Händerna svettas, hjärtat slår snabbare och det känns som om orden fastnar. Efteråt går du runt och funderar på om du använde rätt böjningsformer eller om du kanske använde fel ord. De flesta känner igen de här känslorna när de pratar ett främmande språk. Ångest, skam och rädsla för att misslyckas. Men hur är det om det känns likadant när du ska prata ditt modersmål?
De som talar minoritetsspråk upplever många gånger något som kallas språklig attrition. Det innebär att deras språkkunskaper i förstaspråket har försämrats eller nästan försvunnit. De förstår språket, men känner starkt att de inte själva kan tala det. Många vill ta tillbaka språket, går kurser och försöker lära sig alla grammatiska regler, men vågar kanske inte öppna munnen utanför hemmet – eller kanske inte ens där. Orsakerna är flera men minoritetsspråkstalarnas upplevelser är i stort sett desamma.
De som talar minoritetsspråk upplever många gånger något som kallas språklig attrition. Det innebär att deras språkkunskaper i förstaspråket har försämrats eller nästan försvunnit.
Den norska socionomen Jane Juuso, som själv har samisk-norsk bakgrund, har fördjupat sig i problematiken bakom språkspärrar. Med utgångspunkt i teorier och verktyg som används inom kognitiv beteendeterapi (KBT) har hon utvecklat en metod som kan minska språkångest och språkskam.
Språkspärrskurser som stöd i språkrevitalisering
Att talare av minoritetsspråk vågar använda sitt språk, utveckla sina språkkunskaper och föra språket vidare till nästa generation är avgörande för språkrevitalisering och för att hålla minoritetsspråken levande. Ett intressant fenomen Jane Juuso tar fasta på är existensen av någon slags språkspärr, vilket innebär att talarna åtminstone i någon mån behärskar ett språk men inte kan förmå sig att använda det.
För att minska språkspärrar ordnas det så kallade språkspärrskurser där deltagarna får dela med sig av sina rädslor och i en trygg miljö börja använda språket tillsammans med andra i en liknande situation. Kurserna bygger i stort sett på den metod som Jane Juuso presenterar i sin bok Tar tillbake mitt språk (2009). Den är även översatt till svenska under titeln Jag tar tillbaka mitt språk (2013), och finns tillgänglig på nätet.
Språkspärrskurserna leds av specialutbildade kursledare. De första språkspärrskurserna ordnades för samisktalande i Norge, och i Sverige finns det nu kursledare i samiska, meänkieli och finska. Språkspärrskurserna är inte språkkurser utan fokus ligger på att deltagarna vågar börja använda sitt modersmål, det minoritetsspråk som de kanske inte längre använder aktivt och som de har svårt att våga tala – trots att de har kunskaper i språket.
KBT-inspirerad metod – men inte terapi
Kurserna och metodiken bygger på kognitiv beteendeteori, men det är viktigt att betona att kursledarna inte är terapeuter och att kursen inte är terapi. Språkspärrskurserna erbjuder stöd och möjlighet att träffa andra som upplever liknande rädslor och språkskam. Syftet är att kursdeltagarna ska våga börja använda språket mer i vardagen.
Vanligtvis ger deltagarna också ett tystnadslöfte, det vill säga kursdeltagarna kommer överens om att det man delar med sig av på kursen inte sprids vidare.
Under kursen tar alla sina egna steg och varje deltagares väg kan se olika ut. Kursdeltagarna får dela med sig av sina tankar och känslor i en trygg miljö. Vanligtvis ger deltagarna också ett tystnadslöfte, det vill säga kursdeltagarna kommer överens om att det man delar med sig av på kursen inte sprids vidare.Varje deltagare har dessutom en så kallad språkfadder som hjälper och stöder längs vägen. Språkfaddern är en person som kursdeltagaren litar på och kan tala minoritetsspråket med. Deltagarna kan också hitta en språkfadder med hjälp av kursledarna.
Genom kursen får deltagarna bland annat lära sig olika strategier för att hantera katastroftankar och ersätta dem med alternativa positiva tankemönster. Deltagarna får även individuella hemuppgifter som de genomför mellan de fysiska träffarna. Under kursen gång får de olika verktyg för att hantera negativa tankar kring sina språkkunskaper och språkskam. Kursen och inte minst de andra deltagarna utgör ett värdefullt stöd.
Kurserna har gett positiva upplevelser
Projektrapporterna och intervjuerna med tidigare deltagare i språksprärrskurser visar att kurserna har gett positiva upplevelser. Många har upplevt att kursen har hjälpt dem med att komma över tröskeln och att de har vågat börja använda språket mer.
För många är det redan en lättnad att få träffa andra som befinner sig i samma situation.
Deltagare har olika bakgrund och förutsättningar. En del har kanske tagit sina första steg mot att börja använda språket med en familjemedlem medan någon annan har börjat använda språket på jobbet. För många är det redan en lättnad att få träffa andra som befinner sig i samma situation.
Att förstå att du inte är ensam om dina rädslor och känslor kan vara betydelsefullt. Och om du efter kursen vågar använda ditt modersmål utan att bli lika nervös som tidigare, har du redan kommit ett steg närmare att ta tillbaka ditt språk.