En ny läroplan tas i bruk i alla finländska skolor från och med hösten 2016, både inom den grundläggande utbildningen och i gymnasiet. Liksom förr har Utbildningsstyrelsen utarbetat Grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen, hädanefter kallad LP 2014, och därefter har utbildningsanordnarna med dessa grunder som utgångspunkt utarbetat sina lokala läroplaner. Det finns många nya förtydliganden i LP 2014, på flera olika nivåer. I den här artikeln fokuserar jag på den grundläggande utbildningen och på de allmänna riktlinjerna och utgångspunkterna för läroplansarbetet som helhet, och speciellt på de betoningar som är tydliga i modersmålsämnet. Läsaren kan med fördel bekanta sig med de nya läroplansgrunderna via Utbildningsstyrelsens digitala verktyg eGrunder, på adressen http://egrunder.studieinfo.fi.
Fyra delområden i varje kurs
Dessutom nämns betydelsen av att uppmärksamma elevernas en- eller flerspråkiga bakgrund.
I LP 2014 är modersmålsämnet indelat i tolv olika lärokurser, nämligen: finska och litteratur, svenska och litteratur, samiska och litteratur, romani och litteratur, teckenspråk och litteratur, elevens eget modersmål och litteratur, svenska som andraspråk och litteratur, finska som andraspråk och litteratur, finska för samisktalande, svenska för samisktalande, svenska för teckenspråkiga och finska för teckenspråkiga. På detta sätt har man velat ge alla lärokurser i modersmål en jämbördig ställning, och samma målsättning. Gemensamt för alla lärokurser i modersmål och litteratur är de fyra klart definierade delområdena inom ämnet, nämligen ”Att kommunicera”, ”Att tolka texter”, ”Att producera texter” och ”Att förstå språk, litteratur och kultur”. Lärokursernas innehåll varierar dock, och varje lärokurs innehåller en inledande beskrivning av det som kallas ”lärokursens särskilda uppdrag”. I den text som gäller lärokursen svenska och litteratur, som är i fokus i detta sammanhang, betonas svenskans roll som det ena av landets två nationalspråk, svenska språkets särdrag och centrala kulturbärande uppdrag i de svenskspråkiga skolorna. Dessutom nämns betydelsen av att uppmärksamma elevernas en- eller flerspråkiga bakgrund.
Samhällsanalytiker och språkvetare har redan länge talat om tre stora samhällstrender som påverkar allt – däribland språket och människans lärande: digitaliseringen, globaliseringen och mobiliteten. I arbetet med LP 2014 gjordes det en grundlig analys av förändringar i omvärlden och i synen på allmänbildning och lärande. Slutsatsen blev att skolan bör ses som en lärande organisation som behöver en ny verksamhetskultur, ny pedagogik, nya lärarkompetenser, nya arbetssätt, mer ämnesövergripande arbete, mer mångsidig bedömningskultur och mer stöd och handledning för lärandet. Framför allt kom man fram till att de s.k. mångsidiga kompetenserna – 21st century skills – skulle vara i fokus. Beskrivningar av mål och innehåll för läroämnena finns givetvis kvar i LP 2014, men då läroplansgrunderna utarbetades gällde det för varje läroämne att också ange hur de enskilda målen inom ämnet och inom varje årskurshelhet – år 1–2, år 3–6 och år 7–9 – är kopplade till de ovan nämnda kompetenserna som i den finländska läroplanen har sammanförts till sju. Kompetenserna i LP 2014 är: förmåga att tänka och lära sig, kulturell och kommunikativ kompetens, vardagskompetens, multilitteracitet, digital kompetens, arbetslivskompetens och entreprenörskap samt förmåga att delta, påverka och bidra till en hållbar framtid. För modersmålsämnets del var det lätt att konstatera att de olika delområdena inom ämnet bidrar till att utveckla de flesta av dessa sju kompetensområden. För varje läroämne gällde det också att ge en specifik beskrivning av hur lärmiljön, arbetssätten, handledningen och stödet samt bedömningen skulle utformas just i det specifika ämnet.
Språklig medvetenhet betonas
Hur syns då de övergripande samhällstrenderna i modersmålsämnet? Globaliseringen kan spåras till exempel i det nya avsnittet om språkpedagogik och språkutveckling. Vid utformningen av läroplansgrunderna blev det klart att språkämnenas gemensamma målsättning i en global värld borde framkomma på ett tydligt sätt. Även det faktum att allt fler olika språk numera möter varandra i det finländska samhället har påverkat läroplansgrunderna och den språkliga dimensionen lyfts nu fram på ett allmänt plan, inte enbart som innehåll i de specifika ämnesläroplanerna. Både modersmålsämnesgruppen och språkämnena inleds med en allmän text om språkpedagogik och språkutveckling. I den texten nämns den språkliga medvetenheten, multilitteraciteten och parallellspråkig och flerspråkig kompetens som viktiga mål för skolans språkundervisning. Också inom själva läroämnet, i detta fall i lärokursen svenska och litteratur, betonas den språkliga medvetenheten i flera sammanhang.
Att allt fler olika språk numera möter varandra i det finländska samhället har påverkat läroplansgrunderna.
