Helfrasinlärning och engelskans inflytande – två motsatta krafter i kadetternas inlärarsvenska

Bakgrund

Engelskkunskaperna har ökat markant hos dagens unga människor i Finland. Engelskan är nu de flesta finländska studenters första främmande språk samtidigt som svenskan för finskspråkiga i praktiken har blivit det andra främmande språket. Engelskan är ett världsspråk och engelskpåverkade ord och uttryck kommer tillsynes överallt i vårt dagliga liv.

Eftersom engelskans inflytande på soldaternas svenska inte hade studerats tidigare beslöt jag mig för att undersöka dess inverkan på kadetternas inlärarsvenska. Jag skrev en licentiatavhandling om engelskans inflytande på nominalfrasen i finskspråkiga kadetters svenska. Målgruppen i min undersökning var finskspråkiga kadetter, av vilka ca 88 % hade avlagt studentexamen och resten hade en yrkesexamen bakom sig. Korpusen bestod av kadetternas skriftliga uppgifter i svenska från åren 2002-2006. Hela materialet omfattade lite under 10 000 ord.

I föreliggande artikel redogör jag för de resultat jag fick om förhållandet mellan engelskans inflytande och helfrasinlärning. Jag söker svar på varför en elev som i högstadiet kanske skrev ”Jag läste boken.” senare börjar skriva ”Jag läste den bok.”

Helfrasinlärning

Redan på ett lågt inlärningsstadium behärskar inlärarna former som t.ex. bussen, skolan, klockan, landet, för de bestämda formerna är frekventa i det dagliga språkbruket. Många vanliga ord lärs in holistiskt i bestämd form som helfras. Detta kan i inlärarspråket leda till att den bestämda formen uppfattas som grundform.

I min avhandling ingick det en pilotundersökning med tolv texter på 150 ord i varje text. Jag ger nedan en förteckning över alla de substantiv med suffixartikel som förekom i pilotundersökningen. Med förteckningen vill jag visa att kadetterna kan böja vanliga substantiv i bestämd form singularis. Siffran inom parentes anger antalet belägg. (Eventuella skrivfel i beläggen förbises. Av sammansatta substantiv anges bara sista ledet.)

arbetet	1	besket	3
brigaden	4	byggnaden	1
dagen	1	drren	1
ersttningen	1	examen	1
frsvaret	1	gymnasiet	1
hallen	1	hsten	3
jobbet	2	klockan	2
klubben	3	kursen	5
livet	2	lunchen	1
magistern	1	mnaden	1
naturen	1	plutonen	1
salen	1	skolan	18
tiden	5	truppen	1
tvlingen	2	utbildaren	1
utbildningen	3	vrnplikten	5
yrket	2	ret	1

Nedan listar jag de felaktiga formerna i pilotundersökningen. Felen förorsakas av fel genus eller fel grundform, inte av principen att bilda bestämd form.

landen               1

listen                 1

skolen               1

Om genusvalet är rätt, kan kadetterna bilda den bestämda formen rätt. Korrekthetsprocenten i pilotundersökningen var 100. Man kan dock inte bevisa att det är just helfrasinlärningen som gjort sig gällande i inlärningsprocessen, men antagandet bekräftas av de typexempel som följer:

1. Han tyckte att det var en bra skolan.

2. Antti fullgöra efter gymnasium en värnplikten i Pori brigaden.

3. Vår säkerheten genomföras inte om vi isolerar oss.

Det händer också att kadetterna lägger till en pluraländelse till vad de tror är den korrekta grundformen. I exempel (4) används varianterna rummet och rummets.

4. Jag har reserverat rummet för alla. Alla är dubbelrummets och alla finns här i Försvarshögskolan.

I den första satsen verkar rummet stå för obestämd singularis eller obestämd pluralis utan ändelse, i den senare satsen får substantivet en pluraländelse, lånad av engelskan.  Bruket av pluraländelse på -s i ett svenskt substantiv bevisar att även strukturerna kan bli utsatta för engelskans inflytande.

