Datorerna har kommit in i våra liv och med dem har även datatermerna vandrat in i vårt språk. Det är alldeles naturligt, eftersom vi behöver gångbara ord och termer för det vi arbetar med dagligen. Men det datatekniska området är ganska invecklat, och vi som inte har en datateknisk specialutbildning kan känna oss förvirrade när det hela tiden uppstår nya, ofta svårhanterliga och svårförståeliga engelska termer. Vad kan vi då göra? Slänga datorn i ett hörn eller kämpa vidare?

Svenska datatermgruppen bildades i maj 1996 då Svenska språknämnden och Tekniska nomenklaturcentralen i Sverige insåg att det behövs samarbete för att reda upp i den snåriga djungeln av datatermer. I Datatermgruppen är språkvården inte bara representerad av Svenska språknämnd­en, utan också av Svenska språkbyrån (i Finland), och av språkvården vid Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio. I gruppen finns även representanter för högskolor och universitet (bl.a. Helsingfors universitet), dataföretag (Microsoft, IBM, Sun) och branschpressen (t.ex. Computer Sweden, Datateknik).

Datatermgruppen ger råd och rekommendationer om aktuella datatermer. Man får veta vad en term eller ett uttryck betyder, man får en rekommendation om användningen (”rätt” eller ”fel”), och om stavningen och böjningen av en viss term. Ambitionen är inte att utarbeta en fullständig terminologi, utan de termer som tas upp är i första hand sådana som används av många människor – inte bara av specialister – och i synnerhet där det saknas ett etablerat bruk. Datatermgruppen tar fortlöpande upp nya begrepp till behandling och reviderar vid behov tidigare bearbetade begrepp.

Datatermgruppens rekommendationer hittar man på Datatermgruppens webbplats som finns  på http://www.nada.kth.se/dataterm/; ett besök rekommenderas! Den som vill ha fortlöpande information från Svenska datatermgruppen, t.ex. få ett meddelande varje gång nya rekommendationer läggs ut på webbplatsen, kan anmäla sig till sändlistan dataterm-nytt.

Är svenskan verkligen töntig?

Datatermgruppen ger alltså rekommendationer om svenska datatermer, oftast med utgångspunkt i engelskan. Att så många termer i databranschen är engelska beror naturligtvis främst på att en stor del av datorprodukterna kommer från den engelsk­språkiga världen. Men en annan orsak är faktiskt också att engelskan är ett högstatusspråk. Många uppfattar engelskan som internationell, trendig och prestigefylld, medan svenskan kantänka är lite töntig. Personligen uppfattar jag det dock som att den som verkligen förstår vad den talar om lika väl kan använda en svensk term, medan många datoramatörer bäddar in sin okunskap i diffusa engelska termer. En person som är anställd som datastöd på ett företag kan, om han vill känna sig lite ovanpå, använda främmande och svåra datatermer för att de andra ska inse hur lite de kan i jämförelse med honom. Den som är mycket fasci­nerad av och kanske lite ovan vid den nya teknik som t.ex. e-post kan erbjuda tycker eventuellt att det låter för ”vanligt” med e-post. E-mail är ju någonting mer än ”bara” post. Men egentligen är det inte det. Samma männi­skor skriver samma saker, postgången går bara mycket snabbare än förr.

Hur skapas svenska termer?

Det är viktigt att vi har en begriplig svensk dataterminologi. Om vi förstår en term har vi större chans att förstå begreppet bakom termen. Det ska inte heller behöva vara nödvändigt att kunna engelska för att förstå datatermer. Svenska datatermgruppen försöker därför skapa svenska eller försvenskade datatermer. Den avgör från fall till fall hur ett begrepp ska hanteras, om den engelska termen ska översättas eller återskapas på svenska eller bara få en försvenskad form, och i så fall hur långt den ska försvenskas. Ger den engelska termen en bra beskrivning? Är den främmande termen för etablerad för att ett svenskt förslag ska kunna få fotfäste? Finns det en redan existerande översättning för ett engelskt ord? Kommer det svenska förslaget att upplevas som alltför hemvävt eller har det möjligheter att slå igenom?

I första hand rekommenderar Datatermgruppen befintliga svenska ord. Det finns således ingen orsak att använda t.ex. slash i stället för snedstreck. För många nya företeelser finns också sedan tidigare ett svenskt ord. Engelskans site översätts med plats, varför Datatermgruppen för web site rekommenderar webbplats och inte sajt. (Däremot finns det inget gammalt svenskt ord för t.ex. rave, och därför accepterar språkvården den försvenskade stavningen rejv.) Ibland accepterar Datatermgruppen dock att ett svenskt och ett främmande ord existerar sida vid sida (bildläsare och skanner).

Om det däremot inte finns något bra existerande svenskt ord får man skapa ett. Då kan man välja mellan att göra ett översättningslån (bläckstråle­skrivare för inkjet printer, mus för mouse) eller att med utgångspunkt från begreppet skapa en ny svensk term (bildskärm för display, säkerhetskopia för backup, gränssnitt för interface). När man gör översättningslån är det viktigt att se kritiskt på den engelska originaltermen, den behöver faktiskt inte nödvändigtvis vara bra och beskrivande bara för att den är engelsk!

