Införandet av euron som gemensam valuta i EU:s medlemsländer kommer att innebära en stor omställning för konsumenterna. Redan om knappt ett år (1 januari 1999) börjar euron användas i transaktioner som sker utan att mynt och sedlar byter ägare. Tre år senare (1 januari 2002) är det meningen att de nya euromynten och -sedlarna sätts i omlopp. De euromynt som från och med detta datum klingar i kassaapparaterna är 1, 2, 5, 10 och 50 cent samt 1 och 2 euro. När vi vill beskriva de enskilda euromyntslagen (t.ex. för att ange vilka mynt en viss automat kräver för att fungera) rekommenderas följande: encentsmynt, tvåcentsmynt, tiocentsmynt och femtiocentsmynt samt eneuromynt, tvåeuromynt. De olika sedlarna anges femeurosedel, tioeurosedel etc.
Det är också meningen att myntenheten euro skall få ett eget tecken i likhet med pundet (£) och dollarn ($). Det nya tecknet skall införas så småningom, men redan nu är det möjligt att få fram det på datorer utrustade med Windows -97 och skrivprogrammet Word 7.0. De första tangentborden med eurotecken börjar troligen säljas på sommaren. Inom affärsbankvärlden (i Finland) har man introducerat tecknet i bankernas broschyrer. Det används på samma sätt som tecknen för pund och dollar. Valutabeteckningen för euron har fastställts till EUR.
På finskt håll har man diskuterat behovet av en förkortning av euro och bestämt att den skall vara (e).