Portugisiskans svanesång i språkens Goa?

Att landa i den lilla delstaten Goa både känns och känns inte som Indien. Visst, det vimlar av folk i synnerhet i huvudstaden Panaji (Panjim) och stränderna är fulla av turister.  Det är Incredible India för hela slanten men samtidigt India light, en mjukare upplaga av livet runt omkring. Vad är detta mjukare? Språket brukar vara en nyckel till ett nytt rum. Vem talar vad i Goa? Portugisiska för länge sedan, men nu?

Det är engelska som gäller. Skyltar, tidningar och samtal, allt går på engelska. Bakom engelska skymtar konkani (konknni), det språk som alltid talats hemma och blivit Goas eget officiella språk. Konkani används ändå rätt sparsamt i kulturen och offentligheten. Hinduerna har alltid använt konkanis släkting marathi som kulturspråk, och fördelningen eller diglossin mellan konkani och marathi har existerat sedan medeltiden. Marathi är för övrigt också det språk som talas i Maharashtra, delstaten norr om Goa där Bombay ligger.

Inflyttarna talar hindi och man lär sig språket men det är ingen höjdare – frånsett att Bollywood, filmstaden Bombay, levererar på hindi. Hindi hörs förstås på badstränderna eftersom över 80 procent av turisterna kommer från det övriga Indien.

Engelska och ryska

Goas folkmängd på drygt 3 miljoner får varje år en ökning med närmare 8 miljoner turister (2017). Av dem är närmare 90 procent från Indien. Den största gruppen utifrån är ryssarna och därefter kommer engelsmännen. Ryska hörs och ses på badstränderna. Försäljarna kan sin ryska och menyerna är på engelska och ryska. 

Engelskan som lingua franca har status av sin historia i Indien och av sin internationella tyngd i handel och politik. Det används nästan som ett modersmål i hemmen vid sidan av konkani – även om det blir överrapporterat. Överrapporteringen säger något om hur högt man värderar det.                

Engelskan som lingua franca har status av sin historia i Indien och av sin internationella tyngd i handel och politik.

Engelska, ryska, konkani, marathi och hindi, det borde räcka. Men de gamla husen, portvinet överallt, de portugisiska namnen, de europeiskt klädda kyrkobesökarna, allt detta visar på ett annat språkligt förflutet.

 

Portugiserna tog över

Portugiserna landsteg i Goa 1510, och 1961 ”befriades” Goa av Indien. Under 450 år påverkades Goa av Portugal; lagstiftning, religion och språk. I motsats till det övriga Indien har delstaten fortfarande en civil portugisisk lag från 1870 av europeisk typ. Men vad blev det kvar av språket?

Under 450 år påverkades Goa av Portugal.

I Panaji går man förbi den stora katedralen där det dagligen hålls mässor, mest på engelska, ibland på konkani och ibland på – portugisiska.  Bredvid kyrkan ligger den gamla stadsdelen Fontainhas med små gränder, liten kyrka, prunkande trädgårdar, familjepensionat och restauranger. Det känns som i det gamla Portugal. Människorna är mestadels europeiskt klädda men de språk som hörs är konkani och engelska. Vid en öppen dörr till en liten bostad frågar jag en äldre man om han talar portugisiska. Javisst gör han det. Det är ju det språk han utbildats på. Hans son då? Det är sämre. Sonen förstår lite men talar inte just alls språket ­­– vilket inte hindrar ynglingen från att göra ett mycket europeiskt intryck.

Detta är portugisiskans öde i stadslivet. Namnen, religionen (en fjärdedel av befolkningen är katoliker), klädseln, matvanorna, den lokala miljön, allt detta finner man om än hos en minoritet. Det är äldre personer som kan sin portugisiska och med vemod kommer ihåg den tiden då Goa var en portugisisk provins och man var portugiser liksom man geografiskt var indier. Det ofta citerade ordet för detta är saudade, ett vemod som påminner om fadosången i Portugal.

Portugisiska stereotypier

I det stora centret Kala Academy pågår en lokal basar. Hantverk, mat och tyger säljs. Där träffas gamla indiska portugiser och just där, i ett mycket lokalt sammanhang, markerar de sin särart och gemenskap genom att tala portugisiska.

Jag besöker Camões, en internationell språkorganisation för portugisiska som liknar Svenska institutet. Ledaren för institutet, Correira da Silva, kommer från Portugal och berättar om sitt första intryck av portugisiskan i Goa: indierna i väntrummet på flygplatsen i Lissabon talade portugisiska. Det var (äldre) goaner som markerade sin sociala och regionala identitet med att tala portugisiska just där. Lite senare skulle de övergå till engelska och konkani. De markerade sin identitet på samma sätt som de indiska portugiserna som jag tidigare hört på basaren.