Ibland kan det vara svårt att hitta en bra svensk benämning, och ett nytt begrepp kan vara svårt att på ett kort sätt beskriva med svenska ord. Den engelska termen kan också vara så inrotad i språkbruket att den knappast längre går att ersätta. Men för att på sikt kunna använda ett främmande ord i svenskan måste man ändå anpassa det till språksystemet. Det måste kunna böjas, stavas och uttalas på svenska, man måste kunna bilda samman­sättning­ar och avledningar utifrån ordet, och ordet måste gå att anpassa till svenskans ordföljd och syntax.

Substantiv måste få genus och kunna böjas (server, servern, servrar, servrarna). Man har lyckats med att införa svensk böjning av engelska lånord tidigare också; pluralformen av film är numera filmer, inte films, för att ta bara ett exempel. Om det är svårt att ge en term en svensk pluralböjning kan man bestämma sig för att inte böja det alls, dvs. att ha samma form i både singular och plural (jfr partner).

För att försvenska lånordet ytterligare kan man stava det på ett mer svenskt sätt  (web – webb, scanner – skanner). Även detta har man gjort förut, tänk bara på ord som roast beef/rostbiff och fauteuil/fåtölj.

Ordbildningen bör i mån av möjlighet följa svenska ordbildningsmönster. En fördel med att försvenska stavningen är att det blir lättare att skriva de verb eller andra ordbildningar vi skapar av inlånade substantiv (rave – rava?/ravea?/rejva). När försvenskad stavning underlättar ordbildningen, har stavningen också större chans att etableras (tape – tejp/tejpa).

Ibland måste man dock kompromissa och följa det verkliga språkbruket. Ett exempel på en kom­promiss är att Datatermgruppen rekommenderar skanner i stället för det svenskare skannare. I fråga om ordet skanner är dock det rekommenderade uttalet med kort a-ljud anpassat till svenskan i stället för det mer engelska ä-ljudet.

Finska datatermgruppen

I Finland råkar man av naturliga skäl ofta ut för finska datatermer, och då kanske man inte får fullt så stor hjälp av Svenska datatermgruppens rekommendationer. En glädjande nyhet är att Cen­tralen för teknisk terminologi (TSK) i samarbete med Finska språkbyrån har bildat en finsk mot­svarighet till Svenska datatermgruppen (webb­platsen finns på http://www.tsk.fi/termitalkoot). Förhoppningsvis kommer de båda grupperna att samarbeta på ett sätt som även gynnar alla som översätter datatexter från finska till svenska!

 

*Kommentar till rubriken:

Den rekommenderade svenska termen för eng­elskans default (value) är förvalt värde, förval. Datatermgruppen ger följande definition: ”värde som datorn använder om användaren inte väljer annat värde” och en längre ingående förklaring: ”Ett ordbehandlingsprogram har normalt som förvalt värde att dokumentet ska skrivas ut på skrivaren i ett exemplar. Detta värde visas vid varje utskriftstillfälle, och användaren kan enkelt ändra det direkt i utskriftsmenyn. Andra värden av denna typ är dock tänkta att vara mer permanenta och kan bara ändras i programmets särskilda inställningsdel eller motsvarande. Det kan t.ex. handla om att ställa in ordbehandlaren på automatisk säkerhetskopiering var 10:e i stället för var 30:e minut. I dessa fall kan förinställt värde vara ett bättre uttryck.”

CPU (central processing unit) kan översättas med tre svenska termer: centralenhet (den enhet i en dator som omfattar en eller flera processorer med tillhörande elektronik), centralprocessor (den processor i en dator som handhar och styr hämtning, avkodning och utförande av maskin­instruktioner) och datorlåda (från skärmen fri­stående låda som innehåller centralenhet, internminne, hårddisk och ofta även diskettenhet och cd-romspelare).

Engelskans pixel (picture element) heter på svenska antingen bildpunkt eller pixel och är ett bild­element som utgör den minsta beståndsdelen i ett raster. Pixel böjs en pixel, pixeln, flera pixlar, pixlarna. Som måttenhet är pixel oböjt, t.ex. 100 pixel/cm.

Cookie översätts som vanligt med kaka, och en kaka är i datasammanhang en liten datamängd med information om tidigare besök som en webbserver skickar till en webbläsare och senare kan hämta därifrån.

En router är en dator som väljer väg för och vidarebefordrar data i ett datornät. Router böjs en router, routern, flera routrar, routrarna. Ou uttalas som o i rot.

Hubb kommer från engelskans hub, som också kan översättas med ordet nätnav. Det är en utrustning i datornät som samlar en mängd nätanslutningar. Hubb böjs hubben, hubbar på samma sätt som klubb.

Pushteknik är en klient-serverteknik som inne­bär att servern sänder data utan att klienten har efterfrågat dessa. I Internetsammanhang används pushteknik även i en vidare betydelse: klient-serverteknik för serverutsändning utan direkt klientstyrning. På engelska heter det här push technology.

Om datatermerna fortfarande känns svåra så beror det på att det trots allt är fråga om en ganska invecklad och avancerad teknik som är svår att ta till sig. Men nu beror det i varje fall inte på begreppsförvirring av språkliga skäl!