Janne Väistö disputerade i september på en avhandling i nordisk historia vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi vid Åbo Akademi: Toinen kotimainen toisen tasavallan Suomessa: Ruotsin kieli pakolliseksi aineeksi peruskouluun vuonna 1968.
Avhandlingen behandlar frågan hur och varför det svenska språket blev ett obligatoriskt ämne i grundskolan i Finland, det vill säga den så kallade tvångssvenskans uppkomst.
Väistös forskning visar att språkbeslutet inte var en intern skolfråga eller en dagspolitisk lösning, det vill säga den kohandel som språkbeslutet är vida känt för i det allmänna historiemedvetandet. Språkbeslutet var ett konsekvent beslut som baserade sig på en långsiktig politisk linje i den andra republikens Finland.
Orsaken till språkbeslutet kan spåras från två olika utgångspunkter, nämligen i dels de politiska konstellationerna vid tidpunkten för beslutet, dels de långsiktiga motiveringar som betonade svenska språkets betydelse i det finländska samhället. Under julveckan 1967 blev ett ställningstagande från riksdagens kulturutskott om ett obligatoriskt språk, engelska, startskottet för en het debatt i den finländska pressen. Under våren 1968 kom presidentvalet, regeringsförhandlingarna och Finlands ekonomisk-politiska situation att påverka beslutet om obligatoriskt språk i grundskolan.
De långsiktiga motiveringarna betonade vikten av det svenska språket i det finländska samhället. Uppfattningen var ett uttryck för två utvecklingslinjer från och med slutet av 1930-talet. För det första den språkfred mellan språkgrupperna som hade sitt ursprung i vinterkriget och som förblev ett viktigt värde under hela den andra republikens tid. För det andra de förändringar i världspolitiken på 1930-talet som drev Finland att söka samarbete med de nordiska länderna, och särskilt Sverige. Detta innebar att den interna konflikten om det svenska språket måste avblåsas som ett villkor för det nordiska samarbetet.
Avhandlingen visar att man kan hitta många spår av olika försök att påverka språkbeslutet från de nordiska ländernas sida. Framför allt den nordiska pressens argumentation visar att grundskolans språklösning var viktig för samtliga nordiska länder. Argumenteringen gick ut på att Finland skulle avskäras från det nordiska samarbetet om det svenska språket inte blev obligatoriskt ämne i grundskolan. Förutom den nordiska pressen, följde det svenska utrikesdepartementet (UD) via ambassaden i Helsingfors noga med beslutet om grundskolans språkbeslut. På uppmaning av ambassaden höll UD den svenska pressen informerad om vändningarna i beslutet om obligatoriskt skolspråk, något som gjorde den svenska staten till en aktör i beslutsprocessen.
Grundskolans språkbeslut var alltså ett uttryck för en medveten identitetspolitik som syftade till att definiera Finlands politiska position under kalla kriget. Svenskan som Finlands andra nationalspråk var ett tecken på att Finland var ett av de nordiska länderna och att landet delade västerländska kulturella värden.