Stänga till och täcka för, stoppa varje flöde,
hindra åtkomst, dämpa ljus, vilket tråkigt öde.
Tänk att vara den som måste stå emot och spärra av,
när man inte är bekväm med jobbet chefen gav.
Luckan läggs på öppningen som var en väg för ljuset.
Porten reglas så att ingen kommer fram till huset.
Diskussionen pågår livlig tills man lägger locket på,
lockets vemod över detta kan man lätt förstå.
Rullgardinen hade velat vila på sin rulle
så att solen kommit åt att värma som den skulle.
Skorstenen får andnöd av ett mitt i pipan skjutet spjäll,
dörren lider svårt när krogen stänger varje kväll.
När jag på min vandring möter galler, huvar, grindar
hör jag deras tysta längtan efter fria vindar.
Övertygelse är inte alltid arbetsinsatsens motiv.
Luckorna och grindarna har knappast valt sitt liv.