Sanningen om Silvias alkoholism. Så skriver en svensk kvällstidning på sin löpsedel. När man öppnar tidningen får man veta att Silvia inte är alkoholist och att hon aldrig varit det. Det var sanningen om drottningens alkoholism.
Journalisten och författaren Katarina Mazetti var inbjuden till Mediespråk och talade bland annat om hur språket balanserar mellan sanning och lögn för att skapa så kallade nyheter.
– Man håller sig precis på gränsen för vad som går att säga. Så länge det inte är lögn går det inte att komma åt den här typen av rubriksättning. Man kan inte anmäla en tidning för att skriva sanningen, sade Mazetti.
Mazetti talade också om bristande genusperspektiv i nyhetsrapporteringen.
Medierna kablar ut en nyhet om att den svenska lönenivån har stigit med fem procent. Men om samma nyhet vinklas ur ett kvinnoperspektiv får man fram att mäns löner stigit med sju procent, medan kvinnornas sjunkit med en procent.
– Det är en helt annan nyhet, inskärpte Mazetti.
Hon fortsatte därefter att tala om värderingar som färgar språket när till exempel högern kallar public service för statsmedierna. Eller när reklamradio kallas för fri radio.
Hon tog också upp frågan om osynliga mediedrev. Mazetti hävdade, i en snarast konspiratorisk teori, att det var ett osynligt drev som fällde det feministiskt inriktade radioprogrammet Freja, som Mazetti själv jobbade för.
Hennes slutsats var att journalisterna inte har tid att undersöka rapporter. De garderar sig istället genom formuleringar som ”i en rapport sägs att …” och så låter man motparten svara. Sanningen kommer egentligen inte fram. I andra fall händer det att journalister vet för mycket om sitt ämne, de är för inbäddade för att kunna hålla en kritisk distans. Mazetti menade att bloggar faktiskt i många fall kan ge en mer nyanserad och bättre bild av en nyhet än tidningarna.