Hur blev du intresserad av språk?
Det är en svår fråga, eftersom jag alltid har varit intresserad av språk. Under min barndom levde jag i en väldigt svenskspråkig miljö, där jag främst bollade mellan dialekt, högsvenska och sverigesvenska, som via tv:ns inflytande smög sig in i våra lekar. Det gav mig en medvetenhet om olika varieteter och stilnivåer, vilket så småningom ledde till min doktorsavhandling om språket i radio- och tv-nyheterna.
Under barndomen fanns också engelskan starkt närvarande, eftersom det fanns Amerikaemigranter i vår släkt. Finskan, däremot, kändes väldigt främmande och avlägsen och fick en praktisk betydelse först då jag flyttade till Helsingfors för studier. I samma veva väcktes mitt engagemang för språkliga rättigheter och språkpolitik, vilket har följt med mig i alla de jobb jag har haft. De senaste åren har mitt forskningsfokus gällt ungas språk, vilket bottnar i en tanke om språklig jämlikhet. Svenskspråkiga unga i Finland lever i väldigt olika språkliga miljöer, och skolan lyckas inte jämna ut dessa skillnader. Det handlar om tillgången till främmande språk, men också om undervisningen i finska och om nivån på ungdomarnas svenska. Språk är kapital, kultur, känsla och kommunikation, och genom att stärka och bredda ungas språkliga repertoar kan vi ge dem bättre förutsättningar för framtiden.
Har du någon språklig idol?
Det finns många jag uppskattar för deras språkliga kompetens, men om jag ska välja endast en person, så blir det min 9-åring. Hon har en beundransvärd språklig kreativitet och experimentlusta. Här hemma varvar hon sina modersmål svenska och finska med engelska, sverigesvenska, som hon älskar att härma, och sin egen variant av Larsmodialekten, som hon försöker lära sig under våra besök hos mormor och morfar. Dessutom är hon en hejare på att argumentera och kan förhandla sig till nästan vad som helst!
Om du fick välja en enda bok att ta med till en öde ö, vilken bok skulle du välja?
Jag måste protestera lite mot frågan, för om jag fick välja några saker att ta med till en öde ö, skulle mitt val vara mera inriktade på överlevnad. Men om jag nu måste välja en bok, borde det väl vara en som jag skulle ha nytta av en längre tid och kunna läsa om och om igen. Bibeln läste jag igenom i gymnasiet, och även om där finns många passager man kan ägna tid och reflektion åt, är stora delar sist och slutligen ganska tråkiga. I stället faller valet på Tolkiens Sagan om ringen-trilogi (så jag fuskar lite och väljer tre böcker), som jag läst fler gånger än jag kommer ihåg. Jag fascineras av hur han lyckas levandegöra påhittade världar och folkslag, och lingvisten i mig uppskattar storligen hans påhittade språk.
Vilken roll spelar språket i din vardag?
Språket spelar väl en stor roll för alla, antar jag, men jag är väldigt medveten om språk och språkliga aspekter. För mig som forskare, universitetslektor, journalist, översättare, sångare och förälder är språket det viktigaste ”arbetsredskapet” och för mig som människa är det en källa till njutning, identifikation och trygghet, men också en källa till osäkerhet och frustration.
Vad är det värsta och det bästa med språket?
Det både bästa och värsta är att språket är ett maktmedel. Med språk kan man inkludera och exkludera, informera och förvilla, trycka ner och höja upp, stärka och försvaga, såra och hela, hata och älska. Det ser vi t.ex. i det polariserade diskussionsklimatet, i politiken och i det allt mer splittrade medieutbudet. Som universitetslektor i journalistik ser jag det som en av mina viktigaste uppgifter att få de blivande journalisterna att förstå kraften som finns i deras viktigaste arbetsredskap. Det handlar inte bara om språkriktighet, även om det också är viktigt, utan om språkets roll som kulturbärare och identitetsskapare, speciellt för ett folk i minoritet, och om hur språket skapar vår gemensamma verklighet. Journalisterna beskriver samhällsskeendena och med sina ordval kan de påverka våra uppfattningar om verkligheten. Språk är makt och det maktmedlet behöver hanteras ansvarsfullt.