Svar: Valutabeteckningen euro böjs inte i pluralis när det är fråga om belopp: 3 euro, 2 miljoner euro, många euro, betala i euro. Avser man de enskilda eurosedlarna eller euromynten kan man tala om euror: Vi kommer inte att få se några euror i praktiken förrän om tre år.
Självfallet kan euro användas i bestämd form på samma sätt som vi talar om marken och kronan: Vad vet du om euron? När införs euron? Också eurocent (i dagligt tal cent) är oböjt i pluralis: En kopp kaffe kostar 80 cent.
Både euro och cent är så korta ord att de normalt inte behöver förkortas. Den internationella valutabeteckningen EUR bör under inga omständigheter användas i vanlig löpande text och i prisangivelser o.dyl., eftersom den inte i praktiken är kortare än euro med små bokstäver.
I tabeller, prisangivelser o.dyl. kan man använda eurotecknet X, som kommer efter den siffra som anger beloppet: pris 12 X. Problemet är att tecknet än så länge saknas på de flesta datorer, men den saken kommer säkert snart att rättas till. För hand går det ju lätt att skriva ut tecknet, t.ex. på en prislapp. På finska rekommenderas alternativt ett litet e, och det bör kunna användas också på svenska åtminstone under en övergångsfas: varan kostar 27 e.
Mer problematiskt är det med cent. På finska heter det sentti, och förkortas följaktligen snt. Det är inte så bra om den förkortningen blir allmän i prisangivelser, eftersom snt ju inte kan stå för det svenska (och mer internationella) cent. Den rekommenderade förkortningen på svenska är c. I t.ex. prisuppgifter, framför allt i tvåspråkiga områden, är det bäst att ange cent som decimaler av euro: pris 7,65 X resp. 0,75 X.
Euro uttalas [eu´rå] precis som det skrivs, med samma diftong som vi har i Europa. I Sverige hör man ofta uttalet [ev´ro], men det beror på att många svenskar har svårt för att uttala diftongen [eu] (jfr det vanliga svenska uttalet [nevrå´s]). Självfallet ska vi inte på svenska använda det engelska uttalet [jo´rå], lika lite som det tyska [åj´rå] eller det franska [örå´].