En av våra allra största författare, Bo Carpelan (född 1926), har gått bort. Förutom att Carpelan är en av de stora författarna i vårt land, är han även känd som översättare av finsk litteratur till svenska. År 1986 fick Carpelan Statens översättarpris. Marit Lindqvist intervjuade Bo Carpelan i Språkbruk 1/1998. I den långa intervjun delade Carpelan med sig av sina tankar kring skönlitteratur och översättning. Här är några citat vi gärna återvänder till:
”Det kan vara en stor rikedom att hålla kvar ett ålderdomligt uttryck som har en väldig pregnans. Man kan dribbla bort mycket av stämningen till exempel i alltför moderna bibelöversättningar. Det hela blir lite platt om man ständigt följer trenderna, gör det så enkelt som möjligt att alla kan förstå.”
”När jag översatte lyrik märkte jag att det som ser skenbart enkelt ut kan vara oerhört svårt att översätta medan en text som översvämmas av en massa ord och bilder på ett sätt kan vara lättare att handskas med. I finsk naturlyrik finns det en uppsjö av fyraradingar av kinesiskt-japanskt snitt och där prövas man, där gäller det att försöka vara lika koncentrerad och ändå lika öppen som originaltexten. Även om man blir förtvivlad ibland måste man se till att musiken finns kvar.”
”Vi är nog väldigt snöpta och begränsade om vi inte har ett språk. Jag är rädd för att det finns många människor som har stora svårigheter med att uttrycka sig. De bär på många och stora känslor utan att få fram det. Då blir de väldigt frustrerade och så slår det över i ett fattigt språk, i svordomar. En författare är med andra ord en mycket privilegierad människa.”