När graviditetstestet visar positivt och det första barnet är på väg öppnar sig en hel ny värld. Hurra, vi ska bli föräldrar! Hjälp, hur ska vi klara av det här? Det finns gott om handböcker och tidskrifter för småbarnsföräldrar, och den som kastar sig över dem riskerar att bli förvirrad av den myckenhet nya prylar och grunkor som erbjuds. Moderna barnvagnar framstår som smärre underverk av teknik, och det är inte lätt att avgöra om man verkligen behöver en batteridriven babygunga med fem olika vaggningshastigheter eller om det går lika bra med farfars handsnickrade antika trävagga. Bor man dessutom i Finland råkar man ut för den typiska finlandssvenska frågan: vad heter alla dessa manicker på svenska?

Råd i väntans tider

Det första officiella steget på vägen mot föräldraskap är för många att ringa till mödrarådgivningen och beställa sin första tid. Där får den blivande mamman träffa en hälsovårdare, blir vägd och mätt och upplyst om hur hon ska sköta sin hälsa så att både hon och bebisen mår så bra som möjligt. Och genast stöter vi på de första finlandismerna. I Sverige går blivande mammor till mödravårdscentralen och träffar vanligen en barnmorska. Finlandssvenskar kallar ofta hälsovårdarna som arbetar på rådgivningen för ”rådgivningstanter”, oavsett deras ålder, med inspiration i finskans neuvolatäti.

För den blivande mamman blir vikt- och blodtryckskontroller samt urinprover snart vardagsmat, eftersom rådgivningen vill följa med att mamman inte drabbas av komplikationer. Av dessa är det särskilt graviditetsdiabetes (fi. raskausdiabetes) och havandeskapsförgiftning eller preeklampsi (fi. raskausmyrkytys) som intresserar hälsovården. Ur språklig synvinkel kan vi notera att havandeskapsförgiftning är det absolut vanligaste ordet för detta tillstånd (som egentligen inte är någon regelrätt förgiftning) och att det är mer sällan man använder synonymen graviditetsförgiftning i Sverige, i motsats till Finland där den förekommer oftare som direktöversättning från finskan.

Vad finns det i magen?

Att magen växer är förstås det synligaste tecknet på att barnet är på väg, och på rådgivningen mäts magmåttet på den blivande mamman. Magens storlek påverkas till en del av mängden fostervatten, som på finska heter lapsivesi och därmed felaktigt får heta ”barnvatten” i finlandssvensk folkmun. Men vad man än kallar vätskan som omger barnet så väntar de flesta mammor med spänning på om vattnet ska gå, eftersom det är ett tecken på att barnet är på väg ut snart. På samma sätt ser nog de flesta förstagångsföderskorna med en viss oro fram emot – ja, vad kallas de? Sammandragningar? Värkar? På finska talar man om supistuksia. På svenska finns det en tendens att vilja göra skillnad mellan de svagare muskelsammandragningarna som livmodern ägnar sig åt under graviditeten för att öva upp sig inför förlossningen, och de verkliga förlossningsvärkarna som hjälper barnet till världen. Hur etablerad denna betydelseskillnad är är svårt att säga, och den spelar kanske inte så stor roll i vardagslag – speciellt inte i det skedet då sammandragningarna/värkarna börjar kännas rejält.

Äntligen förälder

Så står man där, omtumlad i den nya rollen som bebisförälder. Veteranföräldrar kan upplysa om att man hinner skaffa de flesta tillbehören också efter att barnet är fött, men en sak behöver alla som tänker ta hem barnet från förlossningssjukhuset med bil: ett babyskydd. Ett babyskydd är en barnbilstol för de allra minsta, och kallas för turvakaukalo på finska. Mammor som är bosatta i Finland har dessutom rätt till den berömda moderskapsförpackningen med babykläder och diverse barnvårdsprodukter, som utgör en start för den villrådiga. Förpackningen innehåller bland annat en overall (haalari), sparkdräkter (potkuhousut) och byxor med fot (puolipotkuhousut). Och så standardplagget för bebisar i dag: bodyn. Pluralisböjningen av ordet body är inte självklar på svenska vare sig i Finland eller i Sverige. Här hör man många tala om ”flera bodyn” och i Sverige är det inte ovanligt med formen ”bodysar”. Ingendera är att rekommendera, utan i stället följer body samma böjningsmönster som t.ex. ponny­ponnyer: en body, flera bodyer.

Miljömedvetna föräldrar väljer gärna tygblöjor (kestovaippa) för sitt lilla barn. Dessa har genomgått en rejäl produktutveckling sedan blöjsnibbarnas tid, och finns i dag i många utföranden. Också de familjer som använder engångsblöjor brukar ha några vikblöjor (harsovaippa) till hands att använda som kräktrasa, amningstrasa eller snuttefilt.

Sömnens gåva

Sömn, eller brist på denna vara, är högintressant för nyblivna föräldrar. När, var och hur mycket bebisen sover styr ofta hela familjens vardag. Den traditionella spjälsängen (pinnasänky) har sin plats i de flesta småbarnsfamiljerna, men dessutom väljer många att samsova hela familjen i samma säng (nukkua perhepedissä) åtminstone ibland, om inte varje natt. Dessutom sover många bebisar i sin vagn, och då kommer vi in på ett område där många känner av behovet av en ordlista: barnvagnar. Redan i affären förvillas man av alla valmöjligheter vad gäller vagnens utförande. Ska det vara en duo eller en kombi? Vad var det nu som kompisarna sade, ”skaffa en med heittoaisa och ilmakenno­pyörät”, vad sjutton är det för något?

Vidunderliga vagnar

Moderna barnvagnar består vanligen av ett chassi (runko, ratasosa) och till det olika insatser (koppa, kantokoppa). En duovagn består av två separata insatser, en liggvagn och en separat sitt­insats. En kombivagn är en sittvagn som kompletteras med en mjuklift eller hårdlift, det vill säga en liggdel för den lilla bebisen. De flesta vagnar har vändbara insatser, så bebisen kan ligga vänd mot sina föräldrar som liten och vändas framåt när intresset för omvärlden ökar. Dessutom erbjuder en del vagnmodeller möjligheten att ändra färdriktningen på vagnen i en hast genom ett vändbart handtag/styre (heittoaisa). Och slutligen kan man fundera på om man hellre vill ha lufthjul (ilma­kumipyörät) som ger en mjukare färd men är ömtåligare än punkteringsfria däck (ilmakennopyö­rät) som inte behöver pumpas.

Napp eller tutt?

Bland alla de ord som kan ställa till förvirring mellan finlandssvenska och sverigesvenska föräldrar intar väl tutt särställningen som det potentiellt mest roande. ”Har ni anatomiskt riktiga tuttar?” lär en förvirrad finlandssvensk pappa på jakt efter nappar ha undrat på apoteket i Sverige, till farmaceutens förfäran. Vare sig historien är sann eller ej, så illustrerar den hur bra det kan vara att känna till de språkliga skillnaderna mellan svenskan i Sverige och Finland. Åtminstone i kontakter med våra grannar i väst är det nog klok­ast att göra skillnad på nappar och tuttar (bröst)!

 

I Språkbruk 3/2000 ingick artikeln Söker du dina barn från dagis? av Anna Maria Gustafsson. Där finns en genomgång av språkliga frågor som kan uppstå med större barn.