (Det gör mig faktiskt mer nervös än trygg).
Vad är det då som ligger bakom den här utvecklingen? Enligt en förklaring är det påverkan från engelskan och dess böjningsmönster med more och most. En annan menar att komparation genom omskrivning mera fokuserar på innehållsordet än vad komparering med ändelser gör (jämför mer kompetent och kompetentare). Formordet får då också större betydelse för det adjektiv som kompareras eftersom det föregår det; graderingen framträder tydligare.