Den portugisiska kulturen stöds världen över också av Fundacão Oriente. I ett annars överbelamrat Panaji är deras villa en osannolik oas i gammal stil. I Sydostasien lever ännu något av ett gammalt portugisiskt imperium. Ett nätverk knyter an till Macao i Kina, till Angola och Moçambique i Afrika, till närliggande östra Timor och avlägsna Brasilien. Fundacão Oriente har koll på situationen men uppträder diskret. Den indiska nationalismen är ny och förhåller sig avvaktande till det som kan uppfattas som koloniala lämningar.

I skolorna uppfattas portugisiska som ett perifert språk och läroböckerna är noga med att ta in material om dagens indiska situation.

I skolorna uppfattas portugisiska som ett perifert språk och läroböckerna är noga med att ta in material om dagens indiska situation. Den nationalistiska tendensen är tydlig. Läroboken Horizontes Portugueses inleds med ett högtidligt löfte:

 

PROMESSA SOLENE

”A Índia é meu pais e todos os

indianos são meus irmãos.”

 

HÖGTIDLIGT LÖFTE

”Indien är mitt land och alla

indier är mina bröder.”

Portugisiska på hotellets bakgård

Kan man träffa på portugisiska utanför den gamla stadsdelen Fontainhas i Panaji och språkcentrum som Camões? Calangute där jag bodde är känt och ökänt som Goas mesta turistort och beach. Mitt enkla hotell låg en bit från stranden. Bakom hotellet fanns ett gytter av hyddor, hus och butiker. Fanns det kanske någon som kunde portugisiska? Jag fick höra att det fanns en portugisisk äldre dam i det finaste huset och hon kanske kunde ge lektioner. Bingo!

Damen ifråga hade rötterna i Indien men var till klädsel och kommunikation portugisisk. Inte oväntat visade det sig att hennes släktingar ägde marken och byggnaderna bakom hotellet. Hon var närmast femspråkig. Med sin särbo talade hon portugisiska och engelska samtidigt som hon definierade konkani som känslornas språk. Konkani var också det språk man (hon) tillrättavisade tjänstefolk på: A lingua konkani é de criadas! Motvilligt erkände hon att hon kunde hindi och marathi, ett måste i dag. Med grannarna var det konkani och engelska.

Språklektionerna blev nostalgiska.

Kyrkan var en stöttepelare i min lärares portugisiska arv. Hon gick varje morgon till gudstjänsten. Men även om den portugisiska livsstilen stöds av kyrkan betyder det inte att alla katoliker är portugisiska. Jag träffade på stranden katolska goaner från en helt annan social grupp. Det var fattiga människor som levde på turismen. De hade i dag inget med det portugisiska språket att göra. Kyrkan är mer än det portugisiska språket.

Portugisiskan är förvisso mer levande i Fontainhas i Panaji än i Calangute men den påträffas när man minst anar det. Språklektionerna blev nostalgiska.

Portugisiskan – ethnic revival?

Den stora kampen står mellan engelska och hindi som överstatligt kommunikationsmedel i Indien. Men i varje delstat finns det en stark dynamik genom de många och väl etablerade lokala språken. I Goa håller konkani och marathi sina gamla positioner. Konkani har en grundmurad ställning som basilekt, ett enkelt grundspråk för nära samtal. Om engelska och hindi står för modernitet och nya värden står konkani och marathi för en lokal och social närhet både i det förgångna och i dag. Kunskaperna i det portugisiska språket minskar om än de gamla portugisiska traditionerna omhuldas med en viss stolthet: Goa är något annat än grannstaterna, lite portugisiskt …

När ett språk blivit tillräckligt litet startar mekanismer för att rädda det som räddas kan. Den term som används är ethnic revival, ett etniskt återupplivande. Kanske det koloniala förflutna hos portugisiskan kan kompenseras av en ny internationell goodwill.  Portugisiskan är på frammarsch närmast i Sydamerika. Kontakterna utanför den europeiska sfären kan stöda portugisiskan.

När ett språk blivit tillräckligt litet startar mekanismer för att rädda det som räddas kan.

Helt visst har svenskan ett annat stöd i Finland än portugisiskan i Goa. Men attityder och känslor känns bekanta då man rör sig i det portugisiska Goa. Det är ett vemod som inte saknar vällust: saudade.