”När kollegan Kjell Westö och jag en kväll var ute och uppträdde tillsammans och han hade berättat om hur både hans farfar och hans morfar hade stupat och jag hade talat om åldrandets existentiella mening och vi båda var rörda såväl över oss själva som över varandra – ja, då var det en äldre man som en smula mödosamt reste sig och undrade: ’När vi nu har två författare här kan vi kanske få veta vilka kommateringsregler som gäller?’”


(Merete Mazzarella: Linjer mellan stjärnor. Essäer om identitet. 2002)