Den allt ökande mobiliteten och flerspråkigheten syns tydligt på flera nivåer i läroplansgrunderna. I årskurs 1–2 i lärokursen svenska och litteratur sägs det i mål nr 14 att undervisningen ska: ”handleda eleven att uppskatta sin egen och andras kultur och språk samt kulturell mångfald ...”. I texten om det centrala innehållet i årskurs 3–6 sägs det att eleverna ”bekantar sig med övriga språk och kulturer i Finland och med de nordiska grannspråken och nordisk kultur”. Och i kunskapskraven för vitsordet åtta i årskurs nio ska eleven kunna ”beskriva den språkliga och kulturella mångfalden i Finland och förstå språkets och modersmålet(n)s innebörd för en individ och det svenska språkets plats bland språken i världen.” Genrepedagogiken som har utvecklats i Australien, ur behovet av att ta fram modeller för skolspråksundervisning för barn med flera olika modersmål, kan spåras i de nya läroplansgrunderna. Genremedvetenhet betonas progressivt genom hela den grundläggande utbildningen och i årskurs nio ska eleven kunna producera berättande, beskrivande, instruerande, förklarande och argumenterande texter för att få vitsordet åtta. Eleven ska också kunna använda de uttryckssätt som kännetecknar de olika textgenrerna.
Textade bokstäver och digitalt skrivande
En viktig linjedragning i läroplansutformningen var att man ville stärka IT-kompetensen och den digitala kompetensen som en integrerad del av alla ämnen och inte införa specifika kurser i IT. Inom modersmålet blev det naturligt att betona det digitala skrivandet, men även läsning och tolkning av multimodala texter, däribland digitala, inom alla fyra delområden i modersmål och litteratur. I den allmänna debatten gällande modersmålsämnet och den nya läroplanen har avskaffandet av den obligatoriska skrivstilen som norm varit i fokus och även väckt förundran. Många har felaktigt trott att läroplanen inte innehåller några krav på att skriva för hand, men så är det inte. Läroplanen slår fast att eleverna i årskurs 1–2 ska lära sig ”att forma och skriva textade gemener och versaler för hand och att använda tangentbord och skriva digitalt ... ”. I årskurs 3–6 ska eleverna kunna skriva textade bokstäver för hand och öva sig att skriva obehindrat digitalt. Tanken är att eleverna sedan kan utveckla sin egen personliga skrivstil utgående från de nya textbokstäver som Utbildningsstyrelsen utgivit som stödmaterial. De digitala texterna finns med även i de övriga delområdena, inte enbart vid textproduktion, och eleverna ska kunna analysera och använda multimodala och multimediala texter, redan från och med årskurs 1–2, och bedöma tillförlitligheten i många olika slag av informationskällor.
Alla lärare är språklärare och alla ämnen ska bidra till att utveckla multilitteracitet.
Multilitteraciteten, en av de sju centrala kompetenser som varje läroämne ska bidra till att utveckla, är ett begrepp som beskriver hur den digitala världen förändrar vårt läsande, vår användning av texter och vår förståelse av världen i stort. Utgångspunkten för begreppet är att varje meningsskapande handling kan ”läsas”, tolkas och förstås. Man talar till exempel på engelska om ”agricultural literacy”, ”musical literacy”, ”visual literacy” med mera. I LP 2014 används begreppet för att beskriva nutidens ”literacy”– kompetens som innebär att man kan läsa, använda och tolka alla slags tecken, symboler, texter och bilder och kombinationer av flera text- eller symbolvärldar, i flera olika slag av medier i omvärlden, inte minst i digitala medier. Multilitteracitet innebär även att kunna använda sig av flera olika språk. LP 2014 betonar att alla lärare är språklärare och att alla ämnen ska bidra till att utveckla multilitteracitet. Inom modersmålsämnet betonas multilitteraciteten speciellt tydligt då det gäller att tolka texter, i alla årskurser. Ett fokus för bedömningen i årskurs nio är kompetens i multilitteracitet och förmåga att bredda sin textvärld.
Litteratur och drama
Till sist några ord om de viktiga ämnesspecifika tyngdpunkter som kännetecknar den nya läroplanen i modersmål och litteratur. Ämnesarbetsgruppen var enig i att man genom läroplanen ville stärka de metakognitiva färdigheterna och baskompetenserna i läsning och skrivning genom att betona behovet av att undervisa i läs- och skrivstrategier på ett progressivt sätt, samt att man skulle betona det allt bredare ”vidgade textbegreppet” och införa digital kompetens inom ramen för ämnet i stort. Man ville även betona förståelsen för språklig och kulturell mångfald och betydelsen av att använda texter som eleverna möter utanför skolan. Litteraturen skulle ha stor tyngd och dess betydelse för språkutvecklingen betonades, liksom betydelsen av att arbeta med meningsfulla texter, mångfald, fakta och fiktion. I ingressen för ämnet skrevs det in att läroämnet ska samarbeta med övriga läroämnen. Ett särskilt uppdrag som modersmålsämnet fick, tillsammans med samhällsläran, var dessutom att synliggöra drama i undervisningen, eftersom drama inte finns som ett särskilt ämne i läroplansgrunderna.
I framtidens skola kommer man troligen att arbeta allt mer ämnesövergripande.
Modersmålsämnet är brett; det handlar om att lära sig språket, att lära sig om språket och genom språket. Litteraturdelen som behandlar både fakta och fiktion är som ett helt läroämne i sig, och omfattar tryckta texter, olika medier och digitala texter. Att lära sig språket som verktyg och finslipa det är även en stor helhet, liksom kunskapen om språket och dess olika former och varianter. I framtidens skola kommer man troligen att arbeta allt mer ämnesövergripande och temabaserat. I den utvecklingen har modersmålsämnet stor bredd, lång erfarenhet och gedigen kunskap att bidra med.