Jämförelser mellan svenska,  engelska och finska nominalfraser

Innan jag fortsätter med engelskans eventuella inflytande på nominalfrasen i inlärarsvenskan, vill jag kort redogöra för substantivböjningen i svenska, engelska och finska och ge de engelska och finska motsvarigheterna till den utbyggda nominalfrasen i svenskan. I uppställningen på sidan 12 sammanfattar jag de strukturella skillnaderna.

Skillnaderna mellan nominalfraserna i svenska, engelska och finska är stora och de kan därför leda till interferens i inlärarspråket. Jag ska i det följande peka på några eventuella felkällor.

För en inlärare av svenska som L3 är den svenska nominalfrasen krävande. Dess struktur är mera komplicerad än t.ex. i engelskan. Svenskans substantivindelas i fem (sex) huvuddeklinationer enligt substantivets genus, form och betoning och de böjs i pluralis enligt dessa deklinationer. Att välja rätt genus förorsakar inlärare huvudbry, för reglerna är komplicerade och inte helt täckande.

I svenskan kongruerar bestämningarna med huvudordets genus och numerus. Inlärningen av kongruensböjningen kräver mycket övning. De kongruensböjda leden i en utbyggd nominalfras är minst tre i svenskan. Det faktum att man markerar substantivets bestämdhet dubbelt är svårt för den som lär sig svenska som främmande språk. Exempel: ett modernt vapen, det här moderna vapnet.

Den bestämda fristående artikeln används i svenskan vanligen bara om substantivet har ett framförställt attribut. Svenskans genustilldelning och de grammatiska reglerna för att uttrycka bestämdhet kan inte tillägnas lätt.

I jämförelse med svenskan saknar engelskan genus. Artiklarna ställs framför substantivet, suffixartikel saknas. Användningen av bestämd framförställd artikel kräver inget attribut till substantivet. Kongruensböjning saknas i engelskan. Adjektivet har samma form i singularis som i pluralis. 

I jämförelse med finskan uttrycker svenskan definithet med framförställda artiklar och med suffixartiklar, engelskan med framförställda artiklar. I finskan är det ofta ordföljden som uttrycker definitheten.  Den typologiska skillnaden mellan de finsk-ugriska språken och de germanska språken är stor. Sannolikheten för transfer (överföring) från engelska till svenska är på basis av den nära släktskapen mellan språken större än transfer från finskan. 

Kontrasten mellan svenskans komplicerade och engelskans enklare strukturer i nominalfrasen kan utsätta inlärarsvenskan för interferens från engelskan, speciellt på lägre inlärningsstadier och i formell undervisning. Språkens släktskap spelar antagligen en avgörande roll.  

Inlärningen av den svenska nominalfrasen

Inlärningen av den svenska nominalfrasen har studerats av flera forskare. Antti Pitkänen (1982) anser att de olika genusböjliga leden, genus och definithet är så svåra att tillägna sig att han talar om ”banditspecies”, med vilket han menar att eleverna väljer formerna helt slumpmässigt. 

Sinikka Lahtinen (1988) förklarar frastypen det bästa tiden med helfrasinlärning. Det framgår ytterligare av Lahtinens undersökning att gymnasisterna behärskade suffixartikeln nästan felfritt, till 98,3 %. Däremot var behärskningen av den bestämda fristående artikeln svårast: 85,6 % av beläggen var korrekta. Den bestämda fristående artik­eln var också lågfrekventast av alla genusböjliga led i nominalfrasen hos hennes informanter.

Monica Axelsson (1994) diskuterar också finskans se (se tyttö ’den flickan’) och anser att finskan (L1) har kunnat inverka på bruket av typen den flickan och den flicka hos inlärarna.  Hon hänvisar också till Håkan Ringbom (1985) som antar att engelskans inflytande förorsakar överanvändning av den fristående bestämda artikeln. Axelsson och Lahtinen är eniga om att helfrasinlärningen är en förklaring till att inlärarna kan bilda den bestämda formen rätt och att den bestämda formen har en hög korrekthetsprocent.

