Webben utmanar och stimulerar den skrivna svenskan

Årets tema för Språkvårdsdagen var att skriva svenska. Skriven svenska har visserligen genomgått en del reformer under historiens lopp men aldrig förr har det skrivna språket förändrats i så snabb takt som det gör i dag. Vad är det som har hänt? Jo, internet och den multimodala, virtuella världen påverkar och ändrar våra skrivvanor i allt högre grad. På nätet ställs nya krav på texter, samtidigt som det levande talade språket ofta blir satt på pränt utan att man tagit hänsyn till några skriftspråksnormer. Webbtexter följer helt andra konventioner än tryckta texter och på så vis har också det skrivna språket blivit allt mer dynamiskt. Under Språkvårdsdagen blev detta ett genomsyrande tema. Det gäller att hänga med i webbens svängar, både då det gäller kraven som ställs på det skrivna språket på internet, och möjligheterna som multimodala texter i bästa fall kan erbjuda.

I dag styr innehållet formen

Marit Lindqvists karriär fungerar som praktexempel på utvecklingen. Hon jobbar som redaktör på Svenska Yle och beskriver hur hennes arbetsuppgifter förändrats sedan hon började jobba på radion. Programmen skapades utgående från en sekundtidtabell, vilket givetvis gjorde att det textuella innehållet i hög grad styrdes av formen. När internet kom med i bilden användes webbsidorna främst till att dokumentera manuskripten och de var inte avsedda för någon större läsekrets.

Redaktörens roll är att anpassa materialet efter mediet.

Så småningom blev webben en allt mer betydelsefull plattform för nyhetsproducenterna och under en viss tid var man till och med så fokuserad på att producera innehåll för webben att det övriga innehållet fick för lite uppmärksamhet. Den här ivern lär ska ha dämpat sig en aning, även om webbmaterialet fortfarande spelar en avgörande roll i redaktionsarbetet. För att få samma innehåll att fungera i olika medier, i Lindqvists fall till exempel i radio och på webben, behöver det bearbetas på olika sätt. Formen styr inte längre arbetet. Nu är det innehållet man utgår från, och redaktörens roll är att anpassa materialet efter mediet. Innehållet kan publiceras på webben, i radio, på tv eller i en tryckt nyhetskanal.

Symboler och bilder

I de journalistiska kretsarna har man med andra ord redan länge arbetat med att hitta en balans mellan text och annan media, och någon som tänkte i samma banor var Helena Englund som jobbar som författare och språkkonsulent. Hennes retoriska fråga till åhörarna löd: ”Behövs bilder på webben?”. I sin presentation visade hon praktiska exempel på hur bilder kan ge texten ett mervärde, men också hur de kan skapa förvirring. Det som man som åhörare överraskades av var hur mycket bilder man stöter på när man surfar omkring på olika webbplatser. Nätet är fullt av små ikoner och symboler. Hur bra de fungerar i praktiken varierar stort. Ibland använder vi bilder av gammal vana och glömmer bort att bilden måste ha ett tydligt syfte och att den sällan klarar sig utan en medföljande beskrivning.

Bloggen – offentlig och personlig

Internet har också gjort det möjligt för vem som helst att publicera sig på nätet. Så gör till exempel de bloggande modersmålslärarna Amanda Audas-Kass och Rolf Blauberg som under Språkvårdsdagen diskuterade sina respektive bloggar och hur det är att producera personligt innehåll för ett offentligt sammanhang. Båda ansåg att den stora textmängd som omger dem påverkar hur de förhåller sig till sitt skrivande. Amanda Audas-Kass tog upp svårigheten med att vara stolt över att identifiera sig som bloggskribent. Rolf Blauberg har i sin tur ofta grubblat över mansrollen i förhållande till bloggandet då det fortfarande är vanligt att man kopplar ihop bloggar med unga tjejer som skriver om livsstil, glamour och skönhet. Audas-Kass undrade i samband med detta om synen på bloggarna skulle vara en annan om de förknippades med manlighet. Som modersmålslärare är de båda måna om språket i sina bloggar och såg sitt skrivande som någonting nödvändigt, både av privata och professionella skäl.

Övriga anföranden under Språkvårdsdagen hölls av Johanna Rutenberg från LL-center, översättaren Janina Orlov och Ola Karlsson, huvudredaktör för Svenska skrivregler.

Det är intressant att se hur personer som jobbar med språk förhåller sig till språket. I allt högre grad verkar det som om språkvetare väljer att se på språket som någonting levande som både utvecklas och avvecklas med tiden. Dagens melodi verkar vara att man nyfiket följer med hur språket varierar, och om det föreskrivna standardspråket – det man till exempel kan slå upp i SAOL, Svenska skrivregler eller Svenska Akademiens språklära – verkligen representerar det språk som talas av språkbrukarna.