Fråga: Jag blir allt mer trött på folk som säger att de ”spenderar” tid, spendera en dag i Stockholm till exempel. Möjligtvis kan man göra det till en finess att medvetet säga att man har spenderat kvällen framför tv:n, när man anser att man har slösat bort sin kväll ... Men säg nu inte att det är OK att ’spendera’ tid, för det låter så fult.
Svar: För många i den yngre generationen känns det helt oproblematiskt att spendera båda tid och pengar, på samma sätt som i engelskans spend time och spend money. Spendera ges följande definition i Svensk ordbok: betala ut (pengar) på ett flott sätt (pengarna spenderades på mat och fina kläder), äv. med avs. på annan värdefull företeelse: hon spenderade mycket tid på utställningar. Tiden är värdefull precis som pengarna. Uttrycket är lätt att förstå och känns alldeles logiskt.
Det som dock kan irritera vissa språkbrukare är att uttrycket är nytt, helt enkelt. Man kan ändå notera att det trots allt inte är så värst nytt, egentligen: Svenska Akademiens ordbok har flera belägg på ’spendera tid’ så tidigt som från 1700-talet. (T.ex. ”Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande.” Brev från Per Kalm till Carl von Linné 1748.) Det är emellertid uppenbart att uttrycket har blivit mycket vanligare på senare tid, troligen genom inflytande från engelskans spend time. Språket utvecklas, och inflytandet från andra språk är en naturlig del av utvecklingen. Som i så många andra fall kan det vara lättare för en själv att låta bli att irriteras alltför mycket på en språklig detalj av det här slaget. Den kommer troligen att bli ännu vanligare med tiden. Däremot står det naturligtvis var och en fritt att uttrycka sig på något annat sätt, t.ex. fördriva tid, tillbringa tid, eller för att ta frågeställarens exempel: vara en dag i Stockholm.