Också Anders-Börje Anderssons (1992) resultat visar att det definita suffixet är den mest använda genusmarkören hos inlärarna. Suffixet används oftast rätt och lärs in redan i ett tidigt skede.

Engelskans inflytande

Jag ska nu gå närmare in på den, det, de-inledda nominalfraser i kadetternas skriftliga produktion och presentera några frekvensuppgifter ur följande källor i min avhandling:

Texter skrivna om ett givet tema

Samplets omfång: cirka 22 500 ord (av 150 kadetter). Antalet nominalfraser 149, varav 56 belägg (38 %) av typen den, det, de + substantiv utan attribut och suffixartikel.

I vissa exempel kan utelämnandet av suffix­artikel och bestämd pluraländelse tolkas som determinativ eller att skribenten velat ge frasen mer betoning. Min invändning mot detta är trots att tolkningen någon gång kunde vara möjlig  att eftersom kadetterna på den aktuella inlärnings­nivån inte har tillägnat sig de vanligaste frastyperna kan de inte heller använda specialfall. En ytterligare invändning är att engelskans the också kan tolkas demonstrativt eller determinativt. Finskans se kan stödabruket av nämnda frastyp.

Här är ett exempel ur materialet:

Jag är 25 år tjänsteman från Iisalmi. Jag har varit i min arbetsplats 14 månads. Jag har haft många diplomer och dekorationer. Min kompaniet har aldrig varit bästa i alla tävlingen vi har i prikad. Om du vill välja mig jag vill ta med nästa kunskaper: marsch, skjutning och vildmarkskunskapen. Jag vill skriva rapport om den utbyte och ge det för alla att läsa i min Prikad. Jag hoppas at du välja mig så jag kan lär mig mera i den ytbyte. Jag tror att man måste aldrig lära sig nya saker och utveckla sig. Därför jag vill ha den stipend så jag kan lära mig nya saker.

Lucktest I

För att utesluta möjligheten att tolka frastypen den, det, de + substantiv utan attribut och suffixartikel determinativt gav jag studerandena i uppgift att fylla i frasen det här yrket i följande sats utgående från den finska satsen. Antalet deltagare var 278.

Det här yrketpassar för mig.

Tämä ammatti sopii minulle.

Resultatet blev följande:

1.  Den här, den där + suffixartikel (korrekt kongruensböjning, ev. fel genus)

Typexempel: det här yrket, den här yrken

Antalet belägg: 124

2.  Den här, den där + suffixartikel (inkongruens, ev. fel genus)

Typexempel: det här yrken, den här jobbet

Antalet belägg: 22

3.  Bestämd  artikel, men suffixartikel saknas (ev. fel genus)

Typexempel: det här yrke, den här job(b), de yrke

Antalet belägg: 82

4. Bestämd artikel + suffixartikel (ev. inkongruens)

Typexempel: det yrket, den jobben, de här jobbet

Antalet belägg 13

5. Olika fall med pronomenet denna

Typexempel: detta yrke, dessa jobbet

Antalet belägg 7

6. Diverse fall med helt andra konstruktioner

Antalet belägg 15                      

7. Inget svar

Antalet fall: 15                                      

Resultatet av lucktestet visade att 82 (30 %) av fraserna saknade suffixartikel trots den framför ställda bestämda artikeln den, det, de.  Den finska satsen ger ingen möjlighet till spekulationer över huruvida nominalfrasen får en extra betoning eller om den används determinativt. Frastypen måste få en annan förklaring. I kategorierna 1, 2 och 4 ser vi att inlärarna känner till den bestämda formen av substantiven i fråga. Det gäller vanliga, frekventa substantiv. Jag anser att resultatet stöder mina tidigare slutsatser i föregående avsnitt att engelskans the + substantiv har influerat inlärarspråket.

Lucktest II

I lucktest II ville jag se om den bestämda framstående artikeln enligt normen följs av ett huvudord i bestämd form i fraser med adjektivattribut. Även i denna uppgift fyllde kadetterna luckan (det understrukna stället) i den svenska satsen utgående från finskan.  Den aktuella satsen var:

Den yngsta kursen började sina studier i Villmanstrand.

