”Först i Sverige förstod jag hur främmande jag, trots mitt svenska modersmål, är i den rikssvenska kulturen. Vi säger: Kom hit, får jag den där, nu går vi, stäng fönstret. De säger: Kan du, skulle jag kunna, borde vi kanske, jag fryser. Efter tolv år i Sverige uppfattas jag fortfarande ofta som osmidig och hård. Men det där hårda, det känns mjukt för mig. Jag förstod först när jag inte längre bodde i Finland att vi betraktar tydlighet som en form av artighet. Det är detta som kallas kulturskillnad och som är så svårt att konkretisera i offentliga samtal om integration och assimilering.”

Johanna Koljonen i Kära hurri. 15 synvinklar på tvåspråkighet i Finland (2012, Schildts & Söderströms)