Nuorin kurssi aloitti opintonsa Lappeenrannassa.

Antalet belägg var 96 och de fördelades enligt följande (i analysen fästes ingen uppmärksamhet vid attributets form, inte heller vid eventuella genus- och numerusfel):

1. Attribut + substantiv utan suffixartikel.

Typexempel: yngst kurs, yngre kurs

Antalet belägg 9

2. Attribut + substantiv med suffixartikel.

Typexempel: yngst kursen, yngre kursen

Antalet belägg 7

3. Bestämd fristående artikel + attribut + substantiv med suffixartikel

Typexempel: den yngst kursen, det ungste kurset

Antalet belägg 55

4. Bestämd fristående artikel + attribut + substantiv utan suffixartikel

Typexempel: den ungsta/e kurs, den ung kurs

Antalet belägg 25

Antalet exempel på den, det, de + substantiv utan suffixartikel är sammanlagt 25/96 (26 %).

Det låga inlärningsstadiet spelar en väsentlig roll i det ovanstående testet, men det utesluter inte engelskans inverkan. Jag håller det för sannolikt att engelskan har sin andel i ovannämnda 26 %. Ett argument är att det måste finnas någon motkraft till helfrasinlärningen. Den bestämda formen kursen är mycket frekvent i kadetternas skriftliga produktion, men trots det utelämnas suffixartikel i 26 % av beläggen. I uppställning  2 ovan sammanfattar jag resultaten.

Diskussion

Det frekventa (31 %) antalet nominalfraser som inleds med de, det eller de men som trots det saknar suffixartikel eller bestämd pluraländelse har enligt min mening sin förklaring i den modell som engelskans the + substantiv har gett. För engelskans inflytande talar också att helfrasinlärningen i dessa exempel inte spelar någon roll: bekanta ord som antagligen har lärts in som helfras och tillägnats i ett tidigt skede lämnas utan suffixartikel. Finskans se kan spela en roll i överanvändningen av den, det och de.

Min undersökning om den utbyggda nominalfrasen visar att engelskan kan påverka strukturer­na i inlärarspråket. Trots att de frekvensuppgifter jag angett inte är statistiskt signifikanta därför att samplen inte är tillräckligt omfattande, visar de ändå en viss tendens. Jag ser engelskans inflytande och helfrasinlärningen som motstridiga krafter i inlärarsvenskan, men också som ett övergående fenomen. Inlärningsnivån hos mina informanter har enligt den allmäneuropeiska referensramen varit högst B1, oftast därunder. Kadetter med bättre färdigheter i svenska använder den svenska nominalfrasen mera målspråksenligt.

 

Litteratur

Andersson, Anders-Börje (1992): Second Language Learners´ Acquisition of grammatical  Gender in Swedish. Doktorsavhandling. Gothenburg Monographs in Linguistics 61. University of Göteborg: Göteborgs universitet; Institutionen för lingvistik.

Axelsson, Monica 1994: Noun Phrase Development in Swedish as a Second Language. A Study of Adult Learners Acquiring Definitness and the Semantics and Morphology of Adjectives. Doktorsavhandling. Centre for Research on Bilingualism. Stockholm University.

Lahtinen, Sinikka 1998: Genuskongruens och genus i finska gymnasisters inlärarsvenska, Jyväskylä, University of Jyväskylä.

Pitkänen, Antti. J (red.) 1982: Interlingua studier. Skrifter utgvina av Institutionen för filologi II vid Tammerfors universtitet (Nordisk filologi) nr 7.

Ringbom, Håkan 1987: The Role of the First Language in the Foreign Language Learning. Clevedon & Philadelphia: Multilingual Matters Ltd.

Ringbom, Håkan 2007: Cross-linguistic Similarity in Foreign Language Learning. Clevedon-Buffalot- Toronto. Multilingual Matters